Eilat

Tiden bara rusar på. Mer och mer fylls dagarna med förberedelser inför flytten. Men lite annat hinns med också. Förra helgen bockade vi av ett av Yardens måsten innan flytten – att ta med barnen till Eilat. För er som inte har koll så är Eilat Israels sydligaste stad, tippen som petar ut i Röda havet, mellan Jordanien och Egypten. Det är en av Israels stora turistdestinationer och stan är uppbyggd runt turismen med hotell, tax-free shopping och nattliv. Eilat är inget ställe som jag skulle välja som semesterdestination normalt eftersom jag inte är någon soldyrkare av rang men man kan ju också se stranden som en transportsträcka till havet, korallreven och fiskarna. Yarden och jag var här och dök ett par gånger innan barnen kom och nu var det dags att låta barnen få uppleva undervattensutbudet via snorkling.

image

På torsdag eftermiddag vid femtiden rullade vi iväg och kom fram till Eilat vid 21.30. Jag hade hittat ett hotell som låg en bit upp från stranden, 3-stjärnigt med ok omdömen på TripAdvisor, och hyfsat billigt. Vår enda plan för helgen var snorkling och 9.30 på fredag morgon betalade vi inträdet till naturreservatet ”Coral beach” och hyrde mask och snorkel till hela gänget. Eilat hade sitt vanliga vinterväder med 30 grader i luften och 26 grader i vattnet, rätt behagligt med andra ord… Vi tog med oss snabbt ut på piren som leder över korallrevet och började sätta på oss cyklopen när vi inser att vi har ett litet problem. Barnen tycker att det är superläskigt med alla fiskar och vägrar att kliva ned från trappen som leder ned i vattnet. Oj då. Yarden hade varit förberedd på att Ella skulle trilskas lite medan Eitan bara skulle hoppa rakt i men så var det inte alls. Ella hoppade i men blev snabbt hysterisk och Eitan vägrade fullständigt, han hade hört att det fanns koraller som bränns och han trodde att de var ute efter honom. Det faktum att koraller inte kan röra sig var av mindre betydelse för honom. Hmm, hur skulle vi nu göra?

image

image

image

Eftersom korallrevet är ett naturreservat så får man inte snorkla direkt över det utan åtkomsten är längs med den yttre kanten (därav piren). Men det finns ett litet avskärmat område närmast stranden där det inte finns några koraller som kan skadas med däremot massor av färgglada fiskar. Här vågade sig Ella i och vande sig vid snorkeln. Vi simmade hand i hand och tittade på fiskarna, hela tiden med en möjlighet att kunna ställa sig upp och bottna. Efter ungefär en timme sa hon att hon var redo för att ge sig ut till ”Sela Moshe”, Mosesklippan, som är en stenformation full av koraller och fiskar ca 30 meter utanför korallrevet. Alltså, stoltheten jag kände när jag såg min stora sjuåring snorkla iväg med sin pappa rakt ut i vattnet och sedan ligga därute en lång stund och titta på alla fiskar var helt enorm. Och det var en väldigt upprymd tjej som sedan kom in till land igen och berättade om alla fiskar hon hade sett.

image

image

image

Eitan höll sig mest på stranden där han grävde och byggde i sanden. Ibland tog han på sig cyklopet och gav sig ned i vattnet, eller tittade på små krabbor i strandkanten. Vi avslutade strandäventyret med en sen lunch på ett strandcafé innan vi åkte tillbaka till hotellet och vilade lite. Framåt kvällningen promenerade vi ned till strandpromenaden och kryssade mellan dansande gosedjur, blinkande plastleksaker och svulstiga souvernirer. Vi åt en snabb middag på ett hamburgerhak och lät sedan barnen köra runt, runt på en batteridriven tiger. Jag lät mig glädjas av att medan övriga Israel är på helspänn efter alla terrordåd så verkar Eilat oberört och en stor del av människorna på strandpromenaden hade slöjor och pratade arabiska utan att någon verkade tycka att det var läskigt.

image

image

image

image

På lördag morgonen återvände vi till korallrevet, den här gången med en luftmadrass i högsta hugg. Vi tänkte att det kanske skulle vara lättare för Eitan om han inte behövde tänka på både snorkling och simmande utan istället kunde ligga på madrassen med masken i vattnet. Gick så där. Han följde förvisso med ut till Mosesklippan men när han väl kom dit sa han ”check” och så ville han in till stranden igen. Ella var återigen hysteriskt rädd för fiskarna men lugnade ned sig efter ett tag i ”poolen” vid strandkanten och gav sig återigen ut på lite äventyr.

Vid lunchtid gav vi oss iväg norrut igen. Ett litet stopp strax norr om Eilat för att se en koloni på 2-300 flamingos som slagit sig ned i en saltvattenbassäng och sedan stannat. Tyvärr befann de sig mitt i bassängen och vi kunde inte se dem på nära håll men det var ju ett ok ställe att äta matsäcken på ändå. 48 timmar efter att vi hade gett oss iväg var vi återigen tillbaka i Rehovot. Ett händelsefullt avbrott i vardagen.

image

image

image

Annonser

4 thoughts on “Eilat

  1. Åh, så spännande när barnen börjar bli så stora att man kan åka åka iväg på lite mer vuxna aktiviteter. Och så stolt förälder när de övervinner rädslor!

    Jag funderar lite på att våga testa skridskor/skidor i vinter men vi får se om det blir nån snö…

    1. Ja, det är som en ny era startat! Jag är också inne på att prova skidor och skridskor i år, när vi äntligen kommer att befinna oss på ett ställe med riktig vinter.

  2. Men vilken FANTASTISK utflykt! Åka iväg och snorkla sådär! Det är något som jag drömmer om! Önskar att J också drömde om det, men han vill bara se fornminnen och historiska monument.

    1. Ja, det är ju ett problem med historienördar – jag reste igenom Europa några somrar tillsammans med en pappa som var historielärare så jag vet vad du menar… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s