I’m back…

…tror jag i alla fall. Ni vet, det tar på krafterna att gå från att ha varit en yogabyxebärande, pralinätande hemmafru till att bli en dräktjeansbärande, kaffedrickande heltidsarbetare. Mycket logistik, planerande och barnvaktsbetalningar. Att få min första (halva) månadslön kändes fantastiskt men i slutet av månaden efter var vi pankare än någonsin – barnen går på fritidsaktiviteter på skolan två dagar i veckan och de skulle betalas i förväg för resten av terminen. De andra tre dagarna hämtas de på skolan av en svensk tjej som studerar här i Boston och hon betalas löpande. Och nu försöker vi lösa sommarens barnpassning. Barnen var anmälda till tre veckors läger redan innan jag började jobba men nu behövs det betydligt fler veckor av sommaraktiviteter, Och det är dyrt. Det finns läger via ”kommunen” som är lite billigare men de skulle man ha anmält sig till för ett halvår sedan, alltså långt innan jag fick ett jobb. Just nu lutar det mot att vi kommer att flyga över svärmor i 3-4 veckor, då förstår ni hur dyrt det är med läger… 🙂 Lite typiskt att jag skulle börja jobba precis innan sommarlovet.

Jobbet går iaf bra och jag trivs. I Boston är vi vanligtvis bara två personer men just nu har vi förstärkning från det svenska kontoret i ett par månader. Företaget växer så vi kommer nog att bli åtminstone en till person här under året. Jag försöker att promenra till jobbet på morgonarna om det inte regnar och det är underbart med de där 45 minutrarna för mig själv, med en kaffe i handen och en podcast i lurarna. Maken fixar snack+lunch till barnen och lämnar och jag är den som kommer hem först fyra dagar av fem. Vi har varit tvungna att skärpa till oss ordentligt med planeringen av våra veckor och nu är det veckomenyer, lördagsstädning och söndagsplanering som gäller. Inga favoritaktiviteter för oss men ett absolut måste. Den här veckan har vi dessutom hjälp av min mamma som servar oss med matlagning, tvättvikande och barnpassning. Kanske till och med får till en date någon kväll. Idag är vi dock lediga, det är Memorial Day och vi ska gå till JFKs barndomshus där det ska firas 100-årsdag av hans födelse. Men det är en helt annan historia…

Så här tjusig är porten till mitt kontor

Promenerar man kan man njuta av hur fint Boston är…

Åker man tåget kan man njuta av någons armbåge i ansiktet istället…

Annons

Jag har fått jobb!

För två veckor sedan fick jag ett meddelande på LinkedIn – ett svenskt företag som sökte personal i Boston, skulle jag vara intresserad av någon av positionerna kanske? Jag och den svenska chefen hade en gemensam kontakt så troligtvis hoppade mitt namn upp högt pga det när han sökte efter analytiker i Boston. Företaget är svenskt och sysslar med varumärkesskydd på nätet, något jag inte jobbat direkt med men nosat lite på i utkanterna när jag jobbade på eBay. Vi bokade in en Skypeintervju veckan efter, jag ville höra mer om företaget, jobbet och branschen och de ville så klart kolla in vem jag är.

Intervjuer är alltid en nervpärs men jag kände mig kolugn – de hade ju hört av sig till mig så jag kände att jag hade ett bra utgångsläge. Som om inte det var tillräckligt så skulle jag prata med en svensk, på svenska! Vad kan gå fel liksom?? På måndagen insåg jag att jag kanske måste vara lite förberedd så jag googlade (på svenska) anställningsintervjufrågor… Man kanske frågar saker i Sverige nuförtiden som jag inte känner till, jag har inte haft en intervju på svenska på säkert 15 år.

Intervjun gick bra, personerna jag pratade med kändes genuint trevliga och vettiga. Dagen efter hade jag ett möte på Bostonkontoret, de öppnade här för ett halvår sedan och om jag skulle bli den tredje anställda i Nordamerika så var det viktigt att känna att kemin stämde. Även det kändes bra och efter några fler Skypesamtal med Sverige skrev jag igår på kontraktet. Efter att i hela mitt arbetsliv jobbat för amerikanska företag, utanför USA, så blir det nu ett svenskt företag i USA. Jag börjar jobba redan på måndag, halvtid första veckan för att gå upp till heltid så snart jag har barnpassning på eftermiddgarna i ordning. Det känns verkligen superkul och jag ser fram emot att få börja nu!

 

Anställningsintervju

Jag fick ju mitt amerikanske arbetstillstånd för en månad sedan ungefär och har så smått börjat ta tag i jobbsökandet. Jag har uppdaterat min CV till att fungera för amerikanska marknaden, sett till att min LinkedIn-profil visar vilken fantastisk människa jag är och börjat jobba på min kontakter. Kontakter är ju tydligen det sätt man får jobb här. Precis som på de flesta ställen.Lite svårt när man är nyinflyttad och inte har så mycket kontakter.

