Hockeyfredag

Med jämna mellanrum erbjuder BU sina anställda gratisbiljetter till de olika universitetslagens matcher. Just nu är det ju hockeysäsong så förra fredagen tog vi tillfället i akt att gå och kolla in the Terriers damer spela hockey. Beslutet att se damerna hade mer att göra med att de spelade på en fredag och inte mitt i veckan men efter att Eitan sa att han inte ville se tjejer spela så kände jag att här ska vi minsann bara se tjejer i fortsättningen. Medan jag har sett hockey sedan barnsben och fortfarande har det som favoritsport att se på så har resten av familjen bara sett hockey en gång tidigare, när storkusinen spelade hockeycup i Surahammar av alla ställen.

Först bjöds de med personalbiljetter på middag och lagets tränare höll ett tal. Sedan var det dags för match. BU Terriers spelade mot Minnesota. Barnen ville sitta så nära isen som möjligt och fördelen när man går på matcher där det inte kryllar av åskådare är så klart att få riktigt bra platser. Vi satt direkt bakom hemmalagets bås och det var så spännande tyckte barnen, och till Eitans stora lycka slängde materialaren åt honom en BU-puck. Jag försökte förklara reglerna, varför någon plötsligt satt i utvisningsbåset, vad skott på mål-statistiken betydde osv. Under tiden krossade Minnesota hemmalaget med 0-5 och jag börjar misstänka att jag för dålig tur med mig, förra hockeymatchen jag såg slutade 1-5 för Bruins…

Boston University’s maskot är, så klart, en bostonterrier. Och eftersom skolans färger är vitt och Scarlet så heter förstås maskoten Rhett…

Pannkaksfrukost och the sleepover som försvann

I fredags var det dags för Ellas första sleepover sedan vi flyttade till USA. En tjej som Ella satt bredvid när hon började skolan här, som fortfarande går i hennes klass och som har varit så snäll och hjälpsam mot Ella hade bjudit in sex tjejer för en födelsedagsfest med övernattning. Ella var superladdad när hon lämnades av lagom till middagen (pappan är kock så jag var lite avundsjuk).

Jag och Eitan skulle vara själva hemma eftersom maken var (är, fortfarande…) på konferens så vi gick och handlade mat enligt hans önskemål – korv och pommes frites.

Efter lite filmtittning och mys i soffan somnade Eitan. Men så strax före tio kom ett telefonsamtal från kompisens mamma, Ella ville prata med mig… Ella klagade på att hon var allergisk mot deras hund och att hon var snuvig och det kliade överallt. Jag hade inte alls tänkt på det men hon har blivit snuvig och nyst när hon är med katter så det är klart att detsamma gäller hundar. Blandat med ganska stor nervositet över att sova borta hos en familj som hon inte känner jätteväl så blev det lite för mycket. Så jag sprang över till grannen och bad henne sätta sig inne hos oss ifall att Eitan skulle vakna medan jag gick och hämtade Ella. Enligt mamman var två andra tjejer på gränsen att åka hem också. Eitan var mycket fundersam när han vaknade mitt i natten och såg att Ella låg bredvid honom i sängen (ja, de passar på att sova i min säng när maken är borta).

Eftersom planen hade varit att tjejerna skulle äta pannkaksfrukost innan hämtning hos kompisen så bestämde vi att också göra det. Ella fixade allt och det enda jag behövde göra var att duka på och brygga kaffe till mig. Så den lilla, lilla tjejen jag hämtade på kvällen inledde morgonen med att vara riktigt stor!

Lyxigt nog hade Eitan plockat i en ananas i kundvagnen när vi handlade kvällen innan, färsk ananas till frukost är alltså inte vardag hemma hos oss.. 🙂

Scooper Bowl

I förrgår tog jag och barnen tåget till Government Center för att gå på Scooper Bowl, en fundraiser för cancerforskning som anordnas varje år. Vi är ju en väldigt filantropisk familj och jag vill att barnen ska komma in i de rätta kretsarna tidigt.

