Mammor, valar och båtar

I söndags var det ju den svenska varianten av Mors dag och vad kunde väl passa bättre då att fira med en båttur med den här pinglan:

Ingenting hade kunnat passa bättre eftersom det är min svenska mamma som påpassligt nog hade landat i Boston dagen innan! Efter lite överläggningar med min bror tidigare under veckan kom vi fram till att brunch och afternoon tea kan vi ta någon annan gång, den här gången behövde mamma allt firas med en valskådningstur! Så vi steg på en båt i hamnen och begav oss ut från ett soligt Boston.

Efter 1,5 timmes skakig sjögång var vi framme vid Stellwagen Bank Marine Sanctuary dit valar i mängder tar sig till under sommarhalvåret för att äta upp sig.

För mig som varit på två valskådningsturer redan kom den här in på en knapp tredje plats då det inte alls var lika många valar som jag sett andra gånger och de som vi såg höll sig mest precis vid ytan och gjorde inga spektakulära hopp eller simmade precis bredvid båten. Men nu var det ju framförallt för min mamma som vi var där och hon var nöjd. Vi såg sejvalar och knölvalar och möjligtvis också en sillval.

De är enorma de här djuren och man är ganska nöjd över att befinna sig på en stor båt när de kommer simmande emot en. För mig var dock båtturen ett nästan lika stort nöje som att se valarna. Jag stod ute på däck tills jag var blå om läpparna men de var i alla fall frusna i ett leende. Doften av hav gör mig lycklig! Och att närma sig Boston igen, som lyste genom hotfulla moln… Denna vackra, vackra stad.

St Patrick’s Day parade

Boston sägs vara USAs mest irländska stad, ca 20% av befolkningen uppger att de har irländsk bakgrund. St Patrick’s Day är därför en rätt stor grej här och det kulminerar i paraden som går genom Southie, en klassisk arbetarstadsdel med starka irländska rötter. Vi tog shuttlebussen från South Station (de hade stängt av tunnelbanestationerna längs paradvägen, för att minska kaoset antar jag) med mängder av glada, grönklädda människor och hittade en bra plats längs paradvägen, Barnen samlade på sig godis och halsband som paraddeltagarna kastade ut till publiken. Tyvärr var det svinkallt och blåsigt så trots långkalsoner, fleece och dunjacka gav vi upp efter en timma men vi hann se alla klassiska blåsorkestrar, skönhetsmissar, revolutionsnördar och, så klart, Ghostbusters.

Semlor och slut på gräsänkandet

Igår insåg jag att Fettisdagen (finns det någon som läser det som fet-tisdagen och inte fettis-dagen??) stod på tur så imorse efter att ha lämnat barnen travade jag iväg till en affär en bit bort för att köpa mandelmassa. Det är alltid kul att få fira små svenska traditioner så att baka semlor känns som en given sak att göra. Gick över med ett fat vardera till våra israeliska och mexikanska grannar – för det så vi gör det här… Den israeliska grannen blev alldeles till sig eftersom hon precis hade läst om Mardi Gras-traditioner runt om i världen och funderade på om hon borde hinta till mig om den svenska traditionen!

Har sparat fyra bullar till imorgon, maken kommer äntligen hem imorgon bitti och ville så klart ha en semla också. Han har varit på konferens i Salt Lake City i en vecka och avslutat med två dagars ”workshops” (läs: skidåkning) i Snowbird, UT. Fruktansvärt dubbla känslor när han skickat mig bilder därifrån – å ena sidan förtjänar han det verkligen, han har jobbat stenhårt det här året, å andra sidan känner jag att det är djupt orättvist att inte jag får åka. Svårt när den där skidåkningsglädjen har vaknat igen. Men det finns iaf inga dubbla känslor över att han kommer hem imorgon, det längtar hela familjen efter! Jag ser lite extra fram emot att få sova bättre, jag somnar vanligtvis på två minuter och sover som en stock men när jag är själv har jag legat och vridit och vänt på mig till 2-3 på natten innan jag somnat.

