Tips i Advent: Go High

Tänkte att jag skulle göra något slags tema här på bloggen under December, mest för att få ändan ur och blogga lite mer. Kanske som en adventskalender med ett blogginlägg om dagen men det vet jag ju hur det kommer att gå… Jag har ju t ex redan missat tre dagar. Men jag ger inte upp så lätt, jag tänker lova lite inlägg där jag tipsar om saker. Saker jag gillar. Inom alla möjliga områden.

Först ut är ”Go High”. Inte som i ”When they go low, we go high”, även om det är ett himla bra tips, utan mer som i ett allmänt turisttips. Jag är väldigt förtjust i att titta på kartor, ha koll på var vi är och inte gå vilse var jag än befinner mig. Men ibland räcker det inte med kartor, ibland vill man få en bättre översikt och det är då man ser till att ta sig uppåt. Empire State Building, Space Needle, Kaknästornet, you name it – jag har antagligen varit där… I Boston är det Skywalk Observatory i Prudential Center som gäller. Jag var där när jag besökte Boston för 20 år sedan och första veckan vi bodde här tog jag med mig barnen 50 våningar upp över Boston. Vi kunde peka ut flygplatsen, vårt hus, pappas jobb och andra viktiga sevärdheter. I Boston har de också en utställning om hur viktig del immigranterna har spelat för Bostons historia, lite extra trevligt när man själv just flyttat. Eitan pekar fortfarande då och då på ”huset med 50 våningar” och vi ser det till och med när vi går till skolan. Ta och åk upp i ett torn nu!

Bostontips

Hörrni! Jag har lagt till en sida med Bostontips här i bloggen. Där jag samlar tips på saker som vi har gjort som jag tycker är värt att dela med mig av. Om någon är sugen på att besöka Boston alltså (det borde ni vara, Boston är fantastiskt!). Vi är ju fortfarande i upptäckarstadiet och det finns en hel del saker som jag inte har skrivit om än. Finns det något som ni vill veta mer om får ni gärna höra av er, chansen är att jag inte har hunnit blogga om det – eller inte hunnit besöka!

MIT Museum

De senaste två helgerna har gått väldigt mycket åt att försöka att hålla oss borta från hemmet medan Y har jobbat på bidragsansökningar till jobbet. Som jag nämnt tidigare så är det ju ingen jättekonst att hitta på saker att göra på helgerna i Boston-området så vi har inte direkt lidit. Igår var det sista söndagen i månaden och då är det gratis inträde på MIT’s museum så vi passade på att åka dit. MIT, Massachusetts Institute of Technology, räknas som ett av världens främsta universitet och muséet består av utställningar och saker som skapats på och i samarbete med MIT. Muséet är inte särskilt stort men packat med mycket spännande saker.

Det första ställe vi hamnade på var the Idea-hub, en ”verkstad” för barn där de får jobba med olika teman. Igår var temat ”kedjereaktioner” och det byggdes kulbanor, katapulter och annat skoj. Idea-hub är gjort för barn från 12 år och uppåt men han som var ansvarig sa att han alltid brukar försöka ha aktiviteter som passar barn från 6 år också. Det var en himla tur att de stängde en timme innan resten av muséet annars hade mina barn inte sett något annat. Fast man ska väl inte klaga på att ens barn har roligt.

En utställningsdel handlade om robotar. Eitan passade på att se en film om detta med Alan Alda som berättare.

Ella spanade in Kismet, en robot som känner igen och simulerar känslor.

Eitan ritade en egen robot. En pennvässarrobot.

Den här robotarmen var en del av utställningen för olika studentprojekt.

Efter att vi sett en utställning om hologram (förbjudet att fota där) och en annan om fotografi inom vetenskap (där jag glömde bort att fota) tog vi trappan ned till museishoppen. Finns det något bättre? Den här var full av skojiga och spännande saker om man gillar robotar, celler, universum och vetenskap i stort.

Muséet är öppet dagligen (med några få undantag), och är gratis sista söndagen i månaden. Idea Hub är öppet på helgerna. Det är inget stort ställe så räkna med 2-3 timmar. Det finns ingen restaurang i muséet men det finns massor av restauranger och fik i närheten.

