Professionell

Ibland glömmer jag bort att jag är 39 år och med en massa jobberfarenhet i bagaget. Glömmer bort att i andra änden av mailadressen som jag skickar ”viktiga” jobbmail till antagligen sitter en människa som befinner sig i ungefär samma sits som jag. Som kanske inte alls är en gubbe i kostym som är superstrikt och kan allt utan troligtvis en helt vanlig människa.

Ikväll hade jag ett ”viktigt” konferenssamtal med New York-kontoret. Lite surt att inleda helgen med ett jobbsamtal men det var den tid som fanns. Så kl sju ringde jag in, och fick prata med min närmsta chef och en annan kollega. Inga av de ”jätteviktiga” New York-kollegorna dock. Vi väntade i tio minuter och gav upp. Efter 20 minuter kommer ett mail från en av amerikanerna som säger ”sorry, kan inte ringa in, vi är mitt i en brandövning :-)”. En jätteviktig kostymgubbe använder inte smajlisar i jobbmail…

Skickar sedan ett mail till en samarbetspartner som har Director i sin titel. Jag har ju bara Manager i min så jag tar för givet att han är en kostymgubbe i 50-årsåldern och glömmer för ett ögonblick att jag är från det stora företaget som hans företag vill sälja in saker till. Glömmer bort att det är jag som ställer villkoren, även om han är Director och jag är Manager, för mitt företag har 30.000 anställda och hans kanske 200 och det är vi som betalar… En ingivelse får mig att googla hans namn och ja, han är en kille i 30-årsåldern som gillar att dricka öl och åka snowboard. Den här vetskapen får mig att gilla honom, för är vi inte alla killar i 30-årsåldern som gillar öl och att åka snowboard (typ, i hjärtat iaf)? Samtidigt får det mig att bli lite kaxigare för han är en kille i 30-årsåldern som gillar öl och åka snowboard och om man googlar mig så kan man fortfarande tro att jag är en seriös, professionell person och inte en tjej i 30-årsåldern (ett tag till iaf) som gillar att dricka öl och åka snowboard.Jag har ingen aning om vad jag ska göra med den här informationen. Det kommer antagligen inte att göra någon som helst skillnad i mitt arbetsliv. Men  nu vet ni det iaf, jag är en tjej i 30-årsåldern som gillar öl och att åka snowboard och mitt jobb är ”jätteviktigt”, med betoning på ” ”.

Annonser

10 thoughts on “Professionell

  1. I mânga âr var jag och min man aktiva i stadens basket fan club. Ingen undrade vad vi jobbade med och vi hade ingen aning om vad de andra jobbade med, eller hade jobbat med. Det franska sammhället är väldigt uppdelat efter olika sociala klasser men i föreningslivet sâ suddas det ut. Det är synd att man inte kan göra samma sak i arbetslivet.

    1. Fast just i arbetslivet är det ju rätt viktigt att veta vad andra gör. Och titlarna säger ju ofta vem som har rätt att fatta vilka beslut. Det är bara det där att komma ihåg att det är normala människor bakom titlarna som jag måste jobba med tror jag.

  2. Haha, känner igen mig i precis vartenda ord. Patetiskt är det med ”manager och ”director” och hela baletten.

  3. Då och då slår det mig att jag är erfaren och kompetent men mest känner jag mig bara som en som låtsas vara vuxen. Ofta undrar jag om det var så här mina föräldrar kände sig när jag växte upp?

    1. Min mamma funderade senast för några år sedan på vad hon skulle göra när hon blir stor så jag misstänker att det nog är så! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s