Men det är då israelerna kommer in i bilden. Det är få saker som israeler gillar mer än att hjälpa andra israeler. Jag har redan nämnt att FB-gruppen för israeler i Boston ständigt går på högtryck – folk köper, säljer, frågar, tipsar…. Jag, som är en sån där som gärna ”klarar mig själv”, tycker att det kan vara lite jobbigt att fråga om hjälp men får tänka ett steg längre att jag hjälper någon att få hjälpa mig. Maken har ett fantastiskt kontaktnät genom armén där han gick ett akademiskt specialprogram för supersmarta människor som nu befinner sig på bra positioner inom såväl unversitet som high-tech. En kompis till maken introducerade honom till en bekant iförrgår, som lovade att hjälpa till och hörde av sig till mig för att se om vi kunde träffas igår. Självklart kunde jag det.

Mitt största problem var så klart vad jag skulle ha på mig. De enda byxor jag äger är jeans, men det har man inte på sig första gången man träffat någon i jobbsammanhang. Och när det kommer till skor har jag antingen sandaler eller gympaskor. Lite smart tyckte jag att jag var när jag satte jag på mig en kjol för då funkade sandalerna mycket bättre. På med ett halsband och örhängen och så lite smink, om jag bara hade hittat sminkväskan. Om jag ens har den med mig… Första gången sedan i januari som jag tänkte sminka mig alltså.

Väl där visade det sig att han jag skulle träffa var klädd i jeans och gympaskor. Jag visste inte riktigt vad mötet skulle innebära – intervju, hjälp med kontakter i Boston, tips och råd om att söka jobb? Men det visade sig att det nog var en anställningsintervju jag hade hamnat på. Han trodde att jag skulle passa till jobbet men eftersom han inte jobbar med affärsdelen av företaget skulle han prata med han som är CEO först. Förhoppningsvis väger hans ord tugnt eftersom han trots allt är företagets grundare… Om inte hade han två andra företag på lut som han jobbar med som han trodde skulle kunna passa min profil.

Jag vågar inte dra för stora växlar av vårt möte men det är lite typiskt för hur israeler jobbar. Snabba ryck, raka puckar och en stor portion hjälpsamhet. Han ska höra av sig till veckan och då bör jag ha en uppfattning om vilken lön jag vill ha. Vi får väl se, antingen får jag ett jobb innan jag ens har börjat söka på riktigt eller så blir det bara en rolig story om när jag var på anställningsintervju utan att förstå det.

 

Krav Maga

Vi har en säkerhetsansvarig person på jobbet. Han ser till allt från att vi har på oss våra passerkort, att första förbandslådorna är fyllda, att det finns skyltar som visar var toaletterna är, via brandövningar och hur man anmäler stulna laptops till krishantering vid raketattacker.Han gör antagligen en massa viktiga saker för oss men de flesta av oss småler mest för oss själva när vi får ytterligare ett mail om att aldrig släppa in någon utan passerkort, även om det är någon vi känner…

Igår skickade han ut ett mail om att vi, pga senaste tidens terrorvåg, ska erbjudas en snabbkurs i självförsvar speciellt inriktat på försvar mot knivattacker. Folk var mycket roade över lag. Eftersom vi befinner oss i Israel så är det Krav Maga som ska läras ut. Krav Maga kan översättas till ”närstrid” och är en blandning av olika kampsporter som utvecklats av den israeliska militären sedan IDFs grundande. Hårda killar i Ryssland och USA typ tycker att Krav Maga är superhäftigt. Självklart har jag anmält mig, kampsport kan nog vara min grej… Förhoppningsvis hinner jag vara med på ett pass eller två innan jag slutar.

PS För övrigt har jag skrivit Kram Maga varenda gång jag skrivit det ovan, funkar antagligen ännu bättre.

Söndagsångest? Skulle inte tro det!!!

Det är slut på det nu. Idag sa jag nämligen upp mig. Lite tidigare än planerat men 1-2 veckor hit eller dit spelar ju ingen större roll. Annat än för mitt välbefinnande alltså. Kommer nog inte att sitta på 6.38-tåget imorgon…

Vardagssnack

Enligt min nedräkning är det 41 arbetsdagar kvar för mig. Å andra sidan har det klämts in 6 dagarsveckor på sistone så helt tillförlitligt är det kanske inte. Min chef bad verkligen om ursäkt i fredags för att han förstörde min helg utan att kunna kompensera mig alls. Well, nu är det bara en arbetsdag och sedan är det dags för Yom Kippur. Då kan hela eBays sajt braka samman utan att vi i Israel kommer att göra ett dugg. Mitt i den här stressen måste jag få skryta om att jag är väldigt bra på att stänga av jobbet. I samma ögonblick som jag levererat vad jag skulle i fredags stängde jag ned datorn och öppnade den inte förrän igår kväll, och då bara för att se att jag inte hade några tidiga möten idag. Jag ligger inte vaken på kvällarna utan somnar lika lätt som alltid. Det enda är väl att jag har lite dåligt samvete mot maken som är ganska stressad själv.

