Att få bo i sitt drömhus

Ok, skrev texten i morse och något eld upphör blev det ju inte men ni får det här inlägget ändå:

Hoppar raskt tillbaka till att skriva om vår semester nu när det verkar som att ett eld upphör-avtal är på gång. I Charlotte hade man ordnat boende för oss hemma hos vänner till familjen. Från början kändes det lite jobbigt att behöva vara inneboende men när jag såg att det skulle kosta oss ca 1000 USD för ett basic hotel för samma tid så bestämde vi oss för att ta chansen. Det enda vi bad om var att vi skulle vara på ett ställe där vi kunde få ett eget badrum så att man inte skulle känna sig som en inkräktare om man plötsligt behövde gå på toaletten mitt i natten. Vi hade inte behövt oroa oss, vi fick ett helt våningsplan för oss själva med sovrum, badrum, TV-rum, lekrum och ett litet gym. Till på köpet var ägarna inte hemma de första tre dagarna, däremot en kompis till dem med familj som också var på besök och som var jättetrevlig och hjälpsam.

IMG_1705
Moses, kanske jordens mest korkade hund, ingick i paketet.

Huset vi bodde i var i perfekt skick, allt låg på sin plats och det fanns till och med en pärm med all information om huset, telefonnummer som kunde tänkas behövas etc. Kändes som att komma hem till Martha Stewart. Vi oroade oss faktiskt lite, om de var galna pedanter. Men vi hade fel. Hur trevliga som helst. Både jag och Yarden blev alldeles kära i dem och funderade allvarligt på att vägra lämna dem. Dessutom var de riktiga foodies – han lagade lyxmiddag till oss, hon såg till att vi hade nybakat bananbröd till frukost, han tog med Y till en liten ölbutik, hon tipsade om bra restauranger för vår fortsatta resa.

IMG_1636
Morgonkaffet intogs på altanen
IMG_1704
I Södern dricker man iskaffe, och på amerikanskt manér så är det så klart redan färdigt. Bara att tillsätta mjölk och is.
IMG_1854
När jag blir stor vill jag äta frukost vid köksön, dricka färskpressad juice och äta färska blåbär. Varje dag.
IMG_1703
Flygeln stod i musikrummat. Så klart.

Området som vi bodde i gränsade precis till vad som räknas till Charlottes finaste och där låg det McMansions på rad. Vårt område var lite enklare och charmigare men fortfarande mycket välbeställt. Några hundra meter från huset låg Freedom Park, en av Charlottes största parker som vi passade på att tillbringa några morgnar i. Vi kunde inte ha hamnat på ett bättre ställe.

IMG_1652
Som israel har man ju alldeles glömt bort att det kan vara så här grönt på sommaren.
IMG_1651
Ta det lugnt!
IMG_1655
Freedom Park

IMG_1661

IMG_1680
Tänker Frank Lloyd Wright…
IMG_1681
Blygsam entré till gigantiskt hus
Annons

Flyga med (världsvana) barn

IMG_1569
Väldresserade barn som tog ansvar för sina egna väskor hela vägen

Jag gör ett snabbt hopp från raketer till flygplan. Tänkte att det var dags att skryta mig blå över mina världsvana barn som klarade en resdag på över 24 timmar utan ett enda utbrott, den enda gången det gräts var när Ella slog huvudet i armstödet och jag tror inte att någon passagerare störde sig ett dugg på dem.

Resdagen började kl 02.00 på natten då vi packade in halvsovande barn i en taxi till flygplatsen. På flygplatsen träffade vi farmor/svärmor och även om jag tänkte innan att 24 timmar i svärmors sällskap eventuellt kunde vara några timmar för mycket så överträffade även hon alla mina förväntningar och var en fantastisk hjälp. Incheckningen gick snabbt och jag och Yarden kunde shoppa lite tax-free och gå och äta en macka i loungen medan svärmor var med barnen. Vid 05-tiden lyfte planet mot Zürich och det åts frukost, tittades på film och vilades lite och vips var vi framme.

IMG_1610
Pysselböcker och egen skärm – en vinnande kombo

I Zürich hade vi några timmar att slå ihjäl innan nästa flight och är det någon flygplats som jag gärna slår ihjäl tid på tillsammans med barn så är det just den. Zürichs flygplats har nämligen två stycken barnlounger. Tänk dig buisness lounge men för barn. En våning ovanför allt liv och rörelse öppnar man dörren till ett stort dagis med leksaker, pussel, dataspel, bilar, utklädningskläder och rithörnor. Det finns ett antal skötbord för mindre barn, fräscha toaletter, sköna soffor för trötta föräldrar och ett litet kök där man kan värma välling eller göra kaffe. Ett paradis, både för barn och föräldrar.

