Böcker jag läste 2016

Efter en liten bloggpaus över jul och nyår är jag tillbaka. Har precis läst lite listor i över de bästa böckerna 2016 och kollat in vilka jag vill läsa under 2017. Jag älskar verkligen listor när det kommer till böcker. Jag har t ex skrivit ned varenda bok jag läst sedan 2008 och på senare år även gett dem betyg från 1 till 5. Böckerna är färgkodade enligt språk och under 2016 läste jag bara en bok på svenska, dessutom blev det premiär för att läsa en svensk författare på engelska. Min filosofi är annars att läsa svenska författare på svenska, en bok på franska och allt annat på engelska. 2016 blev det dock ingen bok på franska för mig, jag brukar annars ta någon hyfsat lättläst deckare på franska, typ George Simenon.

I år har jag läst 22 böcker, många har jag plockat direkt på tips från podcasten ”Mellan raderna” med Karin Jihde och Peppe Öhman (podcasttips!). Följ på instagram också när ni ändå är igång! De allra flesta böckerna var 4:or, bara några var 3 och lägre. En bok orkade jag inte slutföra, Malcolm X-boken av Alex Haley som jag släpat med mig från Sverige via Israel och till slut i Januari, innan flytt och efter att ha läst ca halva boken bara insåg att den inte var värd min tid.

Bäst i år var Anthony Doerrs ”All the light we cannot see”, följt av ”The girl on the train”, The Girls”, ”My Brilliant Friend” och ”Eligible”. Vackrast språk var helt klart ”The Buddha in the Attic” och konstigast var ”The strange library”.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vilka var era bästa böcker? Vad ska jag läsa i år?

Annons

Tips i Advent: Kryddig linssoppa med kokosmjölk

Soppor är en favoriträtt hos oss under vintern. Varma, matiga och gärna lite spicy. Jag gör nästan alltid helt vegetariska soppor och då blir det ju oftast billigt, nyttigt och klimatsmart också. En av familjens bästa soppor är en kryddstark linssoppa med ordentligt med curry och ingefära för sting och kokosmjölk för att runda av. Jag har inget foto men i det här fallet hade nog fotot snarare skrämt bort er än lockat er – tänk er en indisk curry med lite paprikabitar som sticker upp här och där. Det är den finkänsliga förklaringen, maken skulle beskriva det betydligt mindre aptitligt. Men vad den här soppan saknar i utseende tar den igen i smak och lukt. När jag gjorde den i fredags var det första Eitan sa när han kom in efter att ha varit hos grannen att det luktade ”delicious”! Ett tips är att dubbla receptet och frysa in eller, som jag brukar göra, låta barnen ta med den i mattermosen som skollunch. Den brukar tjockna till sig över natten så man kan också äta resterna som en gryta tillsammans med ris dagen därpå. Men slutsnackad, här kommer receptet:

5 dl (2 cups) röda linser
1 burk kikärtor
1 röd paprika
1 gul lök
röd chili (efter eget smak och tycke)
½ dl tomatpuré (~1/3 cup)
2-3 vitlöksklyftor
1 msk färsk, riven ingefära
1 msk röd currypasta el currypulver
½ tsk kanel
1 burk kokosmjölk
~1,5 l (7 cups) vatten
salt
färsk citron/lime
färsk koriander

Hetta upp lite olja i en stor gryta/kastrull och häll i lök, paprika och chili. Stek i 5-7 minuter tills de börjar mjukna och ta färg.
Tillsätt vitlök, ingefära, kryddor och tomatpuré och stek ett par minuter tills dofterna fyller hela köket!
Tillsätt linser, kikärtor, kokosmjölk och vatten och låt koka upp. Sänk sedan temperaturen och låt puttra i 20-25 minuter. Pressa över lime el citronjuice, smaka av med salt. Vill man vara lite extra piffig har man hackad färsk koriander över,  men om ni är som jag så är korianderna oftast på väg att upplösas i en plastpåse längst bak i kylskåpet och då struntar man i det. Det blir gott ändå.

