Vinterstormen Stella

I tisdags var det dags för årets fjärde snow day, vinterstormen Stella förväntades lamslå nordöstra USA med snö och hårda vindar. På måndag eftermiddag, efter att jag hade fått meddelandet att skolorna skulle vara stängda, laddade jag och barnen upp med ett besök till biblioteket och sedan vidare till mataffären. I affären var det nära kaos, packat med folk och tomma hyllor här och där. Kassakön ringlade sig ända in till mejeriavdelningen, och vi vet alla att den alltid är längst in affären!

IMG_8596
Inte många paprikor kvar, vi var nog inte de enda som lagade en chili. Sorry för väldigt suddigt foto…
IMG_8597
Här står jag och köar vid mjölkhyllan

På tisdag morgon när jag vaknade föll snön lätt men framåt 10-tiden var det stora flingor som vräkte ned. Då det var nollgradigt var snön våt och tung så det såg inte ut som att det hade fallit så mycket, kanske 10-15 cm när det slutade snöa på eftermiddagen. Framåt kvällen regnade det och med minusgrader på natten blev gatorna snabbt isiga. I Boston var även onsdagen en snow day men i Brookline nöjde man sig med att låta skolorna börja två timmar senare. Mycket av snön ligger fortfarande kvar.

IMG_8601

IMG_8605
Efter en halvtimmes lek i blötsnön var inte ett klädesplagg torrt

Vi hade iaf en riktigt mysig dag, jag och barnen (maken har promenadavstånd till jobbet så han valde att gå till kontoret istället för att stanna hemma). Vi läste, tittade på film och bakade bullar. Tomatsoppa och toast till lunch och en chili con carne till middag kändes helt rätt i snöstormen. Jag var väl förberedd för ev strömavbrott som det varnats för pga kraftiga vindar men vi kom undan lätt och hörde inte till de 50.000 Massachusettsbor som drabbades.

IMG_8626
Eitan var riktigt nöjd med snöhögen bakom skolan. Han har redan bestämt att vi ska leka där på påsklovet.
Annonser

Rysskyla?

Svenska kvällstidningar brukar ju alltid skriva i sina rubriker och på löpsedlarna att det är från Ryssland eller Sibirien som kylan kommer när det är riktigt kallt. Kanske är det så även här?! Det har ju varit väldigt mycket turbulens kring Ryssland här i USA på senaste tiden och det är ju inte direkt varma vindar…

I helgen verkar det iaf ha kulminerat. Kylan alltså! I lördags tog jag en tur till biblioteket, -8 grader stod det på väderappen. Kallt men överkomligt. Vad jag missade att kolla var ”Feels like..”, det var nämligen isande vindar och med vindfaktorn var temperaturen -18 grader. Det kändes. Mina lår var genomfrusna när jag kom hem, mina öron röda under fleecemössan och jag sa åt familjen att ”vad ni än gör, gå inte ut idag!”. Resten av helgen tillbringades inomhus. Vi läste böcker, ritade, lagade mat och såg på film. Dottern fick sin vilja igenom att titta på film på lördagkvällen efter att Eitan hade somnat. Maken var måttligt road av att se ”The Princess Diaries” men ibland är det bara att bita ihop som förälder!

img_8540
Te, böcker och Dino Dan kan sammanfatta den här helgen!
img_8542
Ganska likt va? 🙂 Mina barn var så imponerande att den nu är upptejpad på väggen.

Semlor och slut på gräsänkandet

Igår insåg jag att Fettisdagen (finns det någon som läser det som fet-tisdagen och inte fettis-dagen??) stod på tur så imorse efter att ha lämnat barnen travade jag iväg till en affär en bit bort för att köpa mandelmassa. Det är alltid kul att få fira små svenska traditioner så att baka semlor känns som en given sak att göra. Gick över med ett fat vardera till våra israeliska och mexikanska grannar – för det så vi gör det här… Den israeliska grannen blev alldeles till sig eftersom hon precis hade läst om Mardi Gras-traditioner runt om i världen och funderade på om hon borde hinta till mig om den svenska traditionen!

img_8510

Har sparat fyra bullar till imorgon, maken kommer äntligen hem imorgon bitti och ville så klart ha en semla också. Han har varit på konferens i Salt Lake City i en vecka och avslutat med två dagars ”workshops” (läs: skidåkning) i Snowbird, UT. Fruktansvärt dubbla känslor när han skickat mig bilder därifrån – å ena sidan förtjänar han det verkligen, han har jobbat stenhårt det här året, å andra sidan känner jag att det är djupt orättvist att inte jag får åka. Svårt när den där skidåkningsglädjen har vaknat igen. Men det finns iaf inga dubbla känslor över att han kommer hem imorgon, det längtar hela familjen efter! Jag ser lite extra fram emot att få sova bättre, jag somnar vanligtvis på två minuter och sover som en stock men när jag är själv har jag legat och vridit och vänt på mig till 2-3 på natten innan jag somnat.