IMG_1576
Barnloungen på Zürichs flygplats

Nästa flyg var den stora utmaningen, 9,5 timme till Washington. Vi fick utmärkta platser där vi satt två och två bakom varandra – förutom jag som satt själv med två säten till mitt förfogande. Smart planering från min sida! Jag hade laddat upp med en nyinköpt surfplatta till barnen och massor av filmer men den användes inte ens – barnen föredrog sina personliga skärmar och det stora utbudet av filmer som fanns så det enda de använde var sina egna hörlurar (barnhörlurar med volymspärr så att de inte ska ha för högt ljud). Utöver filmer hade jag även laddat deras väskor med nya pennor, postit-block, små magnetiska spel och pysselböcker. Dessutom hade jag ett par extra överraskningar inslagna i papper i min väska som togs fram precis när humöret och tålamodet började sina. Vid nåt tillfälle kom ett barn bak till mig och jag läste en bok för dem. Men mest kunde jag sova och titta på film.

IMG_1584

IMG_1589

IMG_1602

IMG_1611
Vi flyger in över Canada – och man ser små små isberg där nere
IMG_1613
Små spel med magneter till pjäser är ett annat tips
IMG_1617
De där schweizarna alltså, uppfinningsrika!
IMG_1621
Och så här ser det ut när man flyger in över Washington

I Washington tog immigration och transfer till inrikesflyg en himla tid. Köerna var riktigt långa och det var ett under att de båda lyckades hålla humöret uppe. Fördelen med flygplatser är ju att det alltid händer saker och Eitan pekade väl ungefär 300 gånger ut genom något fönster och ropade ”flygplan”! Sista flyget var mellan Washington och Charlotte och det var naturligtvis försenat. Iofs bara 40 minuter men ändå. Barnen somnade ungefär samtidigt som vi stängde deras bälten men sedan kom vi i stort sett bara ut från gaten innan piloten meddelade att vi skulle bli lite försenade pga vädret i Charlotte. I ett litet trångt plan. 40 minuter till fick vi sitta i planet och vänta tills det fick tillåtelse att starta. Vid det här laget var vi alla utmattade och sov hela vägen.

IMG_1630
Ingen brist på saker att titta på direkt
IMG_1633
Det här planet flög vi med till Charlotte

I Charlotte möttes vi av Yardens bror och hans blivande fru. Bröderna hade inte träffats på två år och inte heller barnen hade sett morbror så det var stor glädje. I nyhyrd bil kom vi slutligen fram till ”vårt” hus, kl 10 på kvällen – 27 timmar efter att vi startat vår resa. Och först här kom det riktiga sammanbrottet för Eitan som var hysterisk och bara ville hem till Israel. En halvtimme senare sov vi alla gott.

Förberedelser

Det finns inte mycket tid över just nu. Det är avslutningsgrejor på dagis, på fritids, på gympan. Födelsedagsfester för alla barn som fyller år under sommarlovet. Avskedsfest för svåger och svägerskan som flyttar till USA om 5 dagar. Det var till och med planerat en karaokekväll med min avdelning på jobbet. Karaokekväll ligger nog på min top 3-lista över saker som gör mig illamående. Karaoke, lägereldstrubadurer och krig ungefär.

För vår resa är det mesta klart. Biljetter, pass (japp, jag har fått mitt), hyrbil och boende är fixat. Ny surfplatta, hörlurar, små spel och pysselböcker är införskaffade till barnen. Återstår packningen. Och min magkrasch som är min variant av resfeber. Jag är förberedd med immodium. Måste köpa ett schysst, stort halsband för att liva upp min klänning till bröllopet. Kanske gå ned en 10 kilo så att jag känner mig riktigt snygg (ett kilo om dagen är väl inga problem?). Finkläder till ungarna. Maken har sitt på det torra, en provning när vi är på plats och sen ska väl best man-outfiten sitta som gjuten.

En sak är säker – jag längtar så vansinnigt efter semester. Ska bara överleva en evighetsresa tillsammans med barn och svärmor först.

Värmebölja, sirener och grillning

Egentligen skriver jag det här inlägget bara för att få lägga in den här bilden:

IMG_0940[1]

Ja, det stämmer. 38 grader. Ganska nära min syn på helvetet. Även om det här är en tillfällig värmebölja så tror jag att jag kan konstatera att det är dags att byta ut täcket mot ett tunnare, att det är slut på säsongen för grå t-shirts och att det är hög tid att rengöra filtren i luftkonditioneringen.

