Vardag

Jag vill börja med att tacka er som läser, och framförallt ni som kommenterar. Det är en rätt tuff tid just nu, jag är konstant trött av att alltid vara på spänn men jag blir lite peppad att blogga när jag ser att ni är många som läser och fina kommentarer.

Jag inbillar mig att jag inte är så påverkad av vad som händer, att jag känner mig rätt trygg trots allt men det stämmer inte helt. Jag har alltid på radion för att höra var sirenerna går igång – oftast kommer raketerna i omgångar och börjar det skjutas mot Gan Yavne, Rishon Le Tziyyon och Tel Aviv brukar sirenerna sätta igång här också. Vinddraget låter ibland som början på en siren, jag har stått i duschen och hört sirenerna sätta igång för att 1 sekund senare inse att det är Eitan som låter. Ambulanserna har bytt ljud på sina sirener för att de låter för lika sirenen för raketer, nu låter de mer som glassbilen…

Andra saker som ser annorlunda ut i mitt liv nu – jag sover i shorts och linne trots att det är närmare 30 grader när jag lägger mig. Man vill inte slösa tid på att klä på sig om sirenen sätter igång när man ligger och sover. Jag tar stora handdukar till duschen, handdukar som inte glipar om man sveper dem runt sig, och jag duschar så snabbt att vattenräkningen kommer att vara obefintlig för den här månaden. Vi låser inte ytterdörren med nyckel på nätterna, bara med säkerhetskedja, om vi skulle vara tvungna att rusa ut. När jag hämtar barnen från dagis och går hem med dem har jag alltid en tanke på var man ska skydd om sirenen börjar. Det ligger alltid en liten obehagsklump i magen och magen är inte i toppskick direkt…

På jobbet jobbar vi som vanligt. Inga lediga dagar pga krig inte. Fler människor jobbar iofs hemifrån pga inställda dagis. De flesta har någon nyhetskanal på på datorn. Alla svarar i sina telefoner om det ringer under ett möte.

Jag har inte varit ute på någon kvällspromenad eller joggingrunda sedan vi kom hem från USA. Vi passade på att tanka bilen ikväll när vi var hos svärmor eftersom hon bor längre norrut med mindre risk för raketer. Man vill inte vara vid en bensinstation när sirenen sätter igång. Vi vet vem som tar vilket barn och hur vi gör om sirenen går när vi kör bil.

Allt det här har hänt pga 2-3 raketer om dagen.

20140719-010116-3676260.jpg
Sovande barn i ett skyddsrum

Igår åt vi middag hemma hos kompisar. Efter middagen, när barnen hade somnat i soffan, startade sirenerna och vi tog med oss sovande barn till deras skyddsrum. I skyddsrummet träffade jag en kille som jag pluggade hebreiska med för ganska många år sedan. Han var där med sin fru, 2-åring och en 2-månaders. Jag sa att jag hoppades att jag skulle slippa se honom något mer den kvällen när vi gick därifrån. 🙂 Men om det är något som man märker i ett sånt här läge så är det att alla bryr sig mer om sina medmänniskor. Just nu är alla starka och står bakom ”våra pojkar”. Det enda som är viktigt är att de kommer hem helskinnade och att visa Hamas att oss skrämmer ni inte. De evighetslånga politiska bråken som upptar nyhetssändningarna i vanliga fall är utbytta mot en enad front. Just nu är det israeliska samhället starkare än någonsin. Iaf utåt.

20140719-010114-3674129.jpg
Två små moln är allt som syns efter att the Iron Dome skjutit ned en missil. Efter några minuter är de försvunna och livet fortsätter som vanligt.

 

Annonser

8 thoughts on “Vardag

  1. Les jours se suivent et ne se ressemblent pas som man säger i la francophonie. Tänk om dom allra mest utlessna på eländet är dom civila som sitter bakom taggtråd och i ett städ mellan två militära organisationer. (Det här är funderingar av världens dummaste optimist som ligger på sjukhus med blodpropp i ena benat, så man får gärna ha lite överseende med den här kommentaren). Och nu hoppas vi ju i vilket fall som helst att det lugnar sig.

  2. Men usch, blodpropp låter inte bra. Krya på dig!
    Vet du, jag tror att du har alldeles rätt. De som verkligen är mest less på det här är nog med all säkerhet Gazas civilbefolkning. Jag såg en undersökning, tror att det var i Washington post, som visade att de hade mindre förtroende för sina ledare (Hamas) än för fiendens armé (IDF), det säger en hel del om deras hopplösa situation. Jag hoppas att den markinvasion som pågår nu kan försvaga Hamas ställning och att det ger rum för krafter som faktiskt bryr sig om sin befolkning.

  3. Jag har inte kunnat följa din blogg eftersom jag har varit pâ semester i en vecka. Det innebär ju inte att jag inte har hängt med pâ nyheterna. Jag tycker att generellt sätt sâ framställs Israel som den stora boven och palestinierna som försvarslösa offer i franska medier. Jag blir lika häpen varje gâng när jag blir ställd inför medias opartiskhet. Det finns väl ngen stat i världen som skulle acceptera att bomber skjuts och landar pâ sitt territorium. Frankrike skulle knappast acceptera att Belgien, Tyskland etc sköt över ca 1000 bomber. Palestienerna blir förvarnade via telefon att just deras hus ska bombas, det vore ju ”trevligt” om de kunde göra samma sak. Nâgot slut pâ den här konflikten ser jag inte.

    1. Framförallt tycker jag att media fråntar Hamas ansvar – ansvar framförallt för sina invånare. Ja, de är en terrororganisation men om man ställer upp i val och vinner så borde man ju ha någon sorts agenda utanför att försöka fördriva sin fiende. Tänk om alla de pengar som de plöjt ned i jorden, bokstavligt, i tunnlar, raketer och andra vapen hade istället gått till civilefolkningen. Och att Israel på något sätt ska skämmas över att vi har så få civila offer, att alla de pengar som satsat på försvar ska ligga Israel i fatet, att önskan att skydda sin befolkning är någonting negativt. Nu när markinvasionen har startat och israeliska soldater dör så verkar det vara lite bättre. Om man läser Hamas stadgar så inser man att det aldrig någonsin kommer att bli fred så länge de styr Gaza, jag ställer hoppet till Fatah, eller någon annan mer moderat spealare.

    1. Tack! Sanningen är att man anpassar sig till allt – och det går ganska fort också. Det betyder ju inte att jag inte vill att det ska ta slut. Nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s