Skojar!! Jag hade betalat några dollar per person och för pengarna fick man äta så mycket glass som man ville. Ett antal glassföretag sponsrade och ja, vi gjorde vårt bästa för att testa så många sorter som möjligt. Tyvärr var det lite kallt och blåsigt men å andra sidan var det massor av folk, band som spelade och glassen smälte inte lika snabbt! Vi hjälpte iaf till lite att samla in en halv miljon dollar. Och för första gången i mitt liv kände jag att jag hade ätit tillräckligt med glass och slängde en halv kula Cherry Garcia som helt enkelt inte fick plats.

FOMO

Jag har nämnt det tidigare, det finns så mycket saker att göra i den här staden, speciellt nu på sommaren. Som aktivitetsansvarig i familjen så försöker jag hålla koll på vad som händer men jag börjar nästan bli lite stressad. Och det är här som FOMO slår till, Fear Of Missing Out alltså. För jag vill ju hinna med så mycket som möjligt.

I lördags hann vi med att paddla kajak och gå på Cambridge River festival men vi missade att gå på Brooklines Porchfest, en liten musikfest där band spelar på verandor runt om i stan. På söndagen var det regn mest hela dagen och det var ju faktiskt lite skönt, att bara kunna ligga inne på soffan och läsa och titta på film.

Den här veckan känner vi av att skolavslutningen närmar sig. I måndags Spring Carnival, imorse hade Ellas klass frukost för att visa upp sina arbeten för föräldrarna, ikväll har Eitans kindergarten-klass ”graduation”. Imorgon eftermiddag ska jag ta med barnen på Scooper Bowl, en fundraiser för cancerforskning som av en ren händelse också innebär fri tillgång till glass! Fredag är än så länge fri medan lördag tänkte vi kolla på Pride parade på dagen, på kvällen ska vi på Ramadan-frukost till en av makens kollegor och på söndag är det drakbåtsfestival… Nästa helg planerar vi att åka till New York och hälsa på kompisar men då missar vi Svenska Handelskammarens midsommarfirande. Snacka om lyxproblem!!

Farmer’s Market

Igår var det premiär för Brooklines Farmer’s Market. Det finns en liten, inomhusvariant, på vintern men det här är den lite större sommarmarknaden. Lite extra trevligt är att den här marknaden år ca 3 minuters gångväg hemifrån oss så jag kan gå förbi och kolla vad som finns och behöver inte göra någon omväg direkt. I ärlighetens namn så passerade jag den 3 gånger igår på väg till andra saker.

Igår hade jag inte särskilt mycket som jag tänkte handla, mest bara spana in vad som fanns. Jag köpte något som hette ”broccoli rabe”, såg ut som en blandning av grönkål, spenat och pyttesmå broccoli. Jag kastade mig också över det lilla ståndet med egyptiska och libanesiska specialiteter och köpte hummus, oliver och vinbladsdolmar. Utöver grönsaker och blomförsäljare så fanns det även honung, kött, fisk, bröd, ost, glass och annat smått och gott. Grönsaksutbudet var inte så stort tyvärr men det beror nog mest på att det är tidigt på säsongen. Tyvärr är det mesta dyrare än i vanliga affären men lite högre pris kan jag allt tänka mig att betala för att stödja lokala gårdar. Och så känns det lite roligare (och mer bloggvänligt) att handla på marknad!

Så här ser broccoli rabe ut – jag sautéerade den med vitlök, lök och zucchini och kryddade med lite chili, citronpeppar och soja. Blev perfekt till laxen vi åt till middag. Ok, till de vuxna iaf, barnen föredrog pressad potatis.

Igår köpte jag äntligen rabarber, dock inte här.

Bara för att ni ska förstå att det blir lite väl dyrt att handla mycket frukt och grönsaker på marknad i den här familjen – så här kan det se ut när Eitan fixar mellanmål…

Morgonpromenad längs Charles River

Vi har haft några strålande fina försommardagar här och idag passade jag på att ta en riktigt lång morgonpromenad efter att ha lämnat barnen eftersom det ska bli regn imorgon. Jag bestämde mig för att gå över till Cambridge-sidan av Charles River för att få en liten annan vy över Boston än vad jag vanligtvis ser. Tyvärr visade det sig att det var vägarbeten nästan hela vägen så det var inte fullt så idylliskt som jag hade föreställt mig, eller som bilderna visar. Men det var trots allt väldigt fint – vattnet glittrade och roddarna gled uppför floden.

