Släktträff

Sitter och kollar flygbiljetter till Charlotte, NC för Passover. Och blir på omotiverat dåligt humör. Den stora grejen för Passover är ju sedern, den traditionella måltiden som inleder den judiska påsken. Men här i diasporan så har man två seders av någon anledning och vi ska tydligen träffas i Charlotte på den andra sedern, kvällen efter den första. Naturligtvis är det inte lov i skolan utan påsklovet börjar tre dagar senare… Och det är här jag blir så fullständigt omotiverat sur, trots att jag inte bryr mig ett dugg om Passover – att mina barn ska missa tre dagar i skolan och så är vi inte ens där på den riktiga sedern!!

Men det är bara att bita ihop. Yarden firade jul, på julafton, och klagade inte alls. Så jag ska hålla tyst. Jag ser framförallt fram emot att få träffa barnens nya kusin som kommer att vara ett halvår då, men naturligtvis även min svåger och hans fru, samt min svägerska med man och barn som flyger in från Texas. Jag kommer även att le vänt och uppföra mig som den perfekta svärdottern till min svärmor, som kommer från Israel och som kommer att flyga med oss till Boston efteråt. Funderar på om jag på något sätt kan boka in mig på ett spa ett par dagar och lämna barnen med maken och svärmor? Kanske måste åka till New York? Eller jag kanske kan flyga med min svägerska tillbaka till Austin och hälsa på dem några dagar?? Det blir lätt lite väl intensivt för mig med min stora, judiska släkt…

Annons

Jag och skidåkningen

När jag fyllde 40 ville maken ge mig en skepparexamen i Grekland som present. Mot all rim och reson tackade jag vänligt, men bestämt, nej. Jag ville istället att vi skulle ta de pengarna och lägga dem på en skidsemester med familjen när vi flyttat till USA. Snabbspola 1,5 år framåt och familjen sitter i en bil norrut på väg mot Killington, Vermont. Alla är ordentligt peppade och spända. Barnen ska gå 3 heldagar på skidskola. Jag ska få åka skidor för första gången på sex år, inte ett dugg gravid denna gång (ca 24 veckor gravid förra gången, att hitta tyngdpunkten var en helt ny utmaning).

På kvällen kunde ingen somna. Barnen hade sovit i bilen och var inte trötta. Samtidigt som de var överexalterade över morgondagen. Ella somnade till slut kl 11. Jag kunde inte heller somna. Plötsligt vällde känslorna över mig, att få se mina barn åka slalom för första gången kommer att vara stort. Att få räcka över stafettpinnen till nästa generation. Förhoppningsvis skulle de gilla det. Att få dela med sig av något som varit en stor del av min uppväxt, som gett mig så mycket, måste vara en av de mest fantastiska saker man kan göra som förälder.

Första gången jag åkte utförsåkning var jag fyra år (jag skrev först att det var första gången jag åkte skidor men bilden nedan visar någonting annat). Min pappa, som var skidlärare inom Friluftsfrämjandet, tog mig nedför Sidsjöbacken i Sundsvall på längdskidor samtidigt som min storebror och mamma gick i skidskolan med slalomskidor på fötterna. Snart nog fick även jag slalomskidor och ett medlemsskap i Sundsvalls Slalomklubb och harvade på några gånger i veckan i Södra Bergets slalombacke på vintrarna med pappa som tränare. Toppen på min tävlingskarriär kom i 7-8 årsåldern när jag kammade hem klubbmästerskapet i min åldersgrupp. 35 år senare kan jag fortfarande minnas den där känslan som jag hade när jag lyfte stavarna över startpinnen och startern räknade ned och det kändes som att jag var en av tävlingsåkarna på TV. Skidsemestrarna i Hemavan/Tärnaby med familjen, när jag till min stora förlägenhet skulle låtsas att jag var en ”knatte” så att föräldrarna kunde köpa det billigare veckokortet. Jag tog igen det med att inte tveka över att kasta mig utför alla backar, oavsett svårighetsgrad. ”Groparna” i backen där vi satt på liggunderlag och åt våra mackor och drack varm choklad ur termos.

img_7931
Knappt två år med min bror, pappa och farmor dagen innan pappa skulle åka Vasaloppet.
img_7932
I Tärnaby, ska vi ta en vild gissning på åttiotalet?? Mintgrön och rosa outfit och ingen hjälm!
img_7935
Jag och min mamma i en av de där groparna. Jag sportar Sunpockets och gogglesbränna, mamma har en mössa med jättetofs. Precis som det skulle vara med andra ord. 

