Vänförfrågningar

Det här med att skaffa vänner när man flyttar till ett nytt land kan vara svårt men ibland känner jag att man måste få vara lite kräsen ändå. Ella har en tjej i sin klass vars mamma är från Israel och som jag har pratat med några gånger på skolgården när vi stannat kvar efter skoldagens slut. Våra döttrar är väldigt olika – de har aldrig lekt med varandra, de verkar inte umgås alls i skolan och är helt enkelt ointresserade av att bli kompisar. Det är inte så att de tycker illa om varandra, det finns bara ingenting som klickar mellan dem. Mamman är trevlig, jag har inget emot att byta några ord med henne på skolgården men inte heller jag känner något klick. Igår var vi dock hembjudna på playdate till dem. Ella ritade, Eitan lekte med Lego, klasskompisen löste Sudoku och den yngre systern övade på kullerbyttor. Inga försök att leka med varandra. I vanliga fall brukar man ju bjuda tillbaka efter en playdate men nu vet jag inte hur jag ska göra. Hade jag tyckt att mamman hade varit supertrevlig hade jag lätt bjudit hit dem så att jag hade fått en playdate iaf men jag är mer rädd för att det kommer att bli ett dåligt samvete, i stil med ”jag borde bjuda hem X, åhh…”. Hur beter man sig i ett sånt här läge?

Annonser

10 thoughts on “Vänförfrågningar

  1. Ja, jag vet, sådant där är så svårt. Jag skulle nog låtit bli att bjuda tillbaka, tror jag. Förmodligen känner de väl som ni, ska vi tro. Det brukar ju ofta vara ömsesidigt det där med klickande. Så strunta i det du, och låt mamman bli en ytlig bekant som du talar lite med på skolgården ibland.

    1. Ja, jag hoppas att hon känner likadant! Jag har inget jättebehov av ett stort umgänge så jag är väldigt nöjd om jag kan hitta 2-3 st personer som jag trivs med.

  2. Jag ser det sâhär; i arbetslivet har man inget val, man är tvungen att umgâs och komma överens med kollegor men privatlivet är en helt annan sak. Det är din tid, som du kan göra vad du vill med. Umgâs med människor som du mâr bra av, som du längtar efter att träffa.

    1. Ja, hade jag tyckt jättemycket om mamman hade jag struntat i mina barns ointresse (och v.v.). Här byter man klass varje år också så jag får hoppas att de inte hamnar i samma klass nästa år, blir lite lättare att ignorera då… Förhoppningsvis är det som Annika sa här ovan att hon också känner att det inte klickade och också tycker att det är skönt att inte försöka pressa fram något som inte finns.

  3. Du har fått så bra svar redan, men jag säger att du ska gå på magkänslan. Känns det inte helt rätt så bjud inte hem dem. Som Dosiss säger, umgås med personer du mår bra av och som ger dig energi ❤️
    Kram

    1. Ja, det var ju min magkänsla men ibland behövs det lite support för att känna att man gör rätt. Tack och kram tillbaka!

  4. Usch vilket dilemma. Jag förstår att det är svårt, men håller med de andra. Tiden är för värdefull för att umgås med folk bara för att vara snäll!

    1. Jag har ju en chans att börja på helt ny kula nu så jag ska försöka att inte göra saker för att jag borde utan satsa på det jag vill istället! Men jag vill ju samtidigt inte såra någon.

  5. Håller med de andra här, även om jag fattar att det känns obekvämt. Men det är kanske ännu mer obekvämt att försöka upprätthålla en icke-existerande vänskap

    1. Ja, jag tror det. Jag var precis och hjälpte till med en bokbasar i skolan och då var hon också där så vi småpratade lite men inget mer. Jag håller det gärna på den nivån.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s