Mammor, valar och båtar

I söndags var det ju den svenska varianten av Mors dag och vad kunde väl passa bättre då att fira med en båttur med den här pinglan:

IMG_9518

Ingenting hade kunnat passa bättre eftersom det är min svenska mamma som påpassligt nog hade landat i Boston dagen innan! Efter lite överläggningar med min bror tidigare under veckan kom vi fram till att brunch och afternoon tea kan vi ta någon annan gång, den här gången behövde mamma allt firas med en valskådningstur! Så vi steg på en båt i hamnen och begav oss ut från ett soligt Boston.

IMG_9519

Efter 1,5 timmes skakig sjögång var vi framme vid Stellwagen Bank Marine Sanctuary dit valar i mängder tar sig till under sommarhalvåret för att äta upp sig.

För mig som varit på två valskådningsturer redan kom den här in på en knapp tredje plats då det inte alls var lika många valar som jag sett andra gånger och de som vi såg höll sig mest precis vid ytan och gjorde inga spektakulära hopp eller simmade precis bredvid båten. Men nu var det ju framförallt för min mamma som vi var där och hon var nöjd. Vi såg sejvalar och knölvalar och möjligtvis också en sillval.

IMG_9531

IMG_9532

De är enorma de här djuren och man är ganska nöjd över att befinna sig på en stor båt när de kommer simmande emot en. För mig var dock båtturen ett nästan lika stort nöje som att se valarna. Jag stod ute på däck tills jag var blå om läpparna men de var i alla fall frusna i ett leende. Doften av hav gör mig lycklig! Och att närma sig Boston igen, som lyste genom hotfulla moln… Denna vackra, vackra stad.

IMG_9567

IMG_9573

IMG_9577

 

Annonser

Tillbakablick – för 6 år sedan

Ibland påminner Google mig om härliga minnen genom sina tillbakablickar från mina lagrade foton. Ikväll kom det en tillbakablick till för sex år sedan. Vi hade tältat i öknen utanför Eilat i södra Israel tillsammans med två andra familjer för att på morgonen ge oss ut på en dagsvandring i öknen. Vad vi inte visste då var att innan vandringen var slut skulle tre av barnen ha blivit magsjuka. Det finns ställen man hellre vill ha magsjuka barn än i en bärstol på ryggen om man säger som så. På kvällen hade vi dock en svit på Hilton i Eilat med room service som kom med nya lakan varje gång de hade blivit nedkräkta. Vi och en annan familj skulle egentligen checka in kvällen därpå för en konferens men vi lyckades deala till oss en extranatt till reducerat pris, vårt förhandlingsläge hjälptes enormt av att de inte vill ha kräkande barn i lobbyn.

img_9382
Buddha in the desert! Så går det när man har grädde istället för mjölk i brösten…
img_9394
Saknar Ellas lockar. Världens sötaste. 
img_9409
Lite annorlunda landskap än vad vi har runt oss nuförtiden.

Adventsvandring

Förra söndagen tog vi med svärisarna ut på en skogsutflykt. Eftersom svärfar är lite stel efter höftoperationer så försökte jag hitta en tur som inte gick så mycket över stock och sten utan var mer lättvandrad. Vi hyrde en bil och åkte till Blue Hills Reservation, en halvtimme söderut. Det var en underbart solig, kylig dag och jag hade preppat termosar med kaffe och varm choklad och fixat mackor med stekt ägg och tomat till oss vuxna medan barnen som vanligt ville ha messmör och ost (bara Västerbottensost duger till dottern). Med hjälp av vandringsstavar lyckades svärfar ta sig runt 5 km utan att ens få ont i ryggen, något han annars brukar klaga på en hel del. Jag och barnen tog oss an ett litet berg medan de andra drack en andra kopp kaffe. Det var en så vacker dag och jag kunde inte sluta att fota. Har lovat barnen att vi ska tillbaka och ta den lite mer krävande turen någon gång. Härligt att ha tillgång till naturen på så kort avstånd.

img_7479

img_7487

img_7489

img_7492

img_7510

img_7513
Tog några intervaller på stranden innan vi hoppade in i bilen igen. För fem kilometers vandring är inte ens nära att trötta ut den här killen… 

Väl hemma insåg jag att det var första advent. Adventsljusstaken lyste med sin frånvaro (köpte dock adventsljus på IKEA men det var först dagen efter) men jag slängde ihop lussekatter och glögg medan julmusik fyllde köket.

img_7517

img_1520

Vermont

Makens chef hade hyrt ett ”lake house” i Vermont för några dagars retreat. Familjer/respektive var medbjudna men eftersom det var mitt i veckan var det bara vi och en till utomstående som kom med. Det blev förvisso en hel del jobbsnack dem emellan men utöver det, shit vilka trevliga kollegor min man har. Kan definitivt rekommendera hjärnforskare som sällskap!

