Språkstatus

Nu har vi bott här i tre månader, barnen har gått i skolan knappt två månader. Varje dag har de en 40-minuters speciallektion i engelska med en liten grupp hebreisktalande barn men utöver det så tillbringar de all skoltid i engelskspråkig miljö. Ingen av deras vanliga lärare pratar eller förstår hebreiska (utom musikläraren som de träffar två ggr/veckan). Eitan har en liten uppsättning kort med beskrivande bilder som han kan använda när han behöver hjälp och inte vet vad han ska säga (typ ”jag behöver gå på toaletten”, ”jag behöver en paus” och ”jag är arg”) men de verkar han inte behöva så mycket längre. Han blandar redan in engelska ord när han pratar och kan säga saker i stil med ”vet du hur man säger fish på spanska?”.

Ella är fortfarande för blyg för att prata men hon säger till mig att hon förstår mycket i skolan. Matten är, enligt hennes lärare, det enda ämne där hon räcker upp handen och svarar på frågor på engelska. Hon har två killar i klassen som pratar hebreiska och engelska som hjälper henne att översätta när hon inte förstår alls. Men hon lider definitivt av att vara lite äldre än Eitan då hon hunnit bli självkritisk och inte vill prata om hon inte vet att det hon säger är rätt. Eitan struntar dock fullständigt i om det blir fel och använder de ord han kan. I förrgår t ex var vi i en lekpark. Eitan såg ett par killar som spelade fotboll och gick dit för att se om han fick vara med. Efter ett tag kom han springande för att be mig översätta något som han ville ha sagt men då handlade det om något om spelet, de inledande fraserna hade han grejat på egen hand – det brukar låta något i stil med ”Hi! My name is Eitan, me play?” och det räcker ju bra när man kan använda lite teckenspråk också. Efter ett tag ledsnade Ella på att leka själv och ville också vara med. Då sa Eitan snabbt ”My sister, Ella, can play?”.  Men tydligast blir det om någon gör något som Eitan inte gillar, för när han säger ”No, that’s my ball!” så är det inget snack om saken.

IMG_2074

Annonser

4 thoughts on “Språkstatus

  1. Så imponerad av dina barn!!! Att våga, att försöka, nytt språk, ny skola, kompisar… För mig tog det lång tid att känna mig hemma i Spanien när jag flyttade dit, med skola, lgh, nya vänner så det är försöka acceptera och berätta att det tar tid…

    Kan tänka mig att det är skillnad på olika åldrar, barn… Personlighet!
    Heja dina barn! Som de kommer växa med den här erfarenheten!

    1. Jag intalar mig att det kommer att få dem att växa för det är ju inte bara guld och gröna skogar och de har ju inte haft något val direkt. Det är ganska kämpigt att sakna sina kompisar när man är 7,5 år… Men det blir nog ett inlägg om det också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s