I mellanstadiet slutade jag med tävlandet och tränandet, dåliga knän satte stopp, men skidåkning blev det så klart då och då. Skidresan med gymnasieklassen till Åre, där killarna i stugan bredvid var intressantare än åkningen. Den där gången under universitetsåren när min pojkvän dumpade mig kvällen innan vi skulle åka till fjällen men ändå följde med på resan. Hur han, av dåligt samvete, ägnade en hel dag till att lära mig att åka snowboard medan jag tog varje tillfälle i akt att vara förbannad på honom.

Tvåmånadersäventyret i den lilla staden i Kanada som var känt för sin årliga snömängd, då på snowboard. Känslan att stå precis vid repet när lavinpatrullen öppnade upp ett nytt område för åkning efter ett av dessa episka snöfall. Resorna till Chamonix och instruktionerna från vår franske guide om hur vi skulle ”eat the snow” när han egentligen sa ”hit the snow”. Vi gjorde både ock. Absint och Bloody Marys i baren på Chambre Neuf…

chamonix
Chamonix, 2003 kanske?
dsc00545
Jackson Hole, WY – tror att det var 2004.

Skidåkningen (och snowboardåkningen) har verkligen givit mig så mycket. Min pappa fick aldrig se hur mycket eftersom han gick bort i cancer när jag var tretton och jag tror att det var därför det kändes så stort att få föra vidare intresset. Han hade nog gillat att få susa nedför backarna i Vermont med sina barnbarn.

Vad tyckte barnen då? Jo, det är helt klart två nya skidåkare födda. Ella sken som en sol redan efter första dagen. Eitan var mest intresserad av att få åka de stora liftarna och känslan när vi plötsligt såg honom från sittliften, svänga nedför backen under oss var, som maken sa, roligare än all egen skidåkning han gjort. Det var ett utmärkt beslut att låta de gå 3 heldagar i skidskolan, de fick lära sig av proffs medan jag och Y fick njuta av åkning på egen hand. Vi ska försöka komma iväg ett par gånger på februarilovet också men jag tror att det är säkerställt att det inte var  sista gången vi åkte.

Vermont

Makens chef hade hyrt ett ”lake house” i Vermont för några dagars retreat. Familjer/respektive var medbjudna men eftersom det var mitt i veckan var det bara vi och en till utomstående som kom med. Det blev förvisso en hel del jobbsnack dem emellan men utöver det, shit vilka trevliga kollegor min man har. Kan definitivt rekommendera hjärnforskare som sällskap!

Huset låg i Wilmington, 2.5 timmes bilresa från Boston. Vi kom dit redan på söndagen medan de andra anslöt på måndagen. Det var ett stort, fullt utrustat trähus med strand mot en liten sjö. En stor altan löpte längs hela framsidan av husen och det fanns kanoter, paddleboards och annat skoj. Blev man less på vattnet, eller att sitta på altanen, fanns det pingisbord och dart i bottenvåningen..

IMG_5957

IMG_5999
Varmt och skönt i vattnet. Jag är väl egentligen en havsperson men med barn är det lättare att hantera sjöar. 
IMG_5988
Fiska, grilla, bada. Repeat.
IMG_6022
Morgondimma på sjön. 
IMG_5991
Inte helt fel sätt att börja morgonen på…
IMG_5995
Furu galore. Som en typisk svensk fjällstuga.
IMG_6010
Eldplatsen nere vid vattnet fick bara användas utan tillstång om man lagade mat på den och till barnens stora förtjusning räknades s’mores som mat. 
IMG_6014
S’mores – grahamskex, choklad och grillad marshmallow
IMG_6023
Vi vandrade upp på ett berg en dag. 
IMG_6024
Vermonts gröna berg. 

Sverigebesökare och NYC-besök

Nästan så att jag glömt bort bloggen. Har haft besök av min bror med familj i lite mer än en vecka och förutom att det var alldeles underbart härligt, roligt och välbehövligt så var det också rätt intensivt. Ett par dagars återhämtning behövdes innan nästa äventyr. Inatt sover vi hos kompisar på Manhattan. Det är rätt skönt när man bara kan ta bussen, fick lite flashback till Y-bussen som jag åkte mellan Sundsvall-Uppsala/Stockholm i min ungdom. Fast några renklämmor sålde de inte på Peter Pan-bussen idag. 