MLK Day

I måndags var det helgdag pga Martin Luther King Day och både barn och make var lediga (maken var inte helt övertygad så han var på väg till jobbet tills jag läste högt för honom från BUs hemsida att det var en av tolv dagar som BU-anställda har betald ledighet på). Vi började dagen extremt lugnt – barnen var ute och lekte på gården/tittade på TV, jag läste bok och Y smygjobbade lite hemifrån. Jag hade en plan att ta med familjen till Faneuil Hall och se på min idol, Senator Elizabeth Warren, och lite andra politiker protestera mot Republikanernas planer att dekonstruera Obamacare men fick inte någon större respons.

Istället samlade jag ihop familjen till en eftermiddagstur till Frog Pond i Boston Common för att åka skridskor. Vi åkte skridskor två gånger förra året men det var premiär för oss i år. Ella var helfokuserad och grejade det finfint. Eitan däremot såg att Ella var bättre och bröt därför ihop ganska snabbt eftersom han var ”sämst i hela världen på att åka skridskor”. Första tanken var så klart ”otacksamma unge, här har jag betalat 6 USD för att du ska få åka skridskor och så bryter du ihop för att din storasyster är bättre än dig…” men som den goda förälder jag är så bet jag ihop och hyrde en säl istället. Det är alltså ett stor plastsäl med handtag som man styr framför sig för att kunna hålla balansen lite lättare. Väl investerade 10 USD. Plötsligt var han kung istället och körde okontrollerat runt banan i högsta fart medan jag kom åkandes efter och försökte styra undan från de värsta kollisionerna. Vid skymningen tändes den färgglada trädbelysningen och vi åt varmkorv bredvid rinken. Och just då kändes det så himla fint men i ärlighetens namn får jag erkänna att det här med att åka skridskor är rätt trist faktiskt, precis som jag tyckte när vi åkte på skolgympan i högstadiet. Jag vet fortfarande inte hur man stannar på annat sätt än att köra rätt in i sargen. Nä, tacka vet jag att titta på hockey.

img_7981
Eitan och attacksälen

img_7984

img_7987

img_7995

img_8003

Igår fick jag en tillsägelse från min son att vi minsann inte hade firat Martin Luther King. Jag försökte förklara för honom att det är något vi ska göra varje dag genom att behandla alla människor lika, oavsett hudfärg men han var inte övertygad. Istället fick jag sätta mig med honom och göra en  ”bok” om MLK, dvs jag fick skriva namnet och sedan skötte Eitan resten. Så här fint blev det:

img_8013

img_8016

Utför i Vermont

Vår skidsemester var ingen lång sak, totalt tre skiddagar och tre hotellnätter. Eftersom jag, som vanligt, ägnade mig åt sista minuten-planering så var det inte så mycket att välja på – jag fuskade och förlängde barnens jullov med två dagar. Inte helt ok att göra men jag hade pratat med barnens lärare innan och de hade inga invändningar så det enda är att de kommer att ha två dagars frånvaro i ”betyget”. För oss innebar det även ca 30% lägre pris än om vi hade åkt på själva lovet. Killington är östkustens största skidsystem och jag kände att eftersom barnen skulle gå på skidskola tre heldagar så ville jag ha ett ställe där även jag och Y kunde ha kul. Det finns en hel del mindre ställen närmare Boston men tre timmars bilresa tyckte jag inte var så illa.

