Identiteten och svenskheten

Igår åt jag middag med ett gäng svenskor som bor häromkring. Som vanligt blev det ganska mycket jämförelser mellan Sverige och USA och som vanligt får det mig att fundera på min identitet. I sällskapet var det mest personer som är här på kortare kontrakt, 1-2 år, och sedan kommer att flytta tillbaka till Sverige men även en som varit här i två år och precis sålt sitt boende i Sverige och inte riktigt vet hur länge de blir kvar samt en som bott här i nästan 20 år och inte har någon plan att flytta till Sverige igen.

I FB-gruppen SMUL (Svenska som Modersmål UtomLands) diskuterades det nyligen vad man vill sätta för hashtag på sig själv – utlandssvensk, expat, globalsvensk… Jag hade nog till för ganska nyligen använt mig av utlandssvensk men iom att jag nu flyttat från ett annat land än Sverige är jag ju även utlandsisrael och jag identifierar mig inte egentligen med uttrycket utlandssvensk längre. Jämförelser mellan svenska och amerikanska skolan går lite över mitt huvud för jag har inte längre förstahandskoll på den svenska skolan. Jag vet inte vad som är dyrt i USA med svenska mått för jag har tillbringat max 2 veckor/år i Sverige de senaste 10 åren och jag tror att växelkursen är 8 SEK/1USD men det kan lika gärna vara 7 eller 9 SEK per dollar. Jag saknar väldigt sällan konkreta svenska saker utan mer en känsla, en plats, naturen… (och så klart personer). Jag tror inte att jag kommer att flytta tillbaka till Sverige inom en överskådlig framtid men jag vet inte heller om vi kommer att stanna i USA, flytta tillbaka till Israel eller kanske hamna någon helt annanstans. Jag känner inte heller någon oro inför denna rätt ovissa framtid.

Jag blir förvirrad när någon frågar var jag kommer ifrån. Försöker lista ut vad personen i fråga är ute efter. Är det en israel som frågar brukar det bli staden vi flyttade från i Israel. Svenskar träffar jag så få av men det är sällan en fråga som kommer upp på en gång så då blir det oftast den lite längre förklaringen. Med amerikaner kan det vara Sverige, Israel, Boston eller Brookline… Beror på situationen. Jag blir glad när Sverige vinner OS-medaljer men egentligen är jag ganska ointresserad. Skulle Sverige och Israel tävla mot varandra håller hjärtat på Sverige. Jag pratar svenska med barnen, skriver bloggen på svenska men ibland glömmer jag bort ord och använder hebreiska el engelska ord istället (om ni bara visste hur ofta jag använder Google translate för att komma på svenska ord till bloggen…). Jag skriver mina inköpslistor på svenska och engelska, räknar i huvudet på svenska, kan bara mitt israeliska personnummer på hebreiska, läser helst böcker på engelska och tänker på tre språk beroende på vad jag tänker på. Jag har ingen aning om vilket språk jag drömmer på. Jag vet inte om jag direkt behöver någon hashtag för mig själv men ibland skulle det vara lättare att kunna sätta en etikett på vad jag är. Jag tror att det här mellanförskapet både tar från mig och ger till mig. Ganska ofta känns livet som att jag befinner mig mitt i en film medan jag gör mina vardagliga sysslor. Igår köpte jag ett paket Gevalia-kaffe, inte för att jag saknar svenskt kaffe utan för att det var en rolig grej. Och går jag och brygger en kopp för jag har inget bra avslut på det här inlägget.

Annonser

10 thoughts on “Identiteten och svenskheten

  1. Jo efter flera år utomlands är det inte lika enkelt att säga var man kommer ifrån. Vår familj är visserligen svensk, men det var 20 år sen maken och jag flyttade utomlands, och våra barn är födda utomlands, aldrig bott i Sverige. Antar att vi är utlandssvenskar.

  2. Rent juridiskt så är det väl så att om du är svensk medborgare så är du utlandssvensk. Sedan kan man så klart vara svenska av födsel och börd, då är du ju fortfarande utlandssvensk.

    För att röra till det lite så är mannen min född i Serbien, kom till Sverige när han var några år, vi flyttade till Spanien för två år sedan. Jag och sonen är utlandssvenskar – ingen tvekan om det – men vad är mannen min? Han identifierar sig med båda länder men på olika sätt.

