Marathon Monday

I Måndags firades Patriots day här i krokarna med det 120:de Boston Marathon i ordningen. Patriots Day är en röd dag i Massachusetts och dessutom första dagen på skolornas Spring break så jag var glad över att ha en aktivitet för barnen. Praktiskt nog passerar löparna några hundra meter från vårt hus så det var bara att sätta på sig skorna och gå ut. Nästan på en gång vi kom ut från huset hörde vi publiken och det var helt otroligt, packat med folk som outtröttligt hejade och ropade till löparna. När de passerar där vi stod är de inne på den 37:de kilometern och börjar se rätt slitna ut.

IMG_1991

Bredvid oss fanns en spontan vätskestation – barnen fick hjälpa till att hålla apelsinklyftor och våta svampar till passerande löpare medan en tjej i 25-årsåldern berättade för mig att hennes föräldrar haft den här stationen i nästan 20 år. Hon visade mig en bild på sig själv i 6-7-årsåldern där hon stod vid staketet och delade ut muggar med vatten. Jag tänkte genast på när jag var liten och min pappa åkte Vasaloppet och hur vi fick hjälpa till att dela ut bullar och blåbärssoppa.

IMG_1986

IMG_1994

Jag fick också en härlig bekräftelse på hur jag nu kommit in i den pinsamma fasen – Ella höll på att dö (!) när jag högljutt, och på svenska, hejade på några svenska löpare som passerade. Jag fick inte skrika och absolut inte på något annat språk än engelska. Mina försök att förklara hur trötta löparna var och att de antagligen skulle kunna bli lite peppade av att någon skrek på svenska till just dem möttes av total misstro. Hur visste jag ens att de var svenskar? Det faktum att de bar tröjor som det stod Sverige på var inte ett argument som höll. När till slut barnens rektor, som vi hade väntat på hela dagen, passerade var jag tvungen att hålla tyst så att jag inte skulle skämma ut oss fullständigt. Tonåren kom tidigt till oss…

IMG_2006

IMG_2007

Annonser

4 thoughts on “Marathon Monday

  1. Ja usch skäms pâ oss. Jag tex, skrattar för högt. Jag fâr tillsägelse innan vi gâr in tex i en biosalong, att jag absolut inte fâr skratta.

  2. Hahaha, det känner jag igen. Hjälp va pinsamt, asså. Men så söt hon är på fotot i förra inlägget!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s