Vi har inga stora planer för helgen. Kanske gå på Naturhistoriska och titta på dinosaurier, kanske åka upp i någon hög byggnad och titta på utsikten. Ella ska träffa en gammal klasskompis från Israel som bor här ett år. Våra kompisar pratade om Governors Island. Vi får se, det ska bli över 30 grader varmt både på lördag och söndag så det blir nog inte alltför högt tempo iaf.

Eilat

Tiden bara rusar på. Mer och mer fylls dagarna med förberedelser inför flytten. Men lite annat hinns med också. Förra helgen bockade vi av ett av Yardens måsten innan flytten – att ta med barnen till Eilat. För er som inte har koll så är Eilat Israels sydligaste stad, tippen som petar ut i Röda havet, mellan Jordanien och Egypten. Det är en av Israels stora turistdestinationer och stan är uppbyggd runt turismen med hotell, tax-free shopping och nattliv. Eilat är inget ställe som jag skulle välja som semesterdestination normalt eftersom jag inte är någon soldyrkare av rang men man kan ju också se stranden som en transportsträcka till havet, korallreven och fiskarna. Yarden och jag var här och dök ett par gånger innan barnen kom och nu var det dags att låta barnen få uppleva undervattensutbudet via snorkling.

image

På torsdag eftermiddag vid femtiden rullade vi iväg och kom fram till Eilat vid 21.30. Jag hade hittat ett hotell som låg en bit upp från stranden, 3-stjärnigt med ok omdömen på TripAdvisor, och hyfsat billigt. Vår enda plan för helgen var snorkling och 9.30 på fredag morgon betalade vi inträdet till naturreservatet ”Coral beach” och hyrde mask och snorkel till hela gänget. Eilat hade sitt vanliga vinterväder med 30 grader i luften och 26 grader i vattnet, rätt behagligt med andra ord… Vi tog med oss snabbt ut på piren som leder över korallrevet och började sätta på oss cyklopen när vi inser att vi har ett litet problem. Barnen tycker att det är superläskigt med alla fiskar och vägrar att kliva ned från trappen som leder ned i vattnet. Oj då. Yarden hade varit förberedd på att Ella skulle trilskas lite medan Eitan bara skulle hoppa rakt i men så var det inte alls. Ella hoppade i men blev snabbt hysterisk och Eitan vägrade fullständigt, han hade hört att det fanns koraller som bränns och han trodde att de var ute efter honom. Det faktum att koraller inte kan röra sig var av mindre betydelse för honom. Hmm, hur skulle vi nu göra?

image

image

image

Eftersom korallrevet är ett naturreservat så får man inte snorkla direkt över det utan åtkomsten är längs med den yttre kanten (därav piren). Men det finns ett litet avskärmat område närmast stranden där det inte finns några koraller som kan skadas med däremot massor av färgglada fiskar. Här vågade sig Ella i och vande sig vid snorkeln. Vi simmade hand i hand och tittade på fiskarna, hela tiden med en möjlighet att kunna ställa sig upp och bottna. Efter ungefär en timme sa hon att hon var redo för att ge sig ut till ”Sela Moshe”, Mosesklippan, som är en stenformation full av koraller och fiskar ca 30 meter utanför korallrevet. Alltså, stoltheten jag kände när jag såg min stora sjuåring snorkla iväg med sin pappa rakt ut i vattnet och sedan ligga därute en lång stund och titta på alla fiskar var helt enorm. Och det var en väldigt upprymd tjej som sedan kom in till land igen och berättade om alla fiskar hon hade sett.

image

image

image

Eitan höll sig mest på stranden där han grävde och byggde i sanden. Ibland tog han på sig cyklopet och gav sig ned i vattnet, eller tittade på små krabbor i strandkanten. Vi avslutade strandäventyret med en sen lunch på ett strandcafé innan vi åkte tillbaka till hotellet och vilade lite. Framåt kvällningen promenerade vi ned till strandpromenaden och kryssade mellan dansande gosedjur, blinkande plastleksaker och svulstiga souvernirer. Vi åt en snabb middag på ett hamburgerhak och lät sedan barnen köra runt, runt på en batteridriven tiger. Jag lät mig glädjas av att medan övriga Israel är på helspänn efter alla terrordåd så verkar Eilat oberört och en stor del av människorna på strandpromenaden hade slöjor och pratade arabiska utan att någon verkade tycka att det var läskigt.

image

image

image

image

På lördag morgonen återvände vi till korallrevet, den här gången med en luftmadrass i högsta hugg. Vi tänkte att det kanske skulle vara lättare för Eitan om han inte behövde tänka på både snorkling och simmande utan istället kunde ligga på madrassen med masken i vattnet. Gick så där. Han följde förvisso med ut till Mosesklippan men när han väl kom dit sa han ”check” och så ville han in till stranden igen. Ella var återigen hysteriskt rädd för fiskarna men lugnade ned sig efter ett tag i ”poolen” vid strandkanten och gav sig återigen ut på lite äventyr.