    Hur låter det med Världsmedborgare? Eller blir det för tramsigt, flummigt och dummigt? Jo, ja … Jo, det gör det.

    Men en viktig fråga är egentligen denna: är det du som behöver veta eller är det de som frågar som behöver veta?

    1. Jag, och barnen, har ju också dubbla medborgarskap. Jag identifierar mig definitivt mer som svensk men för barnen är det tvärtom.
      Det är nog egentligen mest för min egen skull – har tid att livskrisa lite nu när barnen verkar ha landat i sin nya tillvaro… 😉

  3. Så intressant att läsa! Det är nog normalt att livskrisa lite när man flyttat och speciellt träffar andra för alla har ju sin egen version, erfarenhet, livsresa, vänner, familj etc.

    Jag funderar mycket på vilka år under ens barndom som sätter mest spår. Jag känner mig mest hemma i Varberg där jag bara bodde 4 år men under tidig tonår så mina första egna minnen är därifrån, min första pojkvän, tonårsfylla, disko, hemmafester etc. Om jag skulle flytta tillbaka liksom skulle jag välja varberg över borås (där jag ändå bodde tills jag var 12).

    Ja, om vi nu flyttar till Spanien eller när barnet är tonåring kommer det bli större del av hans identitet än att han växte upp sina första 10 år i Sverige?

    Intressant med identitet! Har du lyssnat på Pico Iyer? https://www.ted.com/talks/pico_iyer_where_is_home
    Väldigt intressant om den nya generationen som har rötter i olika länder i världen och att känna sig hemma på olika ställen.

    Jag tycker om ordet världmedborgare och försöker uppfostra mitt barn med worldschooling men om han lever hela sin barndom i Sverige så blir han ju ändå mest svensk. Jag tänkte fortsätta spendera semester, lov etc i Spanien så han känner sig hemma där med.

    1. Ja, svenskans plats och Sverige har ju förändrats lite iom flytten. Tidigare var det ju dit vi åkte och hälsade på på semestrarna, stället där man hälsade på släkten och var ledig och hade kul. Nu kommer ju Israel att bli så också eftersom vardagen är i USA. De jag känner som flyttade runt mycket mellan olika länder när de var barn verkar känna, lite som du, att hemma är där de befann sig i tonåren. Vi får väl se, jag kanske bestämmer mig för att flytta till Sundsvall när jag blir gammal…

      Jag känner att världsmedborgare som ord är lite för stort och pompöst för mig men jag förstår hur du tänker. Ska bli väldigt intressant att se hur barnen kommer att känna när de växer upp, de har ju redan tre kulturer med sig och det kommer de ju onekligen att färgas av. Tack för länken, kollade in hans TED-talk nu, jätteintressant!

      1. Lyssnade på ett par passager igen. ”Home is where you become yourself” passar ju verkligen in på tonårstiden, det är ju då man börjar forma sin egen personlighet på ett mer medvetet sätt.

  4. Tänk om det där inte var viktigt – så mycket mindre problem det skulle vara i världen! Min mamma är finsk men har bara bott där i 19 år, resten av livet i Sverige och hon är nu 76 år. Hon har bara svenskt medborgarskap men för alla alltid så är hon finne med ganska stark brytning. Hon pratar bara svenska med oss men hänger med i finka språkets utveckling iom att hon läser nya finska böcker. Hon räknar alltid kaffemått högt på finska. På det sättet kunde brorsan räkna på finska när vi var små – hon förstod inte hur… Maken har dubbla medborgarskap men i hjärtat är han och förblir han israel. Om någon frågar sonen så säger han att han är israel fast han inte ens har israeliskt medborgarskap och aldrig har bott där men det är tydligen coolare än att vara svenne. Dottern går in på ”lite” längre förklaringar (”25% svensk, 25 % finsk, 50% israel – av de 50 % är hälften grek och hälften libysk och före 1493 så var jag spanjor”).

    1. Ja, jag inser ju också att för mig är det ju ett lyxproblem, jag har ju valt att flytta och leva på andra ställen än där jag växte upp. Jag kommer ju inte att starta något krig för att få komma tillbaka till mitt ursprung…
      Vad roligt att din son känner sig som israel. Och jämför jag med din dotters förklaring så ligger jag ju i lä.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s