North End

I söndags tyckte jag att det var dags att besöka North End, Bostons ”Little Italy”. North End är Bostons äldsta bostadsområde, sedan 1630-talet har människor bott här. På 1930-talet var 99.9% av North Ends befolkning av italienskt ursprung men har sedan dess sjunkit till ca 30%. Vill man äta italiensk mat är det här ett säkert ställe och på helgerna är köerna långa utanför Mike’s och Modern Pastry när turister (Mike’s) och locals (Modern) vill köpa cannoli. Vi snikade lite med våra matsäcksmackor som vi intog i en park vid vattnet men slog till på varsin gelato på vägen hem.

North End är definitivt värt ett besök enligt mig. Det doftar ljuvligt från restaurangerna och menyerna får det att vattnas i munnen. Kommer att komma tillbaka för en middag med maken när vi har barnvakt någon gång! Och cannolin tänker jag också testa, men inte på en söndag när köerna går längs hela kvarteret. För historieintresserade finns det massor av saker att se men det går precis lika bra att bara strosa runt och titta på husen och dricka en espresso.

Paul Reveres hus är Bostons äldsta, byggdes 1680.

The Freedom Trail är en gångväg genom den amerikanska revolutionen och Boston och den går så klart förbi Paul Revers hus och vidare genom North End..

Här har vi Skinny House, Bostons smalaste hus.

All Saints Way, en privat hyllning till alla helgon.

Trädkramare

Enda sättet att få ihop de här semesterveckorna när maken jobbar och barnen inte har något läger på dagarna är att ha en planerad aktivitet om dagen. Ibland tror jag att det ska funka att de ska leka med grannbarnen, gå spontant till ”nån park” och kanske slänga in lite tvätt och städa huset men det slutar alltid med totalt kaos där alla skriker, gråter och hatar varandra (mig själv inkluderad).

Då kostnaderna lätt drar iväg med inträden, mat osv så försöker jag att hitta på lite gratisaktiviteter för att jämna ut det. Idag t ex kokade jag ett par ägg, skivade melon och lade ner ett par bitar banankaka i ryggsäcken och tog bussen till Arnold Arboretum. Denna stora park utgör en del av Harvard University och har en enorm samling av träd från hela världen. Dagens plan var att lägga vantarna på en av Discovery Pack-ryggsäckarna, en ryggsäck fylld av olika aktivitetstips för barn. Vi valde ”Living museum” och ägnade oss sedan åt att samla ”museiföremål”, mäta trädstammar och spela trädbingo. Vi kollade även in samlingen av bonsaiträd och njöt av att sitta mitt bland alla björkar och låtsas vara i Sverige. Ok, jag njöt av det. Barnen sprang runt och byggde pilbågar av torra trädgrenar och ett rep. Barnen tappade intresset för att göra ”uppgifterna” ganska snabbt men använde kikaren, förstoringsglasen och repet maximalt.

Bonsaiträd med ett par hundra år på nacken

Barnen och björkarna. Jag tjatar om släkt från Björkarnas stad och Björk i mitt tidigare efternamn, de verkar inte förstå det speciella…

Ett rep med många användningsområden – här fiskelina…

P-town, Cape Cod

Jag fortsätter min månadsgamla rapportering från Cape Cod. Efter att vi hade varit på stranden åkte vi in till Provincetown, eller P-town som vi insatta säger. P-town är en av de största semesterorterna på Cape Cod och är förutom centrum för valskådning också känt som ett LGBTQ-mecka – regnbågsflaggor vajar i massor över restauranger och gallerier på huvudgatan Commercial street.

Commercial street – den här gången var det mest portugisiska flaggor. Kanske hade något att göra med fotbolls-EM?

För fem år sedan besökte vi P-town för att se på valar men den här gången var planen enbart att äta middag. Jag hade satt sikte på ”The Lobster Pot” men är man ett sällskap på nio personer utan bordsbeställning en kväll i juli så kanske man inte alltid får sitt förstaval. Vi hamnade istället på restaurangen tvärs över gatan, samma restaurang som vi åt på för fem år sedan. När vi väl hade satt oss ned så kommer det in ytterligare ett ganska stort sällskap som jag snabbt klassificerade som svenskar, man blir ganska bra på att spotta olika nationaliteter när man bor utomlands. Det blev ju dessutom bekräftat när det visade sig vara en svensk familj jag känner som bor i Brookline, tillsammans med deras gäster. Världen är verkligen ganska liten ibland.

Bilderna är inte bara månadsgamla, några av dem är från 5 år tillbaka. Ganska roligt att se hur barnen har vuxit!