Vid lunchtid gav vi oss iväg norrut igen. Ett litet stopp strax norr om Eilat för att se en koloni på 2-300 flamingos som slagit sig ned i en saltvattenbassäng och sedan stannat. Tyvärr befann de sig mitt i bassängen och vi kunde inte se dem på nära håll men det var ju ett ok ställe att äta matsäcken på ändå. 48 timmar efter att vi hade gett oss iväg var vi återigen tillbaka i Rehovot. Ett händelsefullt avbrott i vardagen.

image

image

image

Tel Aviv – Stockholm, 23 augusti

Mina barn är reseproffs. Jag är rätt van med. Tydligen börjar jag bli en rätt bra packare också – 14.5 kg för tre personer i en vecka. Men jag hade nog kunnat plocka bort ytterligare 2-3 kg.

14.5 kg för tre personer och en vecka!

Dags att säga hej då till pappa

Vi var i god tid på flygplatsen så vi hann med tax-free, lunch och lekområdet. Jag hatar att stressa och jag älskar flygplatser (undantag, Frankfurts flygplats…). En kvart innan avgång ordnade jag löptävlingar i ett tomt hörn av avgångshallen så att de skulle tröttas ut. Sonen somnade när vi lämnade kusten mot Medelhavet bakom oss och dottern en halvtimme senare.

Väntan....

IMG_7490

IMG_7496

När båda barnen somnat beställde jag in en tapas-tallrik. Det gäller att maximera intaget av fläskkött när man är utanför Israel!

IMG_7494

Fri tillgång till iPad laddad med filmer och spel hjälper så klart.

IMG_7498

Och barnhörlurar med volymkontroll. Har till och med en ”splitter” som gör att båda barnen kan använda sina hörlurar till samma iPad. Jag sa ju det, jag är rätt van att flyga med barn.

IMG_7499

Och så lönen för mödan – korv stroganoff! Alltid den rätt jag ber om. Min familj driver med mig och mina önskningar men jag står upp för min comfort food.

IMG_7501

Man har väl koll…

På söndag flyger jag och barnen till Sverige. I förrgår, när jag precis är på väg att gå av tåget på väg till jobbet, slår det mig plötsligt – pass, både svenska och israeliska, är giltigt i fem år för barn. Eitan är 5 år och 4 månader. Han var ca 3 månader första gången vi åkte till Sverige…. Gaaaaah!

Ringde maken som precis var på väg ut genom dörren och sa åt honom att vända tillbaka och kolla. Mycket riktigt, det israeliska passet hade gått ut och det svenska går ut om 10 dagar… Killarna fick sticka iväg direkt för att beställa ett nytt pass som jag ska kunna hämta på torsdag.

Det svenska passet får jag fixa i Sverige. Tänkte boka tid men fattade inte vad som egentligen krävs – måste jag ha med födelsebevis även vid förnyelse av pass eller bara när man ansöker första gången? Så jag skickade iväg ett mail till Passmyndigheten som svarade klart och tydligt inom några timmar och erbjöd sig till och med att kolla upp ytterligare om jag skickade dem Eitans samordningsnummer (motsvarigheten till personnummer för personer som aldrig varit skrivna i Sverige). Nu har jag kollat upp att jag har de dokument som behövs och har bokat tid. Så vad vi gör på måndag i Sverige är givet – och himla praktiskt att Polisen ligger precis bredvid biblioteket. Två flugor i en smäll.

Att säga nej till världens coolaste present

Vet inte om jag skrivit om vad min man ville ge mig i 40-årspresent men jag tror inte det. Hur som helst är det här något som behöver diskuteras. För min man ville ge mig världens mest fantstiska present – och jag tackade nej! På sätt och vis kan nog detta göra mig till välrdens mest korkade människa, men jag tror att det var rätt val.

Så vad var det då? Jo, min man tyckte att jag skulle ta en skepparexamen och planerade att skicka iväg mig två veckor till Grekland till en live aboard för att plugga teori och segla. Själv. Utan barn. Två veckor. I Grekland. Hur fantastisk är han liksom?? Det fanns ju naturligtvis en baktanke och den innebär ju att vi ska kunna hyra båt på framtida semestrar. En baktanke som jag kan leva med.

