Böcker jag läste 2016

Efter en liten bloggpaus över jul och nyår är jag tillbaka. Har precis läst lite listor i över de bästa böckerna 2016 och kollat in vilka jag vill läsa under 2017. Jag älskar verkligen listor när det kommer till böcker. Jag har t ex skrivit ned varenda bok jag läst sedan 2008 och på senare år även gett dem betyg från 1 till 5. Böckerna är färgkodade enligt språk och under 2016 läste jag bara en bok på svenska, dessutom blev det premiär för att läsa en svensk författare på engelska. Min filosofi är annars att läsa svenska författare på svenska, en bok på franska och allt annat på engelska. 2016 blev det dock ingen bok på franska för mig, jag brukar annars ta någon hyfsat lättläst deckare på franska, typ George Simenon.

I år har jag läst 22 böcker, många har jag plockat direkt på tips från podcasten ”Mellan raderna” med Karin Jihde och Peppe Öhman (podcasttips!). Följ på instagram också när ni ändå är igång! De allra flesta böckerna var 4:or, bara några var 3 och lägre. En bok orkade jag inte slutföra, Malcolm X-boken av Alex Haley som jag släpat med mig från Sverige via Israel och till slut i Januari, innan flytt och efter att ha läst ca halva boken bara insåg att den inte var värd min tid.

Bäst i år var Anthony Doerrs ”All the light we cannot see”, följt av ”The girl on the train”, The Girls”, ”My Brilliant Friend” och ”Eligible”. Vackrast språk var helt klart ”The Buddha in the Attic” och konstigast var ”The strange library”.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vilka var era bästa böcker? Vad ska jag läsa i år?

Konstrunda genom Boston

I förra veckan var min svärfar med fru här och besökte oss, och Boston, för första gången. Jag tog med dem ut på en tur runt stan och gav dem lite smakprov av min fina stad. Det är ju inte mer än rättvist att ni också får njuta lite för när jag hade sorterat ut de mer anonyma bilderna visade det sig att det var en riktig konstrunda, håll till godo!

Public Garden. Älskar pilträden. Har alltid älskat pilträd.

Chinatown. Älskar kontrasterna i byggnadsstilar.

Chinatown. Röda lyktor och guldgula löv. Bra kombination.

Monkey See. Tillfällig konst vid Chinatown Park på the Greenway.

Ytterligare konst på the Greenway. Muralmålning av den iranske konstnären Mehdi Ghadyanloo.

SOS (Safety Orange Swimmers) i Fort Point Channel. Varje figur representerar 1 miljon flyktingar.

Identiteten och svenskheten

Igår åt jag middag med ett gäng svenskor som bor häromkring. Som vanligt blev det ganska mycket jämförelser mellan Sverige och USA och som vanligt får det mig att fundera på min identitet. I sällskapet var det mest personer som är här på kortare kontrakt, 1-2 år, och sedan kommer att flytta tillbaka till Sverige men även en som varit här i två år och precis sålt sitt boende i Sverige och inte riktigt vet hur länge de blir kvar samt en som bott här i nästan 20 år och inte har någon plan att flytta till Sverige igen.

I FB-gruppen SMUL (Svenska som Modersmål UtomLands) diskuterades det nyligen vad man vill sätta för hashtag på sig själv – utlandssvensk, expat, globalsvensk… Jag hade nog till för ganska nyligen använt mig av utlandssvensk men iom att jag nu flyttat från ett annat land än Sverige är jag ju även utlandsisrael och jag identifierar mig inte egentligen med uttrycket utlandssvensk längre. Jämförelser mellan svenska och amerikanska skolan går lite över mitt huvud för jag har inte längre förstahandskoll på den svenska skolan. Jag vet inte vad som är dyrt i USA med svenska mått för jag har tillbringat max 2 veckor/år i Sverige de senaste 10 åren och jag tror att växelkursen är 8 SEK/1USD men det kan lika gärna vara 7 eller 9 SEK per dollar. Jag saknar väldigt sällan konkreta svenska saker utan mer en känsla, en plats, naturen… (och så klart personer). Jag tror inte att jag kommer att flytta tillbaka till Sverige inom en överskådlig framtid men jag vet inte heller om vi kommer att stanna i USA, flytta tillbaka till Israel eller kanske hamna någon helt annanstans. Jag känner inte heller någon oro inför denna rätt ovissa framtid.