Eitan gick i Ministars, från 8.30 på morgonen kunde man ”checka in” honom och sedan hämta honom kl 3 på eftermiddagen. Ministars hade en stor lokal inomhus där de kunde leka och äta mellan varven. Pjäxor och skidor provades ut på plats och programmet innebär max 5 barn i varje grupp men i Eitans fall var de tre som mest och sista dagen hade han privatlärare. Ella gick ”Learn to Ski” i tre dagar och även där var det max 5 som gällde men de var färre än så i hennes grupp. Lunch och snack åts med gruppen. Ella gick ut hårt och när vi kom för att hämta henne första dagen strålade hon som en sol. Däremot är hon lite skrajsen av sig och vägrade att åka vanlig lift så andra dagen gick Eitan om henne när han fick åka upp i en sittlift och då var det inte riktigt lika roligt längre. Hennes lärare sa dock att hon hade tekniken och det var bara modet hon behövde jobba på.

img_7811
Eitan får experthjälp vid utprovningen av pjäxor i Ministars lokaler
img_7820
Alltså, hur kan man inte älska skidåkning en dag som denna!? Perfekt första dag.

img_7823

img_7830
Ski-bum to be…

img_7832

img_7837

img_7851

img_7876
Intressant perspektiv, ser ut som att jag är en tvärhand hög ungefär…
img_7853
Den blå himlen och solen försvann efter första dagen.

Jag och Y hade hela dagarna för oss själva. Det var rätt darriga knän första åket men backarna var välpreparerade och vi tog det lite lugnt i blåa backar tills vi började känna oss varma i kläderna. Efter lunch första dagen hade jag anmält oss till en grupplektion som ingick i liftkortet. Skönt att få en uppfräschning, efter ett par åk satt tekniken helt ok och skidläraren bekräftade att jag hade koll. Och så är det ju alltid kul att känna att man är bäst i gruppen… Jag må ha bättre teknik än maken men han tar igen det genom att vara både i bättre form och modigare än mig så vi åker bra ihop. Lite extra lyxigt att kunna åka själva, sätta oss och ta en kaffe eller en öl på tu man hand utan att oroa sig över barnen. Killington åker jag gärna tillbaka till, det är tillräckligt stort för att man inte ska tröttna på systemet, skidskolorna var bra och det var en trevlig stämning bland de som jobbade där.

fullsizeImage borrowed from here

Pulka

Efter snöstormen på lördagen vaknade vi i söndags upp till ett riktigt vinterlandskap. Kallt (-12°C), sol från klarblå himmel och gnistrande snö. Ella gav sig ut med grannkillarna redan vid niotiden medan vi andra väntade på att det skulle bli lite varmare. Vid elva bestämde vi oss för att ta oss ut till pulkabacken. Vi har en ultimat backe ca 10 minuters uppförsbacke hemifrån så efter att ha satt på oss alla kläder och lånat ihop pulkor till hela familjen promenerade vi dit.

img_7898
Ni ser, det lutar ganska bra!

Vi var inte ensamma direkt men det var inte alls så mycket folk som jag hade befarat, kylan gjorde nog sitt. Jag noterade att nästan alla föräldrar stod och tittade på men vi kastade oss på pulkorna allihop och jag vill gärna tro att vi inspirerade för ganska snart var det fullt med föräldrar i backen med (de kanske bara hade tagit en kort paus…). Det var så himla kul, maken filmade mig och Eitan när vi åkte tillsammans och man hör verkligen vilket hysteriskt, lyckligt skratt jag har.

img_7911

img_7914

img_7918
Gott om SKRATTrynkor!!
img_7928
Avslutade med lite snöänglar och kullerbyttor

Även om backen är perfekt lutad, lång och bred så finns det några träd i slutet av backen som man får hålla sig borta från. Vi klarade oss bra men jag blev vittne till två krasher när folk dundrade in i ett träd med ryggen före. En ca 12-årig tjej tappade både luften och sina glasögon men hämtade sig snabbt och jag följde henne upp till toppen och såg att hon var ok och kunde ta sig hem (hon bodde precis bredvid backen så hennes föräldrar var inte ute). Nästa krasch var en tjej i 20-årsåldern och jag stod precis så att jag såg henne dundra in i trädet, det såg riktigt läskigt ut. Hon var svimfärdig av smärtan (svanskotan, aj!) men eftersom vi bor i ett område som krylllar av läkare, även i pulkabacken, så fick hon snabbt en undersökning och ett konstaterande att hon var ok i stort.

 

Äntligen snöstorm!

Många svenskar gillar att fly det svenska vintervädret för varmare breddgrader. Få lite sol och värme. För mig har värme dock aldrig varit mitt element, är inte typen som gillar att ligga och steka på en strand, mig hittar man oftast i vattnet där det är lite svalare. Lite ironiskt då att jag skulle hamna i Israel i så många år. Sure, det är väldigt praktiskt att ha barn i ett land där de har shorts, t-shirt och sandaler halva året och man aldrig behöver kämpa med overaller, borttappade vantar och frusna nästippar. Så jag är tacksam att det bara är nu, när barnen själva klär på sig (om än med ett jäkla tjatande från oss), som vi bor i ett klimat med riktig vinter.