Men, jag beslutade iaf att säga nej. Lite ångestfyllt. Istället har jag enväldigt bestämt att vi ska lägga pengarna på en gemensam skidsemester i USA till vintern. Det är dags för kidsen att lära sig att åka skidor! Dessutom gillar jag ju faktiskt min familj och att få åka iväg på semester tillsammans är faktiskt en lyx. Skepparexamen får vänta till 50-årsfirandet. Eller kanske makens 40-årsdag om några år. Det finns ju andra sätt att få segla, jag har t ex en plan att haka på Atraxia någon gång i framtiden. Lite lättare när vi flyttar till USA kanske.

Jobbresa till Sofia

Förra veckan var jag i Sofia, Bulgarien och jobbade. Vi har en del outsourcade processer som sköts därifrån och bl a har jag 15 personer som jag jobbar med. Jag har jobbat med det här företaget sedan jag började på eBay och vid det här laget känner vi varandra ganska väl och det är alltid kul att träffas på riktigt. Det har varit väldigt intensivt – jag har jobbat som en gnu, varit på middagar på kvällarna och sovit alldeles för lite. Det kändes ganska typiskt för veckan att jag när jag checkade in på hotellet på söndag vid midnatt hade ett meddelande från min chef som sa att jag skulle ringa, det var brådskande. Midnatt på en söndag…

image
Jag, en bulgarisk poet och hans pappa (alt en annan poet, fick lite motstridiga uppgifter).

Hur som helst, förra gången jag var i Bulgarien hanns någon sightseeing aldrig med. Den här gången fick jag en halvtimmes rundtur efter jobbet och eftersom Sofia är en rätt kompakt stad så hann jag se en hel del av sevärdheterna.

image
Alexander Nevskij katedralen
image
Ryska kyrkan
image
Någon officiell byggnad, kanske regeringskansliet. Kommer inte ihåg…
image
Nationalteatern

image

image
På bergen i bakgrunden kunde man fortfarande se snö.
Lite efterrätter hanns också med.
image
…och en och annan drink.

Outer Banks

Nä, jag hann ju inte med att avsluta rapporteringen av sommarsemestern innan jag åkte till USA igen. Men, skam den som ger sig – jag är på det igen. Alla inlägg i serien kan hittas under kategorin ”USA 2014”.

Ytterligare några timmars bilfärd österut och vi började närma oss kusten. Destinationen var Nags Head på the Outer banks (eller OBX som vi kännare kallar det för!). The Outer banks är en ca 30 mil lång remsa av smala öar som är förbunden med fastlandet via ett par broar. Redan när vi närmade oss slutet av den andra bron tackade Y mig för att jag hade bokat in oss på det här stället. Vi kände genast den avslappnade känslan, lugnet och glädjen. Ett genuint turistställe som inte kändes för flashigt.

Eftersom vi skulle stanna i tre nätter hade jag lyxat till det med ett deluxe-rum på vårt motell – utöver två dubbelsängar skulle det också finnas en soffa. Men tji fick jag. Vid incheckningen fick jag reda på att ”de varit tvungna att uppgradera oss”! Wow, sånt som aldrig händer liksom. Ja, det blev en tvåvåningslägenhet med kök, två badrum, soffgrupp och två sovrum precis bredvid poolen. Jobbigt… Efter att ha installerat oss gick Ella och jag ned till stranden medan Eitan längtade hem och inte ville gå ut. På andra sidan av sanddynerna vid vårt hotell möttes Ella och jag av en helt underbar strand, precis bredvid en lång träpir. Och efter att ha sms:at över ett par bilder till Y så kom han och Eitan och hjälpte oss att bygga sandslott, hoppa i vågorna och njuta av en riktig semesterkänsla.

Nedervåningen i vår etagevåning
Nedervåningen i vår etagevåning
Utsikten från barnens rum
Utsikten från barnens rum
Synen som mötte oss när vi kom över toppen på sanddynen från motellet...
Synen som mötte oss när vi kom över toppen på sanddynen från motellet…
Nags Head Fishing pier
Nags Head Fishing pier
Vårt motell sett från stranden
Vårt motell sett från stranden
Båda killarna njöt till fullo
Båda killarna njöt till fullo
Jodå, han verkade hyfsat nöjd...
Jodå, han verkade hyfsat nöjd…
Jag gillar motljusbilder
Jag gillar motljusbilder
Beach babies
Beach babies
Vi behövde inte trängas direkt
Vi behövde inte trängas direkt