Varje gång jag blir irriterad eller arg får jag en sån himla lust att skriva på bloggen. Tyvärr är det sällan jag är i närheten av datorn då och sedan går det över. Jag är inte så långsint av mig. Men igår blev jag påmind om en sak som jag måste dela med mig av. Igår träffade jag på en jobbig granne och kände direkt en enorm lust att slå henne. Jag blev nämligen påmind om en konversation vi hade för ett par veckor sedan.
Jag kom hem med barn från dagis och skola och min son var klädd i en rosa tshirt.
Grannen vänder sig till mig och säger på engelska (så att inte barnen skulle förstå): Hur våååågar du sätta på din son en rosa tröja?
Jag stirrar på henne med blicken som betyder ”är du helt slut i huvudet eller?”.
Hon verkade inte förstå blicken så hon upprepar frågan.
Och jag svarade: Vadå vågar, han har en rosa tröja med en haj på, vad är problemet?
Hon: Jamen den är ju rosa!
Jag: Och? Den har även en haj på sig och min son gillar det. Vad tror du ska hända?
Hon: Jamen, den är ju rosa…
Jag: Du vet att vi lever på 2000-talet va? Vad är problemet?
Här kom vi fram till hennes våning och hon och hennes man gick ut till mitt uppgivet skakande huvud och mina lyfta ögonbryn. Jag vet fortfarande inte riktigt vad hon trodde skulle hända men hur kan man ens slänga ur sig en sådan sak? Hon är i min ålder och mamma till tre killar i mina barns ålder och inte 100 år. Ok, hon sa det iaf på engelska och det kan hon ju få lite kredit för. Men jag blev så enormt irriterad att jag tror att hon mest borde oroa sig för att jag ge henne en ordetlig knytnäve nästa gång jag ser henne. Och det tänker jag isf skylla på bristen av rosa prinsessklänningar när jag växte upp.
Karinistan 
Gör ett kollage med massa handsome män, klädda i rosa slipsar och skjortor, riktiga muskelknuttar, lägg det sedan i hennes brevlåda. Mycket barnsligt jag vet men det verkar ju vara grannens nivå.
Hahaha, vad förvånad hon skulle bli! 🙂
Heja dig! Det här med genus har inte slagit igenom i Israel, jag märker att de skakar på huvudet åt det hela. Jag kan bli galen på att min dotter (och kusinen) hela tiden får höra hur vacker och söt hon är – som om det bara var utseendet som räknas. (Maken är den förste som reagerat på det). Det är konstigt när Israel ju annars är ett relativt jämställt samhälle.
Jag vet, det är himla konstigt. Jag har inga problem med att man vill klä sig tjejigt eller killigt, men jag tycker att det kan finnas alternativ. Man behöver liksom inte klä sig i rosa för att man är tjej, det är ok att ha jeans och en ljusblå t-shirt och vice versa.
Det är ju inte klokt detta! DET ÄR EN FÄRG vill man ju ropa: Men det där du beskriver är tyvärr inget som bara händer i Israel. Vi var hemma hos några bekanta och pappan berättade hur upprörd och ledsen han hade blivit när deras son hade fått en pyjamas med rosa detaljer på i present när han var spädbarn. Han tyckte så oerhört synd om sin son – att någon hade uppfattat honom som en som kunde bära rosa. Och han var oerhört upprörd på personen som gett den i present. Jag tog mig för pannan, sa jeez, och nej, vi umgås inte längre.
Och så himla synd om pappan som hade en son som hade uppfattats som att han kunde bära rosa! Han kunde ju få tjejbaciller…
En dansk skalle kanske är bästa metoden? En Hederlig gammal beprövad svensk urkvinnlig metod att behandla idioter, det skulle hon kanske behöva upplysas om. Kampen fortsätter!
Skönt att höra att det är fler som är inne på miin linje.. 😉
” Speaking politely; it’s none of your business”
Ha, du känner inte till den israeliska mentaliteten du – klart att det är hennes business! 😀