Kommer in i badrummet där Eitan sitter på toaletten.
Jag: Eitan, varför har du rivit loss allt papper i bitar och slängt på golvet?
Eitan: Det var inte jag, det kom in en björn genom fönstret och gjorde det.
Jag: Men varför sa du inte åt björnen att sluta?
E: Jag gjorde det men han lyssnade inte på mig. Han var jätteliten och sen *gör rörelser som visar hur björnen vräker i sig toapapper* och så blev han jättestor.
Jag: Nästa gång björnen kommer in och inte lyssnar på dig, ropa på mig så ska jag säga åt honom. Han lyssnar nog på mig.
E: Ok mamma.
Himla björnar alltså, andra gången det här händer redan. Undrar om man kan björnsäkra fönstret för björnar som kan klättra på husfasader?
Ha ha ha! Underbart. Hoppas han aldrig förlorar den där fantasin.
Fantasin får han gärna behålla men den där toapappersätande björnen måste vi nog försöka göra något åt. 😉
Det är ju alltid bra att ha någon att skylla på…
Va? Tror du att det inte var en riktig björn? *chockad*