Jag har förätit mig lite på currypasta och ha därför gått över till att använda vanligt currypulver på senaste tiden och tycker faktiskt att det blir godare men båda varianterna fungerar utmärkt så välj det ni tycker är godast.

Origianlreceptet finns här, där finns också en massa andra spännande recept.

Sådär ja, gå och laga till den här soppan nu, ni kommer inte att ångra er!

Gråt i Advent: Manchester by the Sea

Igår hade vi skaffat barnvakt för att få lite vuxentid tillsammans. Problemet med att ha barnvakt är att det är så dyrt att själva vuxentiden ofta blir lite sniken, man betalar ju inte bara för att roa sig utan den stora utgiften beror på hur länge man är borta. Hur som helst kom vi fram till att det iaf är billigare än parterapi så det är lätt värt att få gå ut och umgås med sin partner.

Vi hade bestämt oss för att gå på bio och se den hyllade filmen ”Manchester by the Sea” med Casey Affleck och Michelle Williams. Vad vi inte visste var att det var i stort sett den sorgligaste filmen i världshistorien och att vi troligtvis grät dubbelt så mycket som vi skulle ha gjort om vi hade gått i parterapi istället. Trailern nedan skrapar bara lite på ytan på den riktiga gråtfesten.

Som ni ser så har jag ändrat blogtiteln från ”Tips..” till ”Gråt…” för jag vet inte ens om jag ska tipsa om den. Den är fruktansvärt bra, och regissören har verkligen lyckats med att när det är som svartast klippa till något som får oss att skratta, men inte på ett tacky sätt utan mer för att få oss att klara av att gå vidare, men den är också fruktansvärt sorglig. Om ni går och ser den på bio så skippa mascaran och ta med en handduk att torka tårarna med. Jag hade bara mina tröjärmar och den tröjan åkte rakt i tvätten när jag kom hem… Och befinner ni er i en skör tid i livet så kanske ni kan vänta med att se den. I Sverige har den premiär 23 december.

Tips i Advent: The Night Manager

Vi har ingen kabel-TV utan ser mest på serier och filmer via Amazon Prime och nyheter via några av de stora kanalernas streamingservice. Det fina med det är att vi väldigt sällan har på TVn som bakgrund utan faktiskt tittar på något vi vill se när vi väl sitter där. Under det här året har vi plöjt några riktigt bra serier och just nu sitter jag och väntar på att maken ska lägga barnen så att vi kan se nästa avsnitt av The Night Manager. Om ni, som jag, är lite fascinerad av brittiska spionthrillers så är The Night Manager ett måste. Välgjord, bra skådisar och dessutom regisserad av Susanne Bier. Serien i sex delar är baserad på en bok av John le Carré. Jag kan inte garantera att den håller ända till slutet för än så länge har vi bara sett fyra avsnitt men jag sticker ändå ut hakan och säger att den här är värd att se.

Tips i Advent: Go High

Tänkte att jag skulle göra något slags tema här på bloggen under December, mest för att få ändan ur och blogga lite mer. Kanske som en adventskalender med ett blogginlägg om dagen men det vet jag ju hur det kommer att gå… Jag har ju t ex redan missat tre dagar. Men jag ger inte upp så lätt, jag tänker lova lite inlägg där jag tipsar om saker. Saker jag gillar. Inom alla möjliga områden.