Huset låg i Wilmington, 2.5 timmes bilresa från Boston. Vi kom dit redan på söndagen medan de andra anslöt på måndagen. Det var ett stort, fullt utrustat trähus med strand mot en liten sjö. En stor altan löpte längs hela framsidan av husen och det fanns kanoter, paddleboards och annat skoj. Blev man less på vattnet, eller att sitta på altanen, fanns det pingisbord och dart i bottenvåningen..

IMG_5957

IMG_5999
Varmt och skönt i vattnet. Jag är väl egentligen en havsperson men med barn är det lättare att hantera sjöar. 
IMG_5988
Fiska, grilla, bada. Repeat.
IMG_6022
Morgondimma på sjön. 
IMG_5991
Inte helt fel sätt att börja morgonen på…
IMG_5995
Furu galore. Som en typisk svensk fjällstuga.
IMG_6010
Eldplatsen nere vid vattnet fick bara användas utan tillstång om man lagade mat på den och till barnens stora förtjusning räknades s’mores som mat. 
IMG_6014
S’mores – grahamskex, choklad och grillad marshmallow
IMG_6023
Vi vandrade upp på ett berg en dag. 
IMG_6024
Vermonts gröna berg. 

Governors Island

Lördagen bjöd på temperaturer över 30 grader och 80%-ig luftfuktighet så vår lust att vandra runt på Manhattans gator var inte enorm direkt. Därför följde vi glatt med våra kompisar till Governors Island där det utlovades grönområden, trevlig utsikt och en kort båttur. Vi tog tunnelbanan ned till South Ferry station (precis bredvid Staten Island-färjan) och betalade $2 per vuxen (barn under 12 åker gratis) för en 7 minuters färjetur.

Governors Island har använts för försvar, som fängelse och av kustbevakningen bl a. I slutet av 1990-talet lämnade kustbevakningen ön och övergick i NY’s ägo och sedan några år tillbaka är ön öppen för allmänheten och har genomgått ett enormt renoveringsprojekt där man anlagt parker, cykelvägar och lite annat smått och gott. Man kan hyra cyklar, äta från en massa food trucks, bada i fontäner och leka. Redan vid första glassen lyckas Yarden se sin fd chef, tillika Ellas kompis pappa. Lite skojigt att Yarden hade bestämt med honom samma morgon att vi skulle träffa dem dagen efter. Och när jag berättade för Ella vilka som var där blev hon så överlycklig och tjejerna bara sprang emot varandra med armarna utsträckta. Glädjen att få träffa någon som man redan känner från tidigare alltså! 

Det var som sagt en riktigt varm dag och det var alldeles lagom med aktiviteter för oss därför. Barnen lekte i lekparken, badade i fontäner (ok, jag blötte ned mig en hel del också), låg och vilade i Hammock grove där det hade satts upp en massa hängmattor och så åt vi lite mer glass. En riktig slappardag och mitt största klagomål var nog att det inte fanns tillräckligt med skugga vid hängmattorna – eftersom det är så nyfixat har träden runt omkring inte vuxit upp tillräckligt. När det började närma sig hemfärd mörknade dock himlen och efter några åskknallar kom också regnet. Det var dock ett ganska lätt regn så vi vandrade mot färjeläget och tog båten tillbaka vid halv fem på eftermiddagen. 

Governors Island är kanske inte något turistmål för förstagångsbesökare men har man varit i NYC ett par gånger, eller man befinner sig där på en riktigt varm dag, så kan jag definitivt rekommendera att åka dit. Tyvärr kan man inte bada men att svalka av sig i fontänerna går ju bra.

Tunnelbanetjejer
Fin utsikt över södra Manhattan
Eitan hittade helt oväntat något att klättra på…
Utsikt över Frihetsgudinnan, till barnens stora förtjusning
Hängmatta med One World Trade Center i bakgrunden
Gammal militärförläggning på vars innergård det nu finns food trucks, glass och ölförsäljning
Jag fick också vara med på kort! Maken är väldigt koncentrerad på att jag ska hålla telefonen rakt.
Eitan hittade en skylt som han försökte förvilla förbipasserande stackare med

Castle Island

Igår började sommarlovet för barnen och min ledighet tog abrubt slut. Jag ska försöka att ha någonting inplanerat varje dag så att vi inte går helt bananas. Att bara låta barnen bara vara kan ju låta underbart och rogivande men tyvärr funkar det bara med den ena, den andra skulle ägna sig åt att göra saker som är absolur förbjudna alternativt driva oss andra till vansinne. Så aktiviteter får det bli. 