Födelsedag

Hurra till mig, idag fyller jag år! Jag börjar bli riktigt gammal för jag önskar mig ingenting. Ett restaurangbesök tillsammans med familjen ikväll. Det är allt. Känner mig nästan lite besviken på mig själv.

Imorse kom Eitan in och sjöng ”Ja må han leva..” med lite improviserade ord efter den inledande strofen, lite som man själv sjöng engelska när man var liten…

Lite mindre tid än vanligt så det blev stressigt att hinna med lunchlådan – Eitan ville äta i cafeterian idag (pizza på fredagarna) medan Ella valde bananpannkakor (från frysen, ibland älskar jag mig själv för min planering).

Eitans klass visade upp sina arbeten om havet. Eitan har studerat delfiner. Visste ni att delfiners stjärtfenor är horisontala medan hajars är lodräta?

Jag och maken åt frukost på Zaftigs delicatessen. Hash browns, rökt lax, pocherade ägg och hollandaise.

Det mesta grönskar och blommar just nu, det här trädet vid ett grannhus är helt otroligt.

Födelsedagsblommor!!

Gott Nytt År!

Jag brukar ju alltid klaga lite på nyårsaftnarna i det här landet. Nyår firas ju i September enligt den judiska kalendern vilket innebär att både nyårsafton och nyårsdagen är vanliga dagar. Men i år inföll iaf nyårsafton på en torsdag så det var ju lite helgkänsla iaf. Inte nog med det, en kompis hade bokat bord på en bar i Tel Aviv och vi hade fixat barnvakt. Herregud, jag hade till och med tagit av mig joggingbrallorna och satt på mig klackar.

Vi var 6 kompisar som skulle njuta av drinkar, mat och ett liveband som skulle spela jazz på French 57. Det började bra med goda drinkar, maten var också bra. Bandet hade säkert uppskattas till fullo om vi inte hade suttit en meter från högtalarna i en rätt liten lokal. Vi gjorde några tappra försök att skrika i varandras öron men efter ett tag gav vi upp och försökte räkna hur många låtar det var kvar på deras spellista. Killarna gick ut ur lokalen för en snabb överläggning och vid elva-tiden gav vi upp och hittade ett närbeläget café där vi beställde in malabi och sachlav. Tolvslaget sammanföll med början på vinterstormarna och regnet öste ned medan vi tappert tittade på nyårets google doodle och lättade insåg att något faktiskt hände när ett nytt år började. Ingen champagne, inga fyrverkerier, ingen Final countdown eller Happy New Year.

Kvart över tolv satt vi i bilen på väg hem. Jag frågade maken om han verkligen kunde köra men han hade bara tagit en drink och ansåg sig vara körduglig, han var bara trött. Tröttheten försvann dock fort och övergick i en viss mån av nervositet när han blev stoppad för ett alkotest. Det visade sig dock att alkomätaren instämde i hans känsla och vi fortsatte på motorvägen söderut. Ganska snart blev det dock mer eller mindre stopp, waze flaggade för poliser och vi misstänkte en trafikolycka. Det visade sig dock att polisen hade satt upp en massiv alkotestning och stängt av två filer där de vinkade in massor av bilar. Undrar hur många som åkte fast…

Peppen

Alltså, peppen jag känner nu! Torsdag kväll. Avslutad jobbvecka (vi bortser från att jag kommer att jobba en del imorgon) och jag har semester!!! Barnen sover hos farmor inatt, maken och jag ”umgås”, ie vi sitter bredvid varandra och jag bloggar och han tittar på sci-fi. Eitans pass är hämtat och biljetterna utskrivna. Livet känns helt ok med andra ord.

This just in…

Jag har sovit mer än 8 timmar inatt. Känner mig helt omtumlad. Och sedan gick jag upp, klädde på mig, borstade tänderna och tog mig till tåget. Barnen är hos farfar i tre dagar (och två nätter).

Jag känner att det här kan bli en grej. Att sova. Kanske en utmaning i September? Med bara 12 arbetsdagar borde jag kunna få till det. Om jag bara kan lära mig att gå och lägga mig i tid. Sömniga september ftw!