Jag blir förvirrad när någon frågar var jag kommer ifrån. Försöker lista ut vad personen i fråga är ute efter. Är det en israel som frågar brukar det bli staden vi flyttade från i Israel. Svenskar träffar jag så få av men det är sällan en fråga som kommer upp på en gång så då blir det oftast den lite längre förklaringen. Med amerikaner kan det vara Sverige, Israel, Boston eller Brookline… Beror på situationen. Jag blir glad när Sverige vinner OS-medaljer men egentligen är jag ganska ointresserad. Skulle Sverige och Israel tävla mot varandra håller hjärtat på Sverige. Jag pratar svenska med barnen, skriver bloggen på svenska men ibland glömmer jag bort ord och använder hebreiska el engelska ord istället (om ni bara visste hur ofta jag använder Google translate för att komma på svenska ord till bloggen…). Jag skriver mina inköpslistor på svenska och engelska, räknar i huvudet på svenska, kan bara mitt israeliska personnummer på hebreiska, läser helst böcker på engelska och tänker på tre språk beroende på vad jag tänker på. Jag har ingen aning om vilket språk jag drömmer på. Jag vet inte om jag direkt behöver någon hashtag för mig själv men ibland skulle det vara lättare att kunna sätta en etikett på vad jag är. Jag tror att det här mellanförskapet både tar från mig och ger till mig. Ganska ofta känns livet som att jag befinner mig mitt i en film medan jag gör mina vardagliga sysslor. Igår köpte jag ett paket Gevalia-kaffe, inte för att jag saknar svenskt kaffe utan för att det var en rolig grej. Och går jag och brygger en kopp för jag har inget bra avslut på det här inlägget.

Bibblix – läsapp för barn

Ni vet hur barn vill att man ska läsa samma böcker om och om igen. Det spelar ingen roll hur bra böckerna är, som förälder blir man ändå rätt less. Bor man dessutom utomlands och inte har tillgång till böcker på svenska så blir det ännu värre, det är de böcker som finns i bokhyllan som gäller helt enkelt. Tills ganska nyligen för oss.

Jag fick ett tips om appen ”Bibblix” som är en app framtagen i samarbete med biblioteken i Stockholm, Malmö och Katrineholm och som riktar sig till barn mellan 6 och 12 år. Om man har ett lånekort på någon av de här biblioteken så är det bara att ladda ned appen till sin iPad/motsvarande Androidplatta och så kan man surfa runt och hitta böcker och bli tipsad om böcker i olika kategorier. En trevlig sak om man bor utomlands är att man kan maila Stockholms stadsbiblioteks kundtjänst och be om ett lånekort(-snummer). Det enda jag gjorde var att skriva att jag bor utomlands, gav mitt personnummer och min adress och några timmar senare fick jag ett lånekortsnummer som man kan låna digitala böcker med.

Man kan leta efter ålder, kategorier eller direkt efter en bok. Man får låna 5 böcker i veckan och sedan får man behålla dem i en månad. Ella föredrar fortfarande att läsa på hebreiska men kvällsläsningen har iaf blivit mindre tråkig för migö För tillfället betar vi av den ena efter den andra LasseMaja-boken. Vem vet, det här kanske till och med leder in mig på att läsa svenska e-böcker, nu när jag har ett bibliotekskort och allt!

screens-1

Bilden är lånad från bibblix.se

Biobesök

I enlighet med ”en aktivitet om dagen”-tänket så stod idag biobesök på programmet. Det var dags för Ella att casha in sin födelsedagspresent från sina Sverige-kusiner. Jag hade bokat in oss på ”The Secret Life of Pets” på en bio på Fenway så på vägen dit gick vi förbi Tasty Burger och köpte med oss milkshakes. Deras Green Monster-shake är nog den godaste milkshake jag smakat, mintchoklad med små chokladbitar i… I presentpaketet ingick även popcorn (med extra smör) så vi gled fullastade ned i våra skinnfåtöljer i VIP-salongen. Ok, VIP-salongen var en ren slump – antagligen för att vi var på en matinéföreställning med ganska lite folk, vi betalade inget extra för det.

Vi såg en trailer för den här filmen när vi var på bio i Sverige förra året och sedan dess har filmen då och då kommit upp till diskussion så vi kan nog lugnt säga att det var ganska höga förväntningar. Men filmen höll, barnen skrattade högt vid ett antal tillfällen och efteråt var de supernöjda. Engelskan flyter såpass bra för dem att det inte är något hinder längre. Även jag gillade filmen.