Race Point Beach, Cape Cod

För snart en månad sedan var ju min bror med familj här och på programmet stod bland annat en minisemester på Cape Cod. Det tar ca 2 timmar att köra till Cape Cod från Boston (såvida man inte åker på fredag eftermiddag – då kan det ta dubbelt så lång tid). Eftersom väderrapporten inte såg så lovande ut för vår helg så bestämde vi att börja med att åka till Race Point Beach allra längst ut på ”armen” som är Cape Cod.

Sagamore Bridge – här går köerna långa på fredagseftermiddagarna. När du passerat bron är du på Cape Cod

USA_Mass_Cape_Cod_location_map — Ser ni hur Cape Cod ser ut som någon som spänner armmusklerna? Högst uppe på handryggen ligger Race Point Beach

Race Point är en väldigt vacker strand, som ligger i ett naturreservat – det är förresten de flesta av Cape Cods östra stränder, John F. Kennedy utnämnde det redan 1961. Tyvärr är det ganska starka strömmar och blir snabbt djupt så någon vidare strand för barn var det inte. Inte blev det bättre av att man fick informationslappar om vithajar när man betalade för parkeringen… Bara två veckor tidigare sågs en vithaj attackera en säl några meter från stranden. Jag kan lova att jag inte släppte barnen med blicken en sekund de gånger de var i vattnet!

Ser ni den lila flaggan? Det är en haj på den…

Bygga sandslott och gå på långa promenader längs stranden gick dock alldeles utmärkt. Vädret var underligt, det låg en tät dimma över vattnet men solen lyckades tränga sig igenom för det mesta.

Vissa har inte fattat att promenera betyder att man går…

Vi hittade hajägg. Vi är nästan helt säkra.

När dinosaurieintresserade får sitt lystmäte

Vår weekend i New York avslutades inte helt oväntat på söndag eftermiddag. Klockan halv tre gick bussen tillbaka till Boston och innan dess skulle vi hinna med ett par programpunkter. Först var ett besök på FIKA. Vi hade gått förbi ett av deras caféer kvällen innan och eftersom det låg i närheten av där vi bodde så kunde det ju inte passa bättre än att börja dagen med en kanelbulle eller smaskig svensk macka. Strax före kl nio stegade vi in och men då var kanelbullarna redan slut! De hade tagit slut dagen innan sa killen bakom disken så jag insåg att allt inte var dagsfärskt. Ratade deras mackor ”Stockholm” och ”Lysekil” – rostbiff- och tonfiskmackor blir inte så mycket skojigare bara för att de har ett svenskt namn. Lätt besviken promenerade vi upp till 96:e gatan där vi återigen mötte makens tidigare chef och hans dotter, tillika Ellas gamla klasskompis – vi hade ju redan bestämt att ses så det faktum att vi sprang på varandra på Governors Island dagen innan ändrade inget. Efter att ha köpt lite kaffe och bagels gick vi till the Dinosaur playground i Riverside park.

Det här var ju bara uppvärmning inför dagens huvudattraktion – dinosaurierna på American Museum of National History. Tips, ingången på Central Park West hade väldigt, väldigt lång kö – vi gick in i en sidoingång på 81st street där det var 3 personer före oss. Tips 2, priset som står på skyltarna är rekommenderat pris, har man inte råd eller t ex har små barn som kommer att ha tröttnat efter 1.5 timme så behöver man inte betala det priset. Vi hade ungefär två timmar på oss så vi tog oss raka vägen till fjärde våningen och kom direkt in bland gigantiska skelett. Inte mycket mer att säga än att om man är intresserad av dinosaurier, eller har barn som är det, så är det himmelriket. Det är faktiskt mycket imponerande även om man inte är så intresserad av dem. Att se en Apatosauros (nä, det är inte ett namn som jag kände till innan jag var där) där typ 70% av skelettet är original… Se en 37 meter lång Titanosaur som tydligen inte var fullvuxen… Helt klart häftigt. Dinosaurierna finns kvar året ut, passa på!

Jag tycker faktiskt att det är rätt mind blowing att större delen av den här dinosaurien är original

Jag misstänker att de där ögonen av trä inte är original…

Har man sett Ice Age har man sett den här!

Det lär finnas annat att se på muséet än dinosaurier men det här var typ allt annat jag såg

När barnen lessnar på dinosaurier kan jag rekommendera the Discovery room

Governors Island

Lördagen bjöd på temperaturer över 30 grader och 80%-ig luftfuktighet så vår lust att vandra runt på Manhattans gator var inte enorm direkt. Därför följde vi glatt med våra kompisar till Governors Island där det utlovades grönområden, trevlig utsikt och en kort båttur. Vi tog tunnelbanan ned till South Ferry station (precis bredvid Staten Island-färjan) och betalade $2 per vuxen (barn under 12 åker gratis) för en 7 minuters färjetur.

