En ledig lördag

Vi har haft långhelg och jag har fått lära mig vad New England-väder är. Helgen har bjudit på 33 grader och sol, 19 grader och spöregn och 24 grader och fuktigt som i en våtbastu!

Helgen inleddes med en sovmorgon, till halv tio!! Blev lite sur av att det verkade stå en stor lastbil som förde oväsen utanför fönstret men det visade sig istället vara två brandbilar och då blir man ju lätt lite exalterad.

Ja, det är ett myggnät som jag fotat genom…

Maken hade blivit lovad att jobba ett tag så han stack iväg vid tio. Hade jag vetat att ett tag betydde sju timmar hade jag vägrat. Säkert hade jag varit snällare mot maken senare under kvällen om jag hade vägrat också… Hur som, det var stekhett och för första gången slog vi på luftkonditioneringen. Områdets alla barn hade vattenkrig på innergården och det är så kul att se hur mina barn springer omkring med de andra och faktiskt gör sig förstådda!

Vi åt en pastasallad till lunch och tillbehören visar väl en del av vilken sorts familj vi är – Kalles, hummus (köpevariant) och salsa.

Eitan lärde sig att spenat innehåller järn och det behöver man för att bli stark!

Efter lunch bestämde vi oss (ok, jag bestämde) att ta oss in till Boston. Ella tänkte tydligen shoppa medan Eitan mest spelade cool…

Är det över 30 grader varmt är glass ett måste. Sedan promenerade vi igenom Boston Common som var lika vacker som vanligt.

Vårt mål med turen var så klart att se alla flaggor som placerats ut inför Memorial Day. 37.000 stycken för alla de soldater från Massachusetts som dött i krig sedan det Amerikanska frihetskriget 1775.

Trots min frånvarande make så blev det en ganska bra dag ändå.

Mors dag

För första gången i mitt liv firades jag igår på Mors dag. Ja, trots att jag varit mamma i snart åtta år. I Israel finns nämligen inte Mors dag eller Fars dag, där har man en Familjedag istället. Jädra jämställdhet liksom…

Firandet inleddes dock inte på bästa sätt. I fredags fick jag ta med Eitans presenter från dagis – en dekorerad blomkruka som de hade planterat en solros i och en fin teckning. Men på vägen hem snubblar jag plötsligt på någon liten kant på trottoaren och i slowmotion faller jag raklång mot marken. Båda mina händer är upptagna så jag har inget att ta emot mig med. På något sätt lyckas jag slå mig själv med blomkrukan över näsan innan krukan faller ned på gräsmattan bredvid mig och all jord åker ur – den hamnade åtminstone inte på trottoaren och gick sönder.

Kolla in min blodcirkulation! Och hjärtana över mitt huvud. Att jag älskar min son, spelar football med honom och kramar honom. Och att jag äter mat. Jag är ganska speciell på så sätt . Och Ima betyder mamma på hebreiska.

Nåja, igår fick jag blommor och teckningar av barnen. Eitan och Yarden stack iväg på ett födelsedagskalas och jag och Ella gick ut på firade med en lunch. På vägen hem köpte vi cupcakes. Är det Mors dag så är det!

Födelsedag

Hurra till mig, idag fyller jag år! Jag börjar bli riktigt gammal för jag önskar mig ingenting. Ett restaurangbesök tillsammans med familjen ikväll. Det är allt. Känner mig nästan lite besviken på mig själv.

Imorse kom Eitan in och sjöng ”Ja må han leva..” med lite improviserade ord efter den inledande strofen, lite som man själv sjöng engelska när man var liten…

Lite mindre tid än vanligt så det blev stressigt att hinna med lunchlådan – Eitan ville äta i cafeterian idag (pizza på fredagarna) medan Ella valde bananpannkakor (från frysen, ibland älskar jag mig själv för min planering).

Eitans klass visade upp sina arbeten om havet. Eitan har studerat delfiner. Visste ni att delfiners stjärtfenor är horisontala medan hajars är lodräta?

Jag och maken åt frukost på Zaftigs delicatessen. Hash browns, rökt lax, pocherade ägg och hollandaise.

Det mesta grönskar och blommar just nu, det här trädet vid ett grannhus är helt otroligt.

Födelsedagsblommor!!

Passover seder

Vi har haft besök av svärmor i några dagar och i fredags firade vi den judiska påskens Seder. Eftersom vi bor ca 200 meter från en stor kosheraffär så hade vi inga problem att fixa allt som behövs – matza, gefiltefish, druvjuice… Svärmor gjorde kneidlach och dadelkaka. Det var dock en väldigt nedbantad version av måltiden men den följde alla konstens regler.

