A-kursen i raketbeskjutning

Jag vet inte hur mycket ni vill veta om läget här men om det är något ni funderar över så fråga gärna. Jag ska försöka svara så gott jag kan. Eftersom det här med raketer och flyglarm är en fullständigt bisarr sak för en svensk så tänkte jag iaf beskriva för er vad som händer.

När flyglarmet går igång låter det så här:

På vissa ställen hör man även ”tzeva adom” (Red Alert – nä, jag tänker inte översätta det till svenska, det låter så töntigt) upprepas under tiden. I det här läget finns det olika saker som man bör göra. Bor man i Sderot börjar man springa för livet (ja, jag menar för livet) när det börjar knastra i högtalarna, de har 15 sekunder på sig innan raketerna når dit.

Bor man, som jag, längre in i landet så har man längre tid på sig. Vi beräknas ha 1.5 minut på oss och det är faktiskt ganska gott om tid. I dagsläget har jag alltid en plan i bakhuvudet om vad jag ska göra om larmet går. Varje ny plats skannas snabbt av efter skyddsrum, nödutgångar, tjocka väggar och åt vilket håll sydväst är för det är därifrån raketerna kommer. På tåget försöker jag att sitta på den ostliga sidan, nedervåningen nära utgången – vet inte hur mycket det skulle hjälpa men det känns bättre.

Är vi hemma är det lätt. Igår satt vi vid middagsbordet och Eitan var på toaletten när larmet gick. Ella gick själv ut till trapphuset, jag direkt efter medan Yarden gick till Eitan, väntade på att han skulle kissa klart och gick sedan ut med honom. Vi stänger ytterdörren efter oss och sätter oss med ryggen mot en innervägg och börjar prata med grannarna som också sitter där. Efter en stund brukar man höra en smäll när raketen skjuts ned av det israeliska antimissilförsvaret Iron Dome. Än så länge är det 90% success rate för Iron Dome och jag håller så klart tummarna för att det fortsätter så. Efter smällen brukar det gå ytterligare 10-15 sekunder tills sirenen slutar. Efter att sirenen har slutat ska man sitta kvar i ca 10 minuter för säkerhets skull – ofta skjuts flera missiler iväg efter varandra så risken är stor att det kommer en till omgång. Ibland tar det tid innan rester från raketerna faller ned på marken och de vill man inte heller få i huvudet.

Hur vet man vad som är det säkraste stället då? Alla hus som byggts på senare tid (kommer inte ihåg från vilket år) måste enligt lag ha ett skyddat rum – detta gäller både hus och lägenheter. I vår förra lägenhet hade vi ett rum med tung ståldörr och ståljalusi som kunde dras för fönstret + ett separat luftintag. Nästan alla hyreshus har ett skyddsrum i källaren, vi bor dock på sjätte våningen och med två mindre barn är det inte tillräcklig mycket tid för att ta sig dit. Kommunen har satt upp lappar på alla hus för att informera om att man enligt lag är skyldig att avaktivera alla portkodar och se till att alla skyddsrum är öppna och rensade på skräp som annars brukar samlas där. Detta för att folk som är ute på gatan när en siren sätter igång ska kunna sätta sig i säkerhet i närmsta skyddsrum, oavsett om de bor där eller inte. Har man ingent skyddat rum, eller inte hinner till skyddsrummet så är trapphuset det bästa alternativet – hålla sig undan fönster och försöka undvika ytterväggar.

Idag satt vi på ett café och åt frukost när min Red Alert-app på telefonen gick igång. Där vi satt inomhus hördes knappt sirenen pga tjocka väggar, luftkonditionering och musik men folk på uteserveringen reste sig upp och kom in. Kollade med servitrisen vart vi skulle gå. Hörde ett par smällar, väntade några minuter och gick sedan tillbaka till vårt bord för att äta upp. Slutligen, om ni bor i Tel Aviv är nedanstående instruktioner bra att ha så att ni inte gör bort er fullständigt:

What the last few days were like over here...

Annonser

6 thoughts on “A-kursen i raketbeskjutning

  1. Gissar at Tel-Aviv-bor har samma rykte i resten av Israel som 08:or i Sverige, eller Genève-bor i Schweiz då.
    Jag är nog mest förundrad över att folk orkar fortsätta leva i Sderot. Är det enbart av materiella skäl dom blir kvar (jobb, bostad osv)? Och hur förhåller man sig egentligen till ett sånt elände när man har små barn och tvingas ha skyddsrum på lekplatserna?

    1. Japp, hipsterkidsen i Tel Aviv är som 08:orna i Sverige! 😉

      De människor som bor kvar i Sderot gör det ofta pga ekonomiska skäl. De kan inte sälja sina hus och har därför inte råd att flytta. De flesta har ingen högre utbildning och om de har jobb i Sderot så vill de inte heller lämna dem och riskera att drabbas av arbetslöshet. Enligt barnpsykologer som jobbar i Sderot lider 90-95% av alla barn av post-traumatiskt syndrom. Nu kommer jag inte ihåg var jag läste det men sedan 2005 har Sderot fått i genomsnitt 3.5 raketer om dagen skjutna mot sig. Jag kan bara anta att de som bor där verkligen inte har något alternativ. Den här artikeln var rätt intressant: http://www.middleeasteye.net/news/empty-streets-sderot-40315877

  2. Hur orkar ni leva med den skräcken? Och hur förklarar man för barnen? Herregud, vi är så skyddade här i Sverige.

    1. Ja, man har ju inget alternativ direkt. Men, jag känner inte direkt skräck, hade jag gjort det hade jag nog tagit med mig barnen till Sverige. Vi har det ju rätt lindringt ändå, 2-3 larm om dagen under förhoppningsvis ganska kort tag kan man klara.

      Barnen har redan på dagis övningar för att ta sig till skyddsrumet så de vet vad som gäller. En del föräldrar hävdar för sina barn att det är övning nu också men jag tror att det är bättre att säga sanningen (dock, barnanpassad sanning), de förstår ju på människors reaktioner och andra vuxnas prat att det inte är övning. Dessutom vill jag att de ska förstå att när sirenen går igång så är det allvar och då tjafsar man inte som en 4- och en 6-åring ofta gör annars! 🙂

      Och ja, ni är väldigt skyddade i Sverige men det är ju så det ska vara!

  3. Jag minns inte riktigt hur jag hamnade på din blogg, men jag antar att det var genom att googla svenskar i utlandet eller något sådant. Själv bor jag i Spanien. Jag tänkte bara skriva och säga att jag uppskattar all information om hur ni har det just nu. Och tycker det är jätteintressant att läsa om. Men har också svårt att förstå hur det är att bo med barn på ett sånt utsatt ställe. Efter snart 15 år i Spanien har jag bara varit i närheten av ETAs bomber 3 gånger, och det tyckte jag var obehagligt… Då fick man i och för sig ingen varning. Det bara small helt plötsligt.

    1. Hej Teresa! Tack för kommentaren, är glad att mitt skrivande uppskattas. Det är faktiskt första gången på de 8 år som jag har bott här som jag varit med om en sån här situation. Sirenen har bara ljudit hos oss en gång tidigare för ett par år sedan. Tidigare har jag kunnat sett och hört Iron Dome skuta ned missiler men de har aldrig varit över oss. Jag vet inte om man står ut med det någon längre tid. Bomber utan förvarning är ju det värsta, ingen chans att skydda sig. Här har ju självmordsbombningarna i stort sett stoppas tack vare en av världen hatade muren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s