Black diamonds och han där i förgrunden…

VI har tittat på serien ”Sneaky Pete” nyligen så maken blev så klart lite glad när han hittade honom i Snowbird

Valentine’s och sjuklingar

Glad Alla Hjärtans dag allihop! Här har vi ett alternativt firande med en sjukling (Eitan har feber och ligger och sover), jag hade feber igår kväll men mår ok nu och Y kommer att göra någon slags tandoperation i eftermiddag och lär inte heller vara på topp ikväll. Återstår Ella som är den enda som är frisk och kry och verkligen vill fira idag. Hon kommer att bli så besviken… Det lär inte finnas några rosor, någon choklad eller annat hjärtformat här hemma. Tur nog kom en granne över med några hjärtformade kakor igår kväll.

Igår tillverkade vi Valentine’s kort till alla klasskompisar och lärare. Vissa gånger är man väldigt glad över de små klasserna de har här, 20 elever och två lärare vardera. Ella gjorde alla sina kort själv. Jag gjorde alla Eitans kort… Nu kan vi iofs skylla på att han var sjuk, även om han råkade vara feberfri igår. Han skrev iaf sitt namn och ritade ögon och mun på Ninja Turtles korten som jag hittade efter en googling på ”Easy Valentines Crafts”… Tog fortfarande ett par timmars arbete. Men i ärlighetens namn så var de ganska roliga att göra och jag och Ella fick lite tid tillsammans.

Släktträff

Sitter och kollar flygbiljetter till Charlotte, NC för Passover. Och blir på omotiverat dåligt humör. Den stora grejen för Passover är ju sedern, den traditionella måltiden som inleder den judiska påsken. Men här i diasporan så har man två seders av någon anledning och vi ska tydligen träffas i Charlotte på den andra sedern, kvällen efter den första. Naturligtvis är det inte lov i skolan utan påsklovet börjar tre dagar senare… Och det är här jag blir så fullständigt omotiverat sur, trots att jag inte bryr mig ett dugg om Passover – att mina barn ska missa tre dagar i skolan och så är vi inte ens där på den riktiga sedern!!

Men det är bara att bita ihop. Yarden firade jul, på julafton, och klagade inte alls. Så jag ska hålla tyst. Jag ser framförallt fram emot att få träffa barnens nya kusin som kommer att vara ett halvår då, men naturligtvis även min svåger och hans fru, samt min svägerska med man och barn som flyger in från Texas. Jag kommer även att le vänt och uppföra mig som den perfekta svärdottern till min svärmor, som kommer från Israel och som kommer att flyga med oss till Boston efteråt. Funderar på om jag på något sätt kan boka in mig på ett spa ett par dagar och lämna barnen med maken och svärmor? Kanske måste åka till New York? Eller jag kanske kan flyga med min svägerska tillbaka till Austin och hälsa på dem några dagar?? Det blir lätt lite väl intensivt för mig med min stora, judiska släkt…

MLK Day

I måndags var det helgdag pga Martin Luther King Day och både barn och make var lediga (maken var inte helt övertygad så han var på väg till jobbet tills jag läste högt för honom från BUs hemsida att det var en av tolv dagar som BU-anställda har betald ledighet på). Vi började dagen extremt lugnt – barnen var ute och lekte på gården/tittade på TV, jag läste bok och Y smygjobbade lite hemifrån. Jag hade en plan att ta med familjen till Faneuil Hall och se på min idol, Senator Elizabeth Warren, och lite andra politiker protestera mot Republikanernas planer att dekonstruera Obamacare men fick inte någon större respons.