Matza, vin och kokt ägg som doppas i saltvatten

Den mindre kända seden att doppa matza i Fanta

Vindroppar som symboliserar Egyptens tio plågor. Kommer ni ihåg dem?

Får symbolisera ledan att lyssna på hela storyn…

Och när man läst hela Haggadan så belönas man med… gefiltefish. Moderna tiders plågor!

Purim

I onsdags firades det Purim i Israel. Här väntade vi till på torsdagen – vet inte om det var någon speciell anledning utöver att skolorna hade ledigt på fredagen och det därför passade lite extra bra.

På kvällen var det dags för Purimfest anordnat av Chabad, en judisk ortodox organisation som utanför Israel fungerar som ett centrum för alla judar, vare sig de är troende eller ej. Många Israeler som är ute på långresor letar rätt på ett Chabad-hus när det är dags för högtider för att få sin dos av hemlängtan stillad. Lite som Svenska Kyrkan för utlandssvenskar… Temat var Hawaii och under Purim hör det till att man ska klä ut sig så rabbinen var för dagen klädd i hawaii-skjorta och en minionskeps. Alla barn var utklädda och Ella och Eitan hade en hel del klasskompisar där som de kunde leka med. Vi bjöds på speedreading av Esters bok (tydligen den enda bok i Bibeln där Gud inte nämns en enda gång – dagens lärdom), fick en rockringskurs och mat med ananas i och drack fruktshakes.

Vissa av de vuxna visade att de inte behövde några lektioner!

Gott Nytt År!

Jag brukar ju alltid klaga lite på nyårsaftnarna i det här landet. Nyår firas ju i September enligt den judiska kalendern vilket innebär att både nyårsafton och nyårsdagen är vanliga dagar. Men i år inföll iaf nyårsafton på en torsdag så det var ju lite helgkänsla iaf. Inte nog med det, en kompis hade bokat bord på en bar i Tel Aviv och vi hade fixat barnvakt. Herregud, jag hade till och med tagit av mig joggingbrallorna och satt på mig klackar.

Vi var 6 kompisar som skulle njuta av drinkar, mat och ett liveband som skulle spela jazz på French 57. Det började bra med goda drinkar, maten var också bra. Bandet hade säkert uppskattas till fullo om vi inte hade suttit en meter från högtalarna i en rätt liten lokal. Vi gjorde några tappra försök att skrika i varandras öron men efter ett tag gav vi upp och försökte räkna hur många låtar det var kvar på deras spellista. Killarna gick ut ur lokalen för en snabb överläggning och vid elva-tiden gav vi upp och hittade ett närbeläget café där vi beställde in malabi och sachlav. Tolvslaget sammanföll med början på vinterstormarna och regnet öste ned medan vi tappert tittade på nyårets google doodle och lättade insåg att något faktiskt hände när ett nytt år började. Ingen champagne, inga fyrverkerier, ingen Final countdown eller Happy New Year.

Kvart över tolv satt vi i bilen på väg hem. Jag frågade maken om han verkligen kunde köra men han hade bara tagit en drink och ansåg sig vara körduglig, han var bara trött. Tröttheten försvann dock fort och övergick i en viss mån av nervositet när han blev stoppad för ett alkotest. Det visade sig dock att alkomätaren instämde i hans känsla och vi fortsatte på motorvägen söderut. Ganska snart blev det dock mer eller mindre stopp, waze flaggade för poliser och vi misstänkte en trafikolycka. Det visade sig dock att polisen hade satt upp en massiv alkotestning och stängt av två filer där de vinkade in massor av bilar. Undrar hur många som åkte fast…

Chrismukkah

Så här under Chrismukkah är det ju en hel massa ljus som ska tändas och en massa religiösa regler och traditioner som ska följas. Vi har följande uppdelning under Chrismukkah – den kristna ateisten tänder adventsljusstaken, de två barnen som tror att de är judar tänder chanukkian (de har ingen aning om att inom judendomen ärver man religionen från mamman, dvs den kristna ateisten i detta fall, mowahaha!). Den ateistiske judiske pappan står för tändaren, som han möjligtvis använder för att tända en cigarett i slutet av kvällen. Den ateistiska kristna modern upprörs sedan när sonen utan religion blåser ut ljusen på chanukkian eftersom ljusen, enligt judiska regler, ska brinna i minst en halvtimme.

