40-årsdagen

Dagen började bra, med upphetsade barn som hade gjort teckningar, satt upp band mellan stolar som jag fick klippa (fråga mig inte varifrån de har lärt sig det), slagit in hemgjorda presenter och var allmänt jättefina. Ok, det är de ju alltid men jag har inte direkt morgonhumöret för att uppskatta det alltid…

Ellas födelsedagskort till mig - upptejpad på väggen bredvid min säng
Ellas födelsedagskort till mig – upptejpad på väggen bredvid min säng

Efter att ha lämnat barn på dagis/skola, ätit frukost i lugn och ro satte vi oss i bilen och körde norrut. Vi stannade för att äta lunch på vägen och ungefär samtidigt som det kom meddelanden på Whatsapp om att avdelningens veckomöte började beställde jag in en öl. Vi kom fram till Akko/Acre vid 14-tiden och efter att ha njutit en stund av havsutsikten från stadsmuren gick vi in i gränderna i gamla stan och till vårt hotell, Efendi. Ja, klicka på länken nu!

Akko
Akko
Akko
Akko
En gränd på väg till vårt hotell
En gränd på väg till vårt hotell
Utanför vårt hotell
Utanför vårt hotell
Effendi hotel
Effendi hotel
Lobbyn
Lobbyn

När vi bokade hotellet hade jag redan sett att Deluxe-rummen, dvs de enklaste rummen, var fullbokade så jag sa åt Yarden att boka ett sådant. Och naturligtvis fick vi ett Grand Deluxe-rum istället – till samma pris! Dessutom hade jag sagt åt honom att nämna att jag fyllde 40, man vet aldrig vad man får för extra förmåner isf. Vid incheckningen sa det följdaktligen att vi hade blivit uppgraderade till ett Royal-rum, fyller man jämt så förtjänar man det hävdade de! Hotellet är helt fantastiskt, så noggrant och fint restaurerat, med otrolig känsla för detaljer. I vårt rum hade vi ett helt fantastiskt tak, jag hade kunnat ligga på sängen och bara stirra upp i det hela dagen. Varje tak som de hade restaurerat hade en liten bit av originalmålningen kvar för att kunna se hur det en gång hade sett ut.

Eftermiddagsljus
Eftermiddagsljus
De hade till och med fyllt upp rummet med ballonger!
De hade till och med fyllt upp rummet med ballonger!
Kaffet serverades på silverbricka
Kaffet serverades på silverbricka
Jodå, böneutroparna jobbade som vanligt. Inte minst kl 05 på morgonen...
Jodå, böneutroparna jobbade som vanligt. Inte minst kl 05 på morgonen…
Det här taket alltså.
Det här taket alltså.
I hörnet kan ni se ett litet mörkare område som är originalmålningen. Och den blå fyrkanten är tydligen också original men det fanns inte tillräckligt med tid och pengar för att restaurera allt.
I hörnet kan ni se ett litet mörkare område som är originalmålningen. Och den blå fyrkanten är tydligen också original men det fanns inte tillräckligt med tid och pengar för att restaurera allt.
Ett till magiskt tak. Och så blommorna som min man köpte till mig. Eller inte.
Ett till magiskt tak. Och så blommorna som min man köpte till mig. Eller inte.
Men ärligt talat, hade ingen aning om att jag var en takfetischist. Håll med om att det är lite kurbits- och Hälsingegårdskänsla över det!
Men ärligt talat, hade ingen aning om att jag var en takfetischist. Håll med om att det är lite kurbits- och Hälsingegårdskänsla över det!
Vi spelade så klart lite schack. Imaginärt schack. Min man vet att han är gift med världens sämsta förlorare.
Vi spelade så klart lite schack. Imaginärt schack. Min man vet att han är gift med världens sämsta förlorare.

På eftermiddagen hade vi bokat in massage och därefter satte vi oss uppe på taket och drack ett glas cava medan solen sänkte sig ned över Medelhavet. På kvällen promenerade vi ner till Uri Buri, en fiskrestaurang som är en institution i Akko. Där njöt vi av en utsökt avsmakningsmeny som jag tror att jag ska redovisa separat. När vi glada och mätta kom tillbaka till hotellet visades ”Små citroner gula” på TV – lite oväntat. Kändes lite oväntat att plötsligt se Tomas von Brömssen prata svenska i mitt hotellrum i Akko, vi bytte kanal till någon Jason Bourne film istället.

I väntan på massage.
I väntan på massage.
En sån här balkong skulle jag kunna leva med.
En sån här balkong skulle jag kunna leva med.
Takbaren
Takbaren
Solnedgång
Solnedgång
Tomas von Brömssen i Akko minsann
Tomas von Brömssen i Akko minsann
Annonser

6 thoughts on “40-årsdagen

    1. De hade väl dessutom varit tvungna att lägga på ett par år på renoveringstiden och då hade jag fått vänta tills jag fyller 50… Uppgraderingen fixade havsutsikt också, annars hade vi bara sett stan. Fast den är ju rätt cool med!

  1. Grattis i efterskott! Det hotellet skulle jag vilja se IRL, ser helt underbart ut! Och ja, man vänjer sig faktiskt rätt lätt vid att vara på andra sidan 40-strecket, tycker jag!

    1. Ja, mina tråkiga mobilbilder gör det verkligen inte rättvisa! Än så länge känns det helt ok att vara 40, det kanske inte är så fel trots allt! 🙂

  2. Oj, vilket härligt hotell!
    Men mest imponerad är jag av Ellas hebreiska, att hon kan alla prickarna! Har inte sett någon skriva med dem! När jag gick på ulpan visade de oss dem men sa: ”så här ser de ut men ni behöver inte kunna dem för de skrivs aldrig ut i modern text”. De hade dock varit bra att kunna, speciellt när jag konverterade, för det är svårt att läsa bibeltexter utan dem. Kan du dem?

    1. Jag tror att det nog bara är förstaklassare som faktiskt skriver med dem. Jag vet vad de betyder, men jag använder de inte själv när jag skriver – alla skulle tycka att det var väldigt komiskt om en vuxen gjorde det. De finns nästan alltid utskrivna i barnböcker för att det ska bli lättare för barnen att lära sig att uttala orden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s