Ikväll är det sirendags igen. Den här gången är det Memorial day, då man hedrar de som dött i krig och i terrorattacker i Israel. Ikväll kl 20 och imorgon kl 11 ljuder sirenen. Imorgon kväll övergår sedan den dystra och sorgliga Minnesdagen till Independence day – i år firar Israel 66 år sedan grundandet. Dysterhet vänds till partyhumör och hela Israel ägnar sig åt nationalsporten grillning.

För åtta år sedan, mitt i natten på Memorial day anlände jag till Israel. Jag minns hur hela Tel Avivs kommunkontor var täckt av en stor ljusflagga som jag såg när jag flög in för landning. På morgonen stack min käre man till jobbet utan att ha nämnt att det var Minnesdagen och när jag i godan ro och inspekterar balkongen i mitt nya hem drar sirenen igång. Folk på gatan stannade och stod blickstilla med sänkta huvuden. Jag bestämde mig blixtsnabbt för att ta seden dit jag kommit och stod lika stilla jag tills minuten var över och folk började gå igen. Några minuter senare ringde min dåvarande officer, och inte så mycket gentleman, för att berätta vad det var som jag precis hade varit med om. Kulturchock deluxe.

Livet på landet

I lördags tog vi med min bror med familj (har jag nämnt att de varit här förresten?) till svärfars och hans frus kibbutz. Mycket lärorikt för barnen – att få se en riktig kibbutz, och dessutom träffa en överlevare från förintelsen (svärfars frus mamma). För de lite mindre barnen tog vi en promenad till inhängnaderna för att se på kossorna.

IMG_0809 IMG_0811

Kossorna har ganska stora utrymmen men de står ändå alla under taket där jättestora fläktar svalkar dem.

IMG_0814

Precis när vi stod där kom en man dit för att ta kossorna in till mjölkning. Alla kossorna verkade väldigt nöjda över detta och travade snällt ned till ladugården. Mannen som öppnade grindarna bjöd in oss i ladugården så att vi skulle kunna se hur det gick till.

IMG_0816

Väl inne i ladugården gick kossorna till sin plats, fick mjölkningsmaskinen fastsatt och sedan mjölkades det för fullt. Vid varje mjölkningstillfälle mjölkas ca 650 kossor och det tar mellan 2 och 15 minuter att mjölka en kossa. Alla kossor har en liten dosa på ena bakbenet som används för identifiering men också för att registrera när de mjölkats, hur mycket, vaccinationer och annat som kan vara av intresse.

IMG_0817

Och så här ser det ut i mitten av mjölkningsstationen.

IMG_0821

Så här lugnt och stilla står man när man blir mjölkad. Och när de var färdiga med en omgång promenerade kossorna lugnt ut genom dörren och in kom nästa gäng. Vet inte vem som tyckte att det här var mest spännande – jag eller barnen – ett studiebesök i en ladugård gör vi inte dagligen direkt!

Det är öken

Jag har tre inlägg på gång men det tar sån tid att skriva så jag slänger in ett inlägg som inte kräver så mycket ord utan mest bilder. Min bror med familj är på besök och på deras att-göra lista stod bland annat en vandring i öknen. En vandring som skulle vara ok för mindre barn (ok, Eitan är minst i samlingen men han är ju mer eller mindre en Duracell-kanin) och som helst skulle inkludera vatten i någon form. Ja, vi har ju redan gjort exakt den vandringen en gång så vi tog med dem till Nahal Arugot igen. Stack hemifrån strax efter sju på morgonen och vid nio började vi vandra. En viss oro över att det skulle vara fullpackat med folk pga helgdag gjorde att vi stressade lite men det visade sig vara helt ok.

Efter några dagar med temperaturer runt 30 dagar hade temperaturen sjunkit ordentligt och gjorde det därför uthärdligt, kanske till och med behagligt, även i öknen. Vandringen är ju huvudsakligen i vatten och det är rätt ok att vandra när man kan doppa sin hatt i vattnet då och då. Svennarna i sällskapet tyckte då och då att det var lite väl varmt men i stort gillade de det.

Kamel
Mycket uppskattat att det stod kameler utefter vägen
Grand Canyon?
Vattenrutschkana
Min familj
Infinitypool au naturel
Selfie
Duracellkaninen intervalltränar
Döda havet
En till på Döda havet, och lite dadelpalmer

Campingplats

Alltså, det här med internet kan ju vara världens bästa grej. För så mycket. Hålla kontakt med människor som bor långt borta, läsa bloggar, handla mat, lyssna på musik och planera resor. Framförallt för att planera resor.