Governors Island har använts för försvar, som fängelse och av kustbevakningen bl a. I slutet av 1990-talet lämnade kustbevakningen ön och övergick i NY’s ägo och sedan några år tillbaka är ön öppen för allmänheten och har genomgått ett enormt renoveringsprojekt där man anlagt parker, cykelvägar och lite annat smått och gott. Man kan hyra cyklar, äta från en massa food trucks, bada i fontäner och leka. Redan vid första glassen lyckas Yarden se sin fd chef, tillika Ellas kompis pappa. Lite skojigt att Yarden hade bestämt med honom samma morgon att vi skulle träffa dem dagen efter. Och när jag berättade för Ella vilka som var där blev hon så överlycklig och tjejerna bara sprang emot varandra med armarna utsträckta. Glädjen att få träffa någon som man redan känner från tidigare alltså!

Det var som sagt en riktigt varm dag och det var alldeles lagom med aktiviteter för oss därför. Barnen lekte i lekparken, badade i fontäner (ok, jag blötte ned mig en hel del också), låg och vilade i Hammock grove där det hade satts upp en massa hängmattor och så åt vi lite mer glass. En riktig slappardag och mitt största klagomål var nog att det inte fanns tillräckligt med skugga vid hängmattorna – eftersom det är så nyfixat har träden runt omkring inte vuxit upp tillräckligt. När det började närma sig hemfärd mörknade dock himlen och efter några åskknallar kom också regnet. Det var dock ett ganska lätt regn så vi vandrade mot färjeläget och tog båten tillbaka vid halv fem på eftermiddagen.

Governors Island är kanske inte något turistmål för förstagångsbesökare men har man varit i NYC ett par gånger, eller man befinner sig där på en riktigt varm dag, så kan jag definitivt rekommendera att åka dit. Tyvärr kan man inte bada men att svalka av sig i fontänerna går ju bra.

Eitan hittade helt oväntat något att klättra på…

Utsikt över Frihetsgudinnan, till barnens stora förtjusning

Hängmatta med One World Trade Center i bakgrunden

Gammal militärförläggning på vars innergård det nu finns food trucks, glass och ölförsäljning

Jag fick också vara med på kort! Maken är väldigt koncentrerad på att jag ska hålla telefonen rakt.

Eitan hittade en skylt som han försökte förvilla förbipasserande stackare med

Castle Island

Igår började sommarlovet för barnen och min ledighet tog abrubt slut. Jag ska försöka att ha någonting inplanerat varje dag så att vi inte går helt bananas. Att bara låta barnen bara vara kan ju låta underbart och rogivande men tyvärr funkar det bara med den ena, den andra skulle ägna sig åt att göra saker som är absolur förbjudna alternativt driva oss andra till vansinne. Så aktiviteter får det bli.

Jag gick ut starkt med en utflykt till Castle island, som numer är en halvö, i södra Boston. Vi tog bussen från centrum genom Southie (försöker låta som en infödd…) och kom ut till en nykrattad strand vid havet! Castle Island har använts som en försvarsbefästning sedan 1600-talet men idag är det enbart ett fritidsområde med stränder, lekpark, picknickbord runt omkring Fort Independence.

Castle Island ligger precis söder om Bostons flygplats så om man gillar flygplan är det guld

Vi inledde med picknick där Eitan vägrade äta sin medhavda macka med rostbiff eftersom han tydligen inte äter fläskkött. Varken min förklaring att rostbiff är nötkött eller omvandlandet till en ostmacka hjälpte. Som tur var äter han fortfarande konta ägg och grönsaker… Efter picknick promenerade vi runt fortet, barnen lekte i lekparken och badade. Vi glömde att ta med våra badkläder från Israel och de nybeställda kläderna ska dyka upp idag först så jag skippade klädsimmet som barnen ägnade sig åt. Efter badet retirerade vi till skuggan och Eitan somnade och sov en timme medan Ella löste sudoko och jag förbannade mig själv för att ha glömt att ta med min bok.

Castle Island är ett utmärkt utflyktsmål om man har lite mindre barn. Lätt att ta sig dit med kommunaltrafik, lagom stort med trevlig lekplats, lugnt vatten och många picknickbord. Orkar man inte ta med sig matsäck finns Sullivan’s restaurang där man kan köpa allt från glass till lobster rolls.