Först ut är ”Go High”. Inte som i ”When they go low, we go high”, även om det är ett himla bra tips, utan mer som i ett allmänt turisttips. Jag är väldigt förtjust i att titta på kartor, ha koll på var vi är och inte gå vilse var jag än befinner mig. Men ibland räcker det inte med kartor, ibland vill man få en bättre översikt och det är då man ser till att ta sig uppåt. Empire State Building, Space Needle, Kaknästornet, you name it – jag har antagligen varit där… I Boston är det Skywalk Observatory i Prudential Center som gäller. Jag var där när jag besökte Boston för 20 år sedan och första veckan vi bodde här tog jag med mig barnen 50 våningar upp över Boston. Vi kunde peka ut flygplatsen, vårt hus, pappas jobb och andra viktiga sevärdheter. I Boston har de också en utställning om hur viktig del immigranterna har spelat för Bostons historia, lite extra trevligt när man själv just flyttat. Eitan pekar fortfarande då och då på ”huset med 50 våningar” och vi ser det till och med när vi går till skolan.  Ta och åk upp i ett torn nu!

Adventsvandring

Förra söndagen tog vi med svärisarna ut på en skogsutflykt. Eftersom svärfar är lite stel efter höftoperationer så försökte jag hitta en tur som inte gick så mycket över stock och sten utan var mer lättvandrad. Vi hyrde en bil och åkte till Blue Hills Reservation, en halvtimme söderut. Det var en underbart solig, kylig dag och jag hade preppat termosar med kaffe och varm choklad och fixat mackor med stekt ägg och tomat till oss vuxna medan barnen som vanligt ville ha messmör och ost (bara Västerbottensost duger till dottern). Med hjälp av vandringsstavar lyckades svärfar ta sig runt 5 km utan att ens få ont i ryggen, något han annars brukar klaga på en hel del. Jag och barnen tog oss an ett litet berg medan de andra drack en andra kopp kaffe. Det var en så vacker dag och jag kunde inte sluta att fota. Har lovat barnen att vi ska tillbaka och ta den lite mer krävande turen någon gång. Härligt att ha tillgång till naturen på så kort avstånd.

Tog några intervaller på stranden innan vi hoppade in i bilen igen. För fem kilometers vandring är inte ens nära att trötta ut den här killen… 

Väl hemma insåg jag att det var första advent. Adventsljusstaken lyste med sin frånvaro (köpte dock adventsljus på IKEA men det var först dagen efter) men jag slängde ihop lussekatter och glögg medan julmusik fyllde köket.

Bostontips

Hörrni! Jag har lagt till en sida med Bostontips här i bloggen. Där jag samlar tips på saker som vi har gjort som jag tycker är värt att dela med mig av. Om någon är sugen på att besöka Boston alltså (det borde ni vara, Boston är fantastiskt!). Vi är ju fortfarande i upptäckarstadiet och det finns en hel del saker som jag inte har skrivit om än. Finns det något som ni vill veta mer om får ni gärna höra av er, chansen är att jag inte har hunnit blogga om det – eller inte hunnit besöka!

MIT Museum

De senaste två helgerna har gått väldigt mycket åt att försöka att hålla oss borta från hemmet medan Y har jobbat på bidragsansökningar till jobbet. Som jag nämnt tidigare så är det ju ingen jättekonst att hitta på saker att göra på helgerna i Boston-området så vi har inte direkt lidit. Igår var det sista söndagen i månaden och då är det gratis inträde på MIT’s museum så vi passade på att åka dit. MIT, Massachusetts Institute of Technology, räknas som ett av världens främsta universitet och muséet består av utställningar och saker som skapats på och i samarbete med MIT. Muséet är inte särskilt stort men packat med mycket spännande saker.

Det första ställe vi hamnade på var the Idea-hub, en ”verkstad” för barn där de får jobba med olika teman. Igår var temat ”kedjereaktioner” och det byggdes kulbanor, katapulter och annat skoj. Idea-hub är gjort för barn från 12 år och uppåt men han som var ansvarig sa att han alltid brukar försöka ha aktiviteter som passar barn från 6 år också. Det var en himla tur att de stängde en timme innan resten av muséet annars hade mina barn inte sett något annat. Fast man ska väl inte klaga på att ens barn har roligt.

En utställningsdel handlade om robotar. Eitan passade på att se en film om detta med Alan Alda som berättare.