På tisdag åker vi som vanligt till svärfar på kibbutzen. Det ska bli vansinnigt varmt så jag ser inte fram emot att tälta, kanske sover vi inomhus istället. September har liksom ingen koll på att sommaren är över utan trycker ut dagar med temperaturer över 35 på löpande band. Å andra sidan spelar det ingen större roll för på torsdag sätter sig hela familjen på planet till Sverige. Igen? Igen! Mamma fyller jämt, barnen har ledigt från skolan, jag tar 4 dagar ledigt och får 2 veckors semester och maken kan jobba från Sverige lika väl. Lyxigt!

Nedräkning

Kort uppdatering: Jag har mindre än 50 arbetsdagar kvar.

Not that I’m counting…

Mellan raderna

Ponera att det fattades ett beslut på ett möte idag som jag var emot men som jag likväl var tvungen att informera den som ”äger” det projekt som jag jobbar med. Om jag möjligtvis skrev ”It was decided…” istället för ”We decided…” – vad är chansen att en amerikan kan läsa mellan raderna att jag inte kände mig delaktig i beslutet?

Jag håller tummarna för att han förstår det då han 5 minuter efter att jag skickat mailet svarade ”I think this is wrong.”.

Efter Augusti kommer September…

Äntligen helg! Det har varit en intensiv vecka men jag anar ljus i tunneln. Augusti är en intensiv månad på jobbet, alla jobbar häcken av sig helt enkelt. Igår meddelade vår Israelchef att man kommer att servera middag två kvällar i veckan för att iaf kunna kompensera oss något. Jag jobbar väldigt sällan längre än till sex från kontoret – det tar mig 1h och 45min att ta mig hem på eftermiddagarna så om jag ska ha en sportslig chans att se familjen innan 2/3-delar av den somnar så gäller det att jag lämnar kontoret 18.00. Istället tar jag igen det på kvällarna.

Varför jobbar vi så mycket i augusti då? Jo, den största anledningen är.. september! September går allmänt under namnet ”helgerna” – Rosh Ha’Shana (det judiska nyåret), Yom Kippur, Sukkot och Simchat Torah förvandlar en helt funktionell månad till en enda långledighet. Förra året låg många av helgdagarna på fre-lör men i år ligger allt på tis-ons istället vilket innebär halvdagar här och klämdagar där. Jag kommer att ta 4 dagar ledigt i september vilket ger mig en ledighet på 14 dagar. Sammanlagt är det 6 helgdagar i september och i början på oktober ytterligare två som infaller mitt i veckan.

Eftersom vi är ett amerikanskt företag så har vi ju samma budget ändå. Vi måste leverera helt enkelt. Redan i oktober börjar det vara stopp för att göra ändringar på vår sajt inför julhandeln så augusti är den stora arbetsmånaden. Men så är vi ju några som hemskt gärna vill ha semester i augusti. Typ alla föräldrar. De två sista veckorna i augusti är det nämligen helkört att få någon form av barnpassning – annat än far- och morföräldrar. Nästa vecka kommer våra barn att vara några dagar (och nätter) hos farfar ooch hans fru på kibbutzen och så hoppas jag att farmor kan ta två dagar också. Vi har tur som har en pensionär och en lärare som farföräldrar! Men veckan efter det. Då är det jag och kidsen som sätter oss på flyget till Stockholm för en veckas semester!. I ett förhoppningsvis kallt och kyligt Stockholm (med mina mått mätt iaf).Med mormor, morbror och moster, kusiner och annat löst folk!

Kvalitetsstress

Stressig dag på jobbet idag. Började jobba strax efter sju eftersom måndagar är en hämtdag och jag måste gå från jobbet kl 15 för att hinna. Idag hann jag dock inte gå kl 15, det var bara att böna och be maken om att hämta barnen istället för mig. Det kunde han som tur var så jag fortsatte att jobba till klockan sex. Satte mig på tåget, slog upp datorn och… nä, orkade inte fortsätta.

Han som är projektledare för projektet som jag jobbar med skulle ha en presentation och behövde en plan för hur vi ska uppnå den kvalitetsnivå som krävs av oss tills årsskiftet. Japp, mitt område. Jag har haft fullt upp med att hitta på siffror och göra lite snygga grafer och action points. Sånt där som man gör på jobbet helt enkelt. Vid ett tillfälle satt jag bredvid honom och förklarade lite av mina strategier och han sa något i stil med ”så i December har vi en liten, men utmanande, del att lösa?” och jag nickade allvarligt medan inombordes slog jag volter och tänkte att ”det måste ni dessutom greja utan min hjälp!!!”. Jag tror att han är en av de få på jobbet som inte vet att jag kommer att flytta någon gång i December.