Yom Kippur på kibbutzen

Jaja, jag vet. Det var typ en månad sedan Yom Kippur. Men jag åkte till Sverige dagen därpå och där bloggade jag inte så ni får ta det lite i efterskott…

Som vanligt tillbringade vi Yom Kippur på kibbutzen där svärfar bor. Det är det perfekta stället att göra ingenting på. Barnen kan springa omkring, vi kan slappa ordentligt och ingen bryr sig om man fastar eller inte (det är ju en fastedag när en stor del av israels befolkning faktiskt inte äter, eller dricker, på 25 timmar). Det enda som man inte får när man är där är chansen att se de helt tomma vägarna, cykla på motorvägen och uppleva den totala stillheten i en annars ganska stressig stad. På kibbutzen är Yom Kippur rätt lika vilken helg som helst.

Eftersom det var värmebölja och 38 grader varmt på dagen blev det ännu lugnare än vanligt. Vi gick till svärfars frus keramikstudio och gjorde urtjusiga konstverk. Vi vilade, läste, tittade på National Geographic på TV – inga israeliska kanaler har några sändningar under Yom Kippur – gungade, och vattnade blommor. Svärfar och maken plockade en stor kasse med granatäpplen. En rätt så vanlig, och väldigt fin, Yom Kippur med andra ord.

Vardagssnack

Enligt min nedräkning är det 41 arbetsdagar kvar för mig. Å andra sidan har det klämts in 6 dagarsveckor på sistone så helt tillförlitligt är det kanske inte. Min chef bad verkligen om ursäkt i fredags för att han förstörde min helg utan att kunna kompensera mig alls. Well, nu är det bara en arbetsdag och sedan är det dags för Yom Kippur. Då kan hela eBays sajt braka samman utan att vi i Israel kommer att göra ett dugg. Mitt i den här stressen måste jag få skryta om att jag är väldigt bra på att stänga av jobbet. I samma ögonblick som jag levererat vad jag skulle i fredags stängde jag ned datorn och öppnade den inte förrän igår kväll, och då bara för att se att jag inte hade några tidiga möten idag. Jag ligger inte vaken på kvällarna utan somnar lika lätt som alltid. Det enda är väl att jag har lite dåligt samvete mot maken som är ganska stressad själv.

På tisdag åker vi som vanligt till svärfar på kibbutzen. Det ska bli vansinnigt varmt så jag ser inte fram emot att tälta, kanske sover vi inomhus istället. September har liksom ingen koll på att sommaren är över utan trycker ut dagar med temperaturer över 35 på löpande band. Å andra sidan spelar det ingen större roll för på torsdag sätter sig hela familjen på planet till Sverige. Igen? Igen! Mamma fyller jämt, barnen har ledigt från skolan, jag tar 4 dagar ledigt och får 2 veckors semester och maken kan jobba från Sverige lika väl. Lyxigt!

Gott Nytt 5776!

Sådär, nu Helgerna här! Alla judiska högtider som lagts på ett pärlband igenom början av hösten. Idag firar vi nyårsafton, Rosh Ha’Shana och belönas med tre dagars ledighet. Jag gick ut hårt med en sovmorgon till nio, barnen hade suttit klistrade framför iPad:ed från kl 6 och maken hade gått till jobbet. Som vanligt med judiska högtider så inleds dem på kvällen (som våra svenska aftnar) och därför jobbar en del halvdag. På mitt jobb fick vi dock hela dagen ledig för vem kommer in till jobbet 5 timmar på en söndag morgon för att sedan vara ledig 2,5 dag?

Jag fick uppgiften att baka en honungskaka, den traditionella kakan som äts på nyår, till middagen ikväll men den borde jag ha bakat för några dagar sedan så att den hade fått stå till sig och blivit riktigt tung och saftig. Istället åkte jag och barnen och köpte en på ett bageri, varför krångla till saker liksom… Därefter gjorde vi vad alla andra israeler hade bestämt sig för att också göra idag – köade till biltvätten! 3-4 dagars sandstorm sätter sina spår och man vill ju gärna börja ett nytt år med en fin bil. Som tur är räknas biltvätt till ett äventyr av barnen så de stod ut med lite väntan.

Nu ska vi strax ge oss ut i helgtrafiken. Tänkte bara passa på att önska ”Shana tova o’metoka” – Gott Nytt och sött år!

PS Vi kan väl låtsas som att jag tryckte på ”publicera” vid 17-tiden idag istället för nu när jag kom hem från firandet?!