Efter filmen promenerade vi hem i sensommarvärmen och det var ett sånt där tillfälle när alla var på bra humör, barnen gillade varandra och jag njöt över det mjuka ljuset som föll över tegelhusen på Beacon street. Ja, jag slänger in två bilder så ni verkligen ser för sådana här stunder händer inte för ofta..

När dinosaurieintresserade får sitt lystmäte

Vår weekend i New York avslutades inte helt oväntat på söndag eftermiddag. Klockan halv tre gick bussen tillbaka till Boston och innan dess skulle vi hinna med ett par programpunkter. Först var ett besök på FIKA. Vi hade gått förbi ett av deras caféer kvällen innan och eftersom det låg i närheten av där vi bodde så kunde det ju inte passa bättre än att börja dagen med en kanelbulle eller smaskig svensk macka. Strax före kl nio stegade vi in och men då var kanelbullarna redan slut! De hade tagit slut dagen innan sa killen bakom disken så jag insåg att allt inte var dagsfärskt. Ratade deras mackor ”Stockholm” och ”Lysekil” – rostbiff- och tonfiskmackor blir inte så mycket skojigare bara för att de har ett svenskt namn. Lätt besviken promenerade vi upp till 96:e gatan där vi återigen mötte makens tidigare chef och hans dotter, tillika Ellas gamla klasskompis – vi hade ju redan bestämt att ses så det faktum att vi sprang på varandra på Governors Island dagen innan ändrade inget. Efter att ha köpt lite kaffe och bagels gick vi till the Dinosaur playground i Riverside park.

Det här var ju bara uppvärmning inför dagens huvudattraktion – dinosaurierna på American Museum of National History. Tips, ingången på Central Park West hade väldigt, väldigt lång kö – vi gick in i en sidoingång på 81st street där det var 3 personer före oss. Tips 2, priset som står på skyltarna är rekommenderat pris, har man inte råd eller t ex har små barn som kommer att ha tröttnat efter 1.5 timme så behöver man inte betala det priset. Vi hade ungefär två timmar på oss så vi tog oss raka vägen till fjärde våningen och kom direkt in bland gigantiska skelett. Inte mycket mer att säga än att om man är intresserad av dinosaurier, eller har barn som är det, så är det himmelriket. Det är faktiskt mycket imponerande även om man inte är så intresserad av dem. Att se en Apatosauros (nä, det är inte ett namn som jag kände till innan jag var där) där typ 70% av skelettet är original… Se en 37 meter lång Titanosaur som tydligen inte var fullvuxen… Helt klart häftigt. Dinosaurierna finns kvar året ut, passa på!

Jag tycker faktiskt att det är rätt mind blowing att större delen av den här dinosaurien är original

Jag misstänker att de där ögonen av trä inte är original…

Har man sett Ice Age har man sett den här!

Det lär finnas annat att se på muséet än dinosaurier men det här var typ allt annat jag såg

När barnen lessnar på dinosaurier kan jag rekommendera the Discovery room

Museum of Fine Arts

Man skulle ju kunna tro att jag utnyttjar allt Boston har att erbjuda hela tiden nu när jag inte jobbar men sanningen är inte riktigt så. Har jag mycket tid så blir jag vansinnigt ineffektiv och tvätt, städning och matlagning drar ut på tiden och vips är det dags att hämta barnen igen… Men, i veckan passade jag på att boka ett ”museum pass” till Museum of Fine Arts på bibblan vilket innebar att jag fick gå in för $10 istället för $25 som är det vanliga priset. Så på onsdag morgon efter att ha lämnat barn, ätit frukost, tvättat och hängt upp en maskin (se hur effektiv jag är när jag har något att göra) promenerade jag iväg till muséet, ca 30 minuters gångväg hemifrån.

Jag är ganska svårflörtad när det kommer till konstmuséer. Med en konstintresserad mamma kombinerat med bilsemestrar i Europa så har jag sett många fantastiska konstmuséer och har ärligt talat blivit lite less på dem. När jag blir rekommenderad av en guide på muséet att bl a gå till deras Monet-samling som är en av de största utanför Paris tänker jag för mig själv ”nja, jag har ju faktiskt sett Monet-samlingarna i Paris och varit i hans hem” och siktar istället in mig på tillfälliga utställningar och modern konst. MFA är ett stort, imponerande museum och jag ger det högsta betyg. Jag promenerade runt i 3 timmar och till slut var jag tvungen att ge upp för att gå hem och hämta barn. Med allt från egyptiska gravar och buddhistiska tempel till Jason Pollock och 3D-printade skor täcker det in det mesta. Jag har sållat kraftigt bland fotona men det blir ändå en diger samling!