Jag gick ut starkt med en utflykt till Castle island, som numer är en halvö, i södra Boston. Vi tog bussen från centrum genom Southie (försöker låta som en infödd…) och kom ut till en nykrattad strand vid havet! Castle Island har använts som en försvarsbefästning sedan 1600-talet men idag är det enbart ett fritidsområde med stränder, lekpark, picknickbord runt omkring Fort Independence. 

Väntar på bussen vid Copley square
Bostonbuss
Castle Island ligger precis söder om Bostons flygplats så om man gillar flygplan är det guld

Vi inledde med picknick där Eitan vägrade äta sin medhavda macka med rostbiff eftersom han tydligen inte äter fläskkött. Varken min förklaring att rostbiff är nötkött eller omvandlandet till en ostmacka hjälpte. Som tur var äter han fortfarande konta ägg och grönsaker… Efter picknick promenerade vi runt fortet, barnen lekte i lekparken och badade. Vi glömde att ta med våra badkläder från Israel och de nybeställda kläderna ska dyka upp idag först så jag skippade klädsimmet som barnen ägnade sig åt. Efter badet retirerade vi till skuggan och Eitan somnade och sov en timme medan Ella löste sudoko och jag förbannade mig själv för att ha glömt att ta med min bok.

 


Castle Island är ett utmärkt utflyktsmål om man har lite mindre barn. Lätt att ta sig dit med kommunaltrafik, lagom stort med trevlig lekplats, lugnt vatten och många picknickbord. Orkar man inte ta med sig matsäck finns Sullivan’s restaurang där man kan köpa allt från glass till lobster rolls.

Kajak på Charles River

Igår gjorde vi en helt underbar grej – vi paddlade kajak, mitt inne i Boston! Lätt en av de bästa saker vi har gjort hittills. Vi hyrde kajaker vid Kendall Square, på Cambridge-sidan av floden (vi använde oss av Charles River Canoe & Kayak – de har fyra olika uthyrningsställen i Boston-området och jag kan definitivt rekommendera dem). Vi hyrde en dubbelkajak till mig och maken medan barnen fick varsin egen kajak! Från 6 år får man hyra dessa kajaker och trots att jag var lite nervös så bestämde jag mig för att det var ok. Har man en sådan regel i USA så är det nog extremt ovanligt med olyckor tänkte jag…

IMG_2824
Barnen laddade med en powernap på tåget
IMG_2825
Borde åka röd linje lite oftare – vilka photo-ops!
IMG_2827
Vi var inte ensamma om den här idén, men tio minuter efter att vi hade ställt oss i kön var vi på vattnet.

På med flytvästar, få en paddel och så ner i kajakerna och iväg – första 10 minuterna funderade jag på vad vi egentligen gett oss in i. Vi kan väl lugnt säga att barnen och deras kajaker var lite ”all over the place” i början. Men ganska snabbt fick det koll på hur de skulle styra, svänga och paddla. När vi skulle korsa floden över till Boston-sidan satte vi ihop barnens kajaker med vår med hjälp av linor och kopplade sedan loss dem igen när vi kommit in på lite lugnare vatten.

IMG_2830
Startsträckan innan vi kom ut på floden. Här var inte mycket under kontroll.
IMG_2834
❤ Den här bilden.
IMG_2835
❤ Och den här.

IMG_2863

Vi paddlade genom floden där den går innanför the Esplanade och njöt av grönskan, näckrosorna och parklivet. Vi lyckades glädja många människor – folk pekade, log och gjorde tummen upp. Ella tyckte att det var det roligaste hon hade gjort och har övat på att säga ”I went kayaking this weekend” hela dagen så att hon verkligen säger rätt i skolan imorgon. Efter ca två timmar lämnade vi tillbaka kajakerna och promenerade till Cambridge River Festival som påpassligt nog höll till runt hörnet. Som tur var ansåg Eitan att paddla kajak var det värsta som någonsin hänt honom eftersom 1. Ella var bättre än honom och 2. hans shorts blev genomblöta och vi hade inget ombyte med. Tur att vi har någon som håller oss nere på jorden så att vi inte blir alltför möjda och självgoda. Och just ja, jag hade glömt att smörja in ett ben med solkräm (!) så jag brände skenbenet. Men annars, kommer att bli en stående aktivitet för våra kommande besökare i sommar.

