Alltså, jag förstår inte hur jag ska kunna hinna skriva fler inlägg, jag hinner ju inte ens skriva klart de jag har börjat på. Det här började jag skriva för två dagar sedan och sedan dess har det tydligen inte funnits tid för att skriva mer förrän nu.
Idag (måndag) firar vi 7-årig bröllopsdag. Är det nu sjuårskrisen börjar? Eller har vi redan tagit oss över den? Jag känner mig inte särskilt krisig, tvärtom snarare. Oj, nu måste jag bara säga att tåget åkte förbi tre kameler, är fortfarande lite fascinerad av det. Tillbaka till äktenskapet. Vi kommer inte att fira särskilt, försöka fixa en lite trevlig middag ikväll, hemma. Imorgon åker barnen till farmor så då kanske vi kan passa på att gå ut och fira lite mer. Idag firar jag med att skriva om bröllopet, inte vårt då utan det vi åkte till USA för!
Jag vet inte hur många bröllop jag har varit på i Israel sedan jag flyttade hit. Många är det iaf. Men ett amerikanskt-judiskt bröllop var det premiär för (ok, amerikanskt bröllop var det också premiär för). I Israel brukar man inte ha tärnor eller best man men i det här fallet var det fem tärnor, en maid of honor, fyra marskalkar och en best man. Dessutom var brudens 3-åriga dotter brudnäbb. Och som inte det var nog så var brudens mor rabbi som höll i ceremonin. Det ser man inte i Israel…
Charlotte har en ganska stor judisk befolkning och det finns ett helt område med synagoga, judiskt dagis och diverse andra judiska aktivitetscenter. Vigslen hölls utomhus, inte så trevligt för tärnor och marsalkar som stod i solen i den 32-gradiga värmen. Vi vanliga gäster fick sitta i skuggan iaf. Ceremonin var otroligt lång, delar på hebreiska och delar på engelska (där de hebreiska delarna så klart översattes till engelska och därmed gjorde det ännu längre). Eitan passade på att somna en stund in i ceremonin och sov gott tills han var tvungen att vara med på den obligatoriska fotosessionen efteråt.’
Bröllopet startade kl 11 på förmiddagen och efteråt blev det lunch med tal och dans. Perfekt tid för barnen och lite trevligt att vara champagnebubblig kl 2 på dagen. The maid of honor höll ett känslosamt tal, maken, aka the best man, höll ett jättefint tal, svärmor ett alldeles för långt och detaljerat och när det var dags för svärfars så hade vi nog alla redan tappat intresest så hur hans tal var har jag ingen aning om. Brudparet lyftes upp på sina stolar på dansgolvet och även brudparets föräldrar. Sedan dansades det en traditionell ”horah”, vi israeler tittade roat på de judiska traditioner som man följer utanför Israel. Festen avslutades med bröllopstårta, en gudomlig red velvet cake.
Grattis på bröllopsdagen!
Tack!
Grattis!!! Jag har aldrig varit med pâ ett judiskt bröllop men en bar Mitzvah, sâ tack! Söta barn du har.
Tack! Judiska bröllop är ju lite annorlunda än kristna, även fast det amerikansk-judiska som vi var på kändes rätt mycket som en mix av båda.