När sonen får välja

Ja, jag sveper typ förbi min totala frånvaro från bloggen med att gå rakt på rapportering av dagen.

Maken är på konferens i Salt Lake City i fyra dagar så jag har roddat resten av familjen sedan i torsdags. Vi började helgen lugnt, jag hade lagt fram iPad:en på laddning på ett väl synligt ställe och fick därmed sova till klockan åtta. Det skypades med bästa kompisen, med farmor och med pappa, spelades lite fotboll på uteplatsen och jag försökte tjata in min son i duschen (när ska jag lära mig, det är bara direkta hot som fungerar…). Framemot lunchtid ansåg jag att det var dags att göra något så jag tryckte i kidsen en banan och så gick vi till bussen. Eitan hade fått välja vad vi skulle göra idag och det innebar att vi tog buss 66 till Harvard Square (gillar att min telefon autokorrektade Square till Squarepants här!) för ett besök i världens enda Nicke Nyfiken-affär!

    
  
När båda barnen var nöjda och bara lite pengar hade spenderats gick vi för att äta pizza, men hamnade till slut på Subway. Nåja, det funkade också. Vid det här laget var barnen såpass nöjda att jag fick vandra omkring bland fina byggnader i Cambridge utan några större klagomål.

  

  

Väl hemma igen ritades det med de nyinköpta tavelkritorna på gården, lästes böcker, tittades på iPad och åts middag. Jag hotade även in min son i duschen (”ingen mer iPad den här helgen!”) och höll knappt på att få ut honom eftersom han ju älskar att duscha egentligen.

Nu har jag sett alla inslag om morgondagens Oscars, ätit en halv burk glass och druckit lite vin i min ensamhet. Imorgon är det Ellas tur att välja aktivitet. Hon har redan sagt att hon vill ägna dagen åt läsning (that’s my girl!) men de kommer nog att behöva lite rastning utomhus också.

Annonser

8 thoughts on “När sonen får välja

  1. Åh jag får riktiga flashbacks när jag ser dina bilder från Harvard Square och Cambridge. Spenderade ett år som Au-Pair i Boston för ca 23 år sedan. Längtar tillbaka!
    Ha en riktigt fin måndag!

    1. Tack! Jag saknar tydligen helt självinsikt för min första tanke var – 23 år sedan, hon måste vara lite ”äldre”. Tills jag insåg att jag för 23 år sedan var au-pair i Paris… Så jag är tydligen lite ”äldre” också! 🙂

      1. Fniss, ja man är inte äldre än man känner sig. När någon säger att de är 42 så tänker jag, oj så gammal, men sen kommer jag på att jag är ju också 42 år…Haha 🙂

  2. Det är så mycket jag gillar här att jag inte vet var jag ska börja. Kanske surfa på flygresor till USA? hehe

    1. Tycker att det låter som en utmärkt början. Det finns ju såååå mycket fint här att det inte är riktigt rättvist att bara jag ska få njuta!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s