Istället samlade jag ihop familjen till en eftermiddagstur till Frog Pond i Boston Common för att åka skridskor. Vi åkte skridskor två gånger förra året men det var premiär för oss i år. Ella var helfokuserad och grejade det finfint. Eitan däremot såg att Ella var bättre och bröt därför ihop ganska snabbt eftersom han var ”sämst i hela världen på att åka skridskor”. Första tanken var så klart ”otacksamma unge, här har jag betalat 6 USD för att du ska få åka skridskor och så bryter du ihop för att din storasyster är bättre än dig…” men som den goda förälder jag är så bet jag ihop och hyrde en säl istället. Det är alltså ett stor plastsäl med handtag som man styr framför sig för att kunna hålla balansen lite lättare. Väl investerade 10 USD. Plötsligt var han kung istället och körde okontrollerat runt banan i högsta fart medan jag kom åkandes efter och försökte styra undan från de värsta kollisionerna. Vid skymningen tändes den färgglada trädbelysningen och vi åt varmkorv bredvid rinken. Och just då kändes det så himla fint men i ärlighetens namn får jag erkänna att det här med att åka skridskor är rätt trist faktiskt, precis som jag tyckte när vi åkte på skolgympan i högstadiet. Jag vet fortfarande inte hur man stannar på annat sätt än att köra rätt in i sargen. Nä, tacka vet jag att titta på hockey.

Igår fick jag en tillsägelse från min son att vi minsann inte hade firat Martin Luther King. Jag försökte förklara för honom att det är något vi ska göra varje dag genom att behandla alla människor lika, oavsett hudfärg men han var inte övertygad. Istället fick jag sätta mig med honom och göra en ”bok” om MLK, dvs jag fick skriva namnet och sedan skötte Eitan resten. Så här fint blev det:

Swedish Yuletide

Igår var jag på SWEA Bostons julmarknad, ”Swedish Yuletide”, och jobbade. Stod i entrén med en sån där liten klickräknare och kollade människors stämplar som de fick när de betalade. Viktigt jobb med andra ord.

Hur som helst, den här julmarknaden är en rätt stor grej, den firade 30-årsjubileum i år och stället var knökfullt. Svenska skolans elever med förstärkning av lite au-pairer hade två luciatåg under dagen, elever från Berklee College of Music sjöng och spelade (mina barn tyckte det var extra kul eftersom deras barnvakt var en av sångerskorna). Det såldes tomtar, prinsesstårta, träskor, våfflor, böcker, flaggor, etc, etc. Vi som jobbade fick IKEA-köttbullar, potatismos och lingonsylt till lunch. Jag var så överväldigad av allt svenskt som såldes att jag inte köpte någonting alls, görutom våfflor till barnen som var där i några timmar tillsammans med maken och gjorde smällkarameller och julgranspynt.

Delar av godisutbudet. Men Swedish fish är inte svenskt godis.

Vet inte hur det här ska tolkas. Det låter inte så positivt…

Adventsvandring

Förra söndagen tog vi med svärisarna ut på en skogsutflykt. Eftersom svärfar är lite stel efter höftoperationer så försökte jag hitta en tur som inte gick så mycket över stock och sten utan var mer lättvandrad. Vi hyrde en bil och åkte till Blue Hills Reservation, en halvtimme söderut. Det var en underbart solig, kylig dag och jag hade preppat termosar med kaffe och varm choklad och fixat mackor med stekt ägg och tomat till oss vuxna medan barnen som vanligt ville ha messmör och ost (bara Västerbottensost duger till dottern). Med hjälp av vandringsstavar lyckades svärfar ta sig runt 5 km utan att ens få ont i ryggen, något han annars brukar klaga på en hel del. Jag och barnen tog oss an ett litet berg medan de andra drack en andra kopp kaffe. Det var en så vacker dag och jag kunde inte sluta att fota. Har lovat barnen att vi ska tillbaka och ta den lite mer krävande turen någon gång. Härligt att ha tillgång till naturen på så kort avstånd.

Tog några intervaller på stranden innan vi hoppade in i bilen igen. För fem kilometers vandring är inte ens nära att trötta ut den här killen…

Väl hemma insåg jag att det var första advent. Adventsljusstaken lyste med sin frånvaro (köpte dock adventsljus på IKEA men det var först dagen efter) men jag slängde ihop lussekatter och glögg medan julmusik fyllde köket.