Idag har jag bokat en campingplats för vår planerade kanottur i USA. Inte nog med att jag vet var man kan campa, jag vet även när campingområdet har öppet, att det finns duschar med varmvatten 100 meter bort och att vår bokade campingplats ser ut så här:

https://i0.wp.com/northcarolinastateparks.reserveamerica.com/webphotos/NC/pid552859/sid6072/0/540x360.jpg

Bokat!

Yes! Nu har vi bokat USA-resa. Ca två veckor i North Carolina – första veckan Charlotte med familjebarbeque, brunch, bachelor(-ette) party, rehearsal dinner och slutligen bröllop.

Just det där med bachelor/-ette partyt är ett litet problem – jag har aldrig träffat den blivande svägerskan så jag behöver inte vara med på möhippan. Makens syster däremot har träffat bruden (i några timmar) och dessutom är tvilling med brudgummen så hon ska vara en av brudtärnorna och förväntas därmed vara med på möhippan. Men hon vill mycket hellre gå ut och festa med sin bror som hon sett (live) några timmar på de senaste två åren. Hon och jag hade ju sett för oss hur vi skulle gå på strippklubb, som det brukar vara på filmer, men det har bruden lagt in veto mot. Kanske lika bra ur ett feministiskt och humanistiskt perspektiv… Men normala barer har jag inte något emot och jag tror att det skulle vara hysteriskt kul att få gå ut tillsammans.

Veckan efter bröllopet så ska vi ha semester, bara jag, maken och barnen. Vi har planerat att paddla kanot i två dagar med en campingnatt. Lite vandring och naturliv i ett par dagar. Sista dagarna åker vi sedan ut till kusten och the Outer Banks för några riktiga slappardagar innan det är dags att flyga hem igen.

Det här har fått mig att inse att när jag säger att jag inte gillar att planera så ljuger jag. Jag gillar inte att planera särskilt mycket här i livet , jag kan t ex verkligen inte förstå hur man kan bry sig om att alla ska ha samma färg på brudtärneklänningarna eller vilka blommor som ska stå på bordet på en bröllopsmottagning (mitt svar på frågan om vilka blommor jag ville ha från restaurangen där vi hade vår bröllopsmiddag var … fina). Resor däremot. Jag vet allt man kan göra i North Carolina. Ner på Google street view-nivå. Jag vet vilka kanotuthyrare som finns i området, vilka vattenfall som är värda att besöka. Jag borde nog starta en resebyrå helt enkelt.

Amerika, f**k yeah!

Hmm, Harvard kanske kan va nåt?
Hmm, Harvard kanske kan va nåt?

Det är mycket Amerika som gäller för familjen just nu. Och då pratar jag om den israeliska delen av familjen.

Min svåger flyttade till USA för två år sedan. I juni gifter han sig och då ska vi alla åka dit så klart. Så det diskuteras flygpriser, semesterplaner, boende och måttagningar för kostymer på familjemiddagarna just nu.

Min svägerska med man kommer efter bröllopet att stanna kvar i USA. Mannen kommer att börja plugga en MBA-utbildning i USA till hösten så det finns ju ingen större anledning att åka tillbaka till Israel och betala ytterligare en flygbiljett. Så där diskuteras det visum, kostnad för extra baggage och kyla (de ska bo i Michigan).

Återstår då vi, och vi har ju faktiskt lite planer med. Fast inga klara ännu. Men tanken är att efter att maken är klar med sin Ph.D. så lämnar vi Israel så att han kan göra en post-doc, och det kommer troligtvis att bli i USA, eller möjligtvis Kanada. Om tidsplanen håller så borde vi vara redo att flytta runt årsskiftet. Men eftersom Ella börjar första klass i höst funderade vi på att skjuta på det till nästa sommar så att hon får avsluta läsåret. Fast igår ställde jag frågan till en grupp jag är med i på Facebook med mängder av utlandssvenskar och där hävdade man istället att det skulle vara bättre att flytta under skolåret, risken att Ella skulle få börja om första klass skulle vara mycket mindre då hävdade de. Folk var så hjälpsamma och kom med tips och råd, gav ut sina telefonnummer om jag hade mer frågor. Sociala medier kan verkligen vara fantastiska ibland. Men nu har vi lite funderingar att ta itu med. Beställa flygbiljetter borde vi också göra. Och ta mått till kostym för en best man. Bara 4 månader kvar till bröllopet så det brinner tydligen i knutarna.

Hur som, mycket planer, stora planer. Roligt.