Trapphusfest

Ikväll meddelade Hamas via de israeliska nyheterna att Tel Aviv skulle se upp kl 21.00. Man skulle skicka missiler till max. Snabbt som attan var det folk som gjorde det ena  Facebook-eventet efter det andra av det:

 

Party

(Översättning: Hamas skjuter på Tel Aviv)

Galghumor är alltid ett säkert kort i Israel. Men det här var nog faktiskt första gången som min puls gick upp rejält. Några minuter efter nio började sirenerna gå igång på olika ställen i centrala Israel. Varje område har ett nummer och på nyheterna ser man numren som för tillfället har en pågående siren. Vi har nummer 182 och det började likna bingo när 181, 184, 183 radades upp. Raketer som sköts mot Lod och Ramle, som ligger lite norr om oss, sköts ned rakt ovanför Rehovot och smällarna var så kraftiga att fönstren skallrade. Brandkåren körde förbi med sirenerna påslagna, snabbt som attan åker de för att plocka upp bitar från de nerskjutna raketerna. Till slut satte sirenen igång hos oss också och då var det bara att bära ut sovande barn i trapphuset och återigen säga hej till grannarna.  Ytterligare smällar hördes när vi satt där men efter det så har det varit tyst. Hoppas att det fortsätter så.

Annonser

2 thoughts on “Trapphusfest

  1. Ja, lördagskvällen var värst för oss i Ramat Gan också – larm efter larm och lång tid i trapphuset. Jag känner igen mig i allt du skriver. Kände inte heller skräck men nu när vi är hemma i Sverige så känner vi hur det påverkat oss. Både Shlomy och jag rycker till för minsta ljud och jag fortsätter att skanna av omgivningen efter bra väggar att springa till. Vi hade bara larm en vecka, stackars människor i Sderot…månad efter månad. Blir det till slut vapenvila nu så händer det väl igen om 1-1,5 år… Den enda på jobbet som förstår hur det känns är en iranska som levde i Iran under Iran-Irakkriget. Men som du skriver, det är väl så det ska vara – bra att de flesta inte vet. Itay och Shlomy har appen på här också och det stressar men Shlomy vill förstås ha koll. Sköt om er!
    PS. Under Gulfkriget var jag mindre stressad men då hade jag bara ansvar för mig själv, inte två barn också…

    1. Ja, gade det inte varit för barnen hade det varit mycket lättare. Idag har jag suttit i utvecklingssamtal/löneförhandling på jobbet med telefonen påslagen. Varje gång telefonen vibrerade kastade både jag och chefen oss över telefonerna (han har barn på dagis i Bat Yam). 2 el 3 sirener i Rehovot hittills idag. Så gick det med den vapenvilan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s