Thanksgiving

Det är så många ”första” för oss i år. I veckan var det dags för vår första Thanksgiving. I skolan har Eitan tillverkat diverse konstverk som visar vad han är tacksam över på löpande band. Ella vet allt om pilgrimmerna, Mayflower och att man måste lägga fiskar på majsplantorna för att de ska överleva (I know, inte saker som jag lärde mig i trean direkt).

Saker min son är tacksam över. Jag är rätt tacksam över honom.

Mitt jobb var så klart att fixa en Thanksgiving middag med allt vad det innebär. Man har ju sett och läst en del om Thanksgiving i sina dar. Hur svårt kan det vara? Inte lätt visade det sig. Jag Pinterestade så klart för hitta alla recept. En återkommande sak var planeringslistorna, man måste tydligen tänka igenom det här med Thanksgiving en del. T ex ska man inte försöka att köpa en kalkon kvällen innan. De enda som finns kvar är ekologiskt uppvuxna, troligen handmatade, kalkoner som kostar 60USD. Men, helstekt kyckling är ju ändå mycket godare. Dessutom kan det vara bra att veta att alla affärer är stängda på Thanksgiving day så allt som behövs måste vara handlat kvällen innan.

Egentligen spelade det ju inte så stor roll, det var ju bara vi, min svärfar och fru som skulle äta. Och så en colombiansk kollega till maken som bjöds in eftersom han annars skulle vara själv. Nu visade det sig att det var hans sjunde Thanksgiving i USA men han var snäll och trevlig och hävdade att han ändå hade ätit tills han förbannade sig själv i slutet av kvällen. Jag fick tillbringa en hel dag i köket medan familjen höll sig undan och det är faktiskt en roll som jag verkligen gillar. Högst otippat glömde jag att fota under middagen men jag lovar att det fanns helstekt ~~kalkon~~ kyckling, gravy och cranberry sauce, det fanns potatismos med obscena mängder ost i, brysselkål med bakon, butternut squash soup och pumpkin pie. Vi hade en jättetrevlig middag och alla berättade vi om vad vi var tacksamma för. Vi nämnde knappt Trump, däremot diskuterade vi ganska mycket om Colombias fredsplan. Nästa år tänker jag dock försöka bjuda in mig till en riktig amerikansk Thanksgiving så jag kan jämföra med min.

Gott Nytt År!

Även fast det mesta handlar om Halloween och pumpor i USA i oktober så finns det ju annat att fira också. I söndags var det nyårsafton enligt den judiska kalendern och eftersom det bor ett stort antal judar i Brookline så har skolorna ledigt på måndagen (som med alla judiska högtider så börjar de vid solnedgång och pågår till nästa solnedgång). Vi och våra närmsta grannar, som också är israeler, bestämde oss för att ordna ett litet firande för resten av grannarna.

Temat för det judiska nyåret är honung och äpplen och man inleder med att äta äppelbitar som man doppat i honung och önskar varandra ett gott, sött år! Det finns så klart en massa symbolik för äpplena men jag tror att det helt enkelt beror på att äpplen är en höstfrukt som fanns lättillgänglig.. Man äter även granatäpplen med hopp om att våra goda handlingar under det nya året ska bli lika många som kärnorna i granatäpplet. Här insåg jag att jag saknar de israeliska granatäpplena då de vi hade, förutom att de kostar $2-3 styck, var riktigt sura. Vi som brukade fylla upp en IKEA-påse med saftiga, söta granatäpplen gratis på svärfars kibbutz…

Jag hade bakat en honungskaka som blev riktigt god (hemligheten var Santa Marias pepparkakskryddor direktimporterade från Sverige!). Det fanns även äppelpaj, äpplemuffins, och challa med äpplen i som en annan granne hade bakat. Alla (av de som kom iaf) verkade uppskatta initiativet och det kändes som att vi hade gjort tillräckligt firande för att sedan kunna gå in och äta omelett till middag…