Ella spanade in Kismet, en robot som känner igen och simulerar känslor.

Eitan ritade en egen robot. En pennvässarrobot.

Den här robotarmen var en del av utställningen för olika studentprojekt.

Efter att vi sett en utställning om hologram (förbjudet att fota där) och en annan om fotografi inom vetenskap (där jag glömde bort att fota) tog vi trappan ned till museishoppen. Finns det något bättre? Den här var full av skojiga och spännande saker om man gillar robotar, celler, universum och vetenskap i stort.

Muséet är öppet dagligen (med några få undantag), och är gratis sista söndagen i månaden. Idea Hub är öppet på helgerna. Det är inget stort ställe så räkna med 2-3 timmar. Det finns ingen restaurang i muséet men det finns massor av restauranger och fik i närheten.

North End

I söndags tyckte jag att det var dags att besöka North End, Bostons ”Little Italy”. North End är Bostons äldsta bostadsområde, sedan 1630-talet har människor bott här.  På 1930-talet var 99.9% av North Ends befolkning av italienskt ursprung men har sedan dess sjunkit till ca 30%. Vill man äta italiensk mat är det här ett säkert ställe och på helgerna är köerna långa utanför Mike’s och Modern Pastry när turister (Mike’s) och locals (Modern) vill köpa cannoli. Vi snikade lite med våra matsäcksmackor som vi intog i en park vid vattnet men slog till på varsin gelato på vägen hem.

North End är definitivt värt ett besök enligt mig. Det doftar ljuvligt från restaurangerna och menyerna får det att vattnas i munnen. Kommer att komma tillbaka för en middag med maken när vi har barnvakt någon gång! Och cannolin tänker jag också testa, men inte  på en söndag när köerna går längs hela kvarteret. För historieintresserade finns det massor av saker att se men det går precis lika bra att bara strosa runt och titta på husen och dricka en espresso.

Paul Reveres hus är Bostons äldsta, byggdes 1680.

The Freedom Trail är en gångväg genom den amerikanska revolutionen och Boston och den går så klart förbi Paul Revers hus och vidare genom North End.. 

Här har vi Skinny House, Bostons smalaste hus. 

All Saints Way, en privat hyllning till alla helgon.

 

Bibblix – läsapp för barn

Ni vet hur barn vill att man ska läsa samma böcker om och om igen. Det spelar ingen roll hur bra böckerna är, som förälder blir man ändå rätt less. Bor man dessutom utomlands och inte har tillgång till böcker på svenska så blir det ännu värre, det är de böcker som finns i bokhyllan som gäller helt enkelt. Tills ganska nyligen för oss.

Jag fick ett tips om appen ”Bibblix” som är en app framtagen i samarbete med biblioteken i Stockholm, Malmö och Katrineholm och som riktar sig till barn mellan 6 och 12 år. Om man har ett lånekort på någon av de här biblioteken så är det bara att ladda ned appen till sin iPad/motsvarande Androidplatta och så kan man surfa runt och hitta böcker och bli tipsad om böcker i olika kategorier. En trevlig sak om man bor utomlands är att man kan maila Stockholms stadsbiblioteks kundtjänst och be om ett lånekort(-snummer). Det enda jag gjorde var att skriva att jag bor utomlands, gav mitt personnummer och min adress och några timmar senare fick jag ett lånekortsnummer som man kan låna digitala böcker med.

Man kan leta efter ålder, kategorier eller direkt efter en bok. Man får låna 5 böcker i veckan och sedan får man behålla dem i en månad. Ella föredrar fortfarande att läsa på hebreiska men kvällsläsningen har iaf blivit mindre tråkig för migö För tillfället betar vi av den ena efter den andra LasseMaja-boken. Vem vet, det här kanske till och med leder in mig på att läsa svenska e-böcker, nu när jag har ett bibliotekskort och allt!

Bilden är lånad från bibblix.se