I helgen kom stormen Helena på besök till stora delar av östra USA. På morgonen var marken bar och 24 timmar senare hade nästan 20 cm snö fallit hos oss. Temperaturen låg runt -8 grader Celsius och snön föll och föll. Vi hade inga planer för helgen utan höll oss runt huset hela dagen. Barnen lekte med grannarna på gården och jag travade glatt iväg till affären för att få pulsa i snö och njuta!! Många affärer hade skyltar på sina dörrar med tidigarelagda stängningstider pga stormen. Alla som inte behövde ta sig ut höll sig hemma och gatorna fylldes av plogbilar och snöskottare istället. Hemma dracks det varm choklad, lästes böcker under filtar i soffan och ojades över hur mycket snö det var på grillen på baksidan. Tyvärr ska det regna både imorgon och i övermorgon men det lär komma mer snö framöver.

img_7885

img_7891

img_7892

 

Jag och skidåkningen

När jag fyllde 40 ville maken ge mig en skepparexamen i Grekland som present. Mot all rim och reson tackade jag vänligt, men bestämt, nej. Jag ville istället att vi skulle ta de pengarna och lägga dem på en skidsemester med familjen när vi flyttat till USA. Snabbspola 1,5 år framåt och familjen sitter i en bil norrut på väg mot Killington, Vermont. Alla är ordentligt peppade och spända. Barnen ska gå 3 heldagar på skidskola. Jag ska få åka skidor för första gången på sex år, inte ett dugg gravid denna gång (ca 24 veckor gravid förra gången, att hitta tyngdpunkten var en helt ny utmaning).

På kvällen kunde ingen somna. Barnen hade sovit i bilen och var inte trötta. Samtidigt som de var överexalterade över morgondagen. Ella somnade till slut kl 11. Jag kunde inte heller somna. Plötsligt vällde känslorna över mig, att få se mina barn åka slalom för första gången kommer att vara stort. Att få räcka över stafettpinnen till nästa generation. Förhoppningsvis skulle de gilla det. Att få dela med sig av något som varit en stor del av min uppväxt, som gett mig så mycket, måste vara en av de mest fantastiska saker man kan göra som förälder.

Första gången jag åkte utförsåkning var jag fyra år (jag skrev först att det var första gången jag åkte skidor men bilden nedan visar någonting annat). Min pappa, som var skidlärare inom Friluftsfrämjandet, tog mig nedför Sidsjöbacken i Sundsvall på längdskidor samtidigt som min storebror och mamma gick i skidskolan med slalomskidor på fötterna. Snart nog fick även jag slalomskidor och ett medlemsskap i Sundsvalls Slalomklubb och harvade på några gånger i veckan i Södra Bergets slalombacke på vintrarna med pappa som tränare. Toppen på min tävlingskarriär kom i 7-8 årsåldern när jag kammade hem klubbmästerskapet i min åldersgrupp. 35 år senare kan jag fortfarande minnas den där känslan som jag hade när jag lyfte stavarna över startpinnen och startern räknade ned och det kändes som att jag var en av tävlingsåkarna på TV. Skidsemestrarna i Hemavan/Tärnaby med familjen, när jag till min stora förlägenhet skulle låtsas att jag var en ”knatte” så att föräldrarna kunde köpa det billigare veckokortet. Jag tog igen det med att inte tveka över att kasta mig utför alla backar, oavsett svårighetsgrad. ”Groparna” i backen där vi satt på liggunderlag och åt våra mackor och drack varm choklad ur termos.

img_7931
Knappt två år med min bror, pappa och farmor dagen innan pappa skulle åka Vasaloppet.
img_7932
I Tärnaby, ska vi ta en vild gissning på åttiotalet?? Mintgrön och rosa outfit och ingen hjälm!
img_7935
Jag och min mamma i en av de där groparna. Jag sportar Sunpockets och gogglesbränna, mamma har en mössa med jättetofs. Precis som det skulle vara med andra ord. 

I mellanstadiet slutade jag med tävlandet och tränandet, dåliga knän satte stopp, men skidåkning blev det så klart då och då. Skidresan med gymnasieklassen till Åre, där killarna i stugan bredvid var intressantare än åkningen. Den där gången under universitetsåren när min pojkvän dumpade mig kvällen innan vi skulle åka till fjällen men ändå följde med på resan. Hur han, av dåligt samvete, ägnade en hel dag till att lära mig att åka snowboard medan