Museum of Science

Yarden fick ett årskort till Museum of Science i Boston i present av min mamma när han hade gjort klart sin Ph.D. Årskortet är för hela familjen att utnyttja till max det här året. Igår eftermiddag fick jag ett infall och frågade om barnen var sugna på att åka dit. På fredagar har muséet öppet till nio så jag ringde Yarden och sa att fredag middag skulle intas i muséets cafeteria och han skulle möta oss där istället för att cykla hem.

Det var andra gången vi var där och den här gången satsade vi på den blå flygeln. Det finns massor att se och eftersom vi vet att vi kommer att komma dit många gånger så har vi inget behov av att stressa igenom för att hinna se så mycket som möjligt. Vi såg bl a en utställning om modeller – allt från världskartor till dockskåp, en tillfällig utställning om grodor, såg dinosaurier och undersökte förnyelsebar energi. Tidigare har vi besökt ”the Hall of Human Life” och en tillfällig utställning om djur i rörelse.

Jag kan definitivt rekommendera det här muséet till besökare i alla åldrar, från små barn till vuxna. Det finns massor att se och göra. Utöver utställningar finns det även en IMAX-bio, planetarium och ett fjärilshus som man får betala extra för.

Många knappar att trycka på ger merpoäng

Barnen byggde virtuella fiskar som släpptes ut i det virtuella akvariet

Eitan hade nöjt sig med ett årskort till den här modellen med kulor som åker runt i banor!

En oväntat god clam chowder och en latte gör den här mamman glad!

Eitan jagades av en T-rex på den tillfälliga utställningen ”Djur i rörelse”

Kan man ta foton på barn och dinosaurier utan att de ska se rädda ut??

Förortsgraffiti

Det finns en hel massa väggmålningar här i mina kvarter. Många väldigt färgglada saker som verkligen livar upp ytor som annars bara hade varit tråkiga och intetsägande. Här kommer ett smakprov.

Så här färgglad är järnaffärens kortsida

Och här har vi sidan på en mexikansk taqueria

Väggen till Zaftigs Delicatessen, ett pålitligt frukosthak.

Samma vägg som ovan. Tillika utsikten från barnens skolgård.

Den här väggmålningen finns inte utomhus utan inne i barnens skola. Eftersom det finns så många israeliska barn på skolan så gick en grupp föräldrar ihop för några år sedan och gjorde en liten hommage till hemlandet.

Bibliotek

Bibliotek har alltid varit viktiga i mitt liv. Jag började läsa tidigt och slukade böcker i en väldig fart. Som tur var bodde vi grannar med ett bibliotek och ganska snart hade jag andra låneregler än de flesta barn – jag behövde inte ha föräldrar med mig, och jag fick låna hur många böcker jag ville. Stammisprivilegier! Eftersom jag läste så mycket behövde jag även ett system för att inte låna samma böcker flera gånger – jag började helt enkelt på A och jobbade mig igenom alfabetet. När vi flyttade därifrån efter 3:an befann jag mig på E i ungdomsbiblioteket.

Under universitetet kändes det då och då som att jag bodde på bibblan – Carolina Rediviva, Studentbibblan eller Ekonomikum. Men sedan blev det mindre och mindre besök. Jag började köpa böcker istället. Hängde så klart ihop med att jag hade ett jobb och därmed pengar. Helt stopp tog det dock när jag flyttade till Israel. Jag vet att det fanns ett bibliotek i Rehovot till exempel men jag var aldrig där. De hade kanske ett jättebra utbud av böcker på engelska, vad vet jag.

Men så flyttade jag hit till Brookline. Redan första veckan besökte vi biblioteket, det finns ett lite större behov av inomhusaktiviteter hör på vintern än i Israel… Barnen gillar det – det finns massor av böcker på hebreiska som Ella läser, det finns datorer med spel och mycket leksaker där som Eitan gillar. Och jag blir lycklig bara av att gå in och stryka över bokryggarna. Vi lånar böcker och filmer – det finns hur mycket barnfilmer som helst. Man kan streama filmer, tv-serier eller ljudböcker från nätet. Eller varför inte låna museipass som ger en gratis eller reducerat inträde till massor av museer i Boston-området.

I Boston öppnades 1848 USAs första stora bibliotek för allmänheten. På ena sidan av den imponerande byggnaden står följande citat ”The Commonwealth requires the education of the people as the safeguard of order and liberty”. Jag måste säga att Massachusetts känns som en stat helt i min smak. Bibliotek FTW liksom!