IMG_2837

IMG_2840

IMG_2862

IMG_2845
Fikapaus
IMG_2846
The Esplanade var full av helglediga människor beväpnade med badkläder, hängmattor och böcker.

IMG_2849

IMG_2850
Kanske den bästa delen av dagen enligt Eitan
IMG_2853
Även om glass också var ganska gott.

Drakfestival

En sak som är härligt med att bo i en stor stad är att det finns ett så stort utbud på aktiviteter. Nu när sommaren är i antågande finns det massor av saker att välja och vraka mellan. Tyvärr kan jag ju inte alltid gå på det jag helst skulle vilja utan jag får anpassa önskemålen till lite mer barnvänliga alternativ. Men, är barnen glada är föräldrarna glada. Eller det är väl snarare motsatsen – är barnen på dåligt humör så spelar det inte så stor roll om man befinner sig i paradiset, föräldrarna kommer att lida ändå…

I lördags stod drakfestival på programmet i en stor park i södra Boston. Det skulle flygas drakar, spelas musik och så skulle det finnas food trucks där. Dessutom skulle det vara sol och 25 grader varmt. Perfekt! Tyvärr var den enda food truck som fanns där en glassbil så efter att ha spanat lite på drakarna och tryckt i de hungriga barnen en banan var så gav vi oss iväg på jakt efter en restaurang att äta lunch på. Min plan att komma dit, äta lunch direkt och sedan ha ett par timmar i parken blev inte riktigt som jag hade tänkt mig men det löste sig rätt bra ändå.

IMG_2532

IMG_2514

IMG_2519

IMG_2520

IMG_2521
Doften av liljekonvaljer… så fantastiskt!
IMG_2525
Vi åt lunch på Doyle’s, en klassisk irländsk pub. Och Eitan dricker inte kaffe med sugrör utan tranbärsjuice. Jag lovar. 

IMG_2527

IMG_2529

White Mountains, NH

Förra lördagen stoltserade väderappen med sol i en i övrigt regnig vecka. Vi bestämde oss för att hyra bil och åka till White Mountains i New Hampshire, 2 timmar norrut, för att vandra. Jag hade valt the Welch-Dickey Loop trail som verkade lagom lång (knappt 7 km), gick i en loop och skulle bjuda på fin utsikt över bergen.

Leden tog oss upp på två toppar, barnen var riktiga hjältar som vandrade utan (alltför mycket) klagomål och de andra vandrare vi träffade var djupt imponerade över barnens tuffhet (våra barn var de enda barn jag såg, förutom ett par stycken i bärstolar). Vi hade en kanondag och jag kan verkligen rekommendera den här vandringen som en dagstur från Boston.

IMG_2198
Naturen påminner en hel del om Sverige. Fick både visa barnen renlav och berätta att näver är bra om man vill tända en eld. Skogsmulle!
IMG_2201
Jag hittade en snok vid sidan av leden. 
IMG_2204
Det fanns en hel del snö i skogen till allas stora lycka. Många snöbollar blev det.

IMG_2209

IMG_2215 (1)
När det inte är tillräckligt att klättra uppför berg…
IMG_2220
Rock-konsert 
IMG_2240
Matsäck med ägg- och kaviarmackor bland annat!
IMG_2247
Njuter av utsikten
IMG_2251
Panorama från toppen

IMG_2256

At the end of the T

I lördags tog vi tunnelbanan ut till skogen. Efter att tillbringat all vår tid i stan sedan vi kom hit var det skönt att få komma ut i naturen. Eftersom vi inte har någon bil var vi rätt begränsade men fick tipset att ta tunnelbanan till Middlesex Fells, som man når om man tar orange linje till slutstationen Oak Grove. 

Det var en strålande fin dag, naturen var på sina håll rätt lik den svenska (och ingenstans lik den israeliska) och på ett par ställen kunde vi se både Boston och havet i fjärran. Barnen var nöjda över att få springa av sig ordentligt, vi lyckades klämma nästan 10 km på 3-4 timmar. I stort en sån där dag när barnen höll sams nästan hela tiden, inga större skador skedde, fåglarna sjöng bara för oss och matsäcken räckte till alla. En dag att minnas helt enkelt!

  

Fikapaus
    
Här skedde en av dagens incidenter – några sekunder efter att fotot togs trillade Eitan ned från grenen och skadade sitt ego svårt. Och på något sätt lyckades han hävda att det var Ellas fel…

 
Boston skymtar i fjärran
    
    
  
Till barnens stora förtjusning hittade vi ett par som ägnade sig åt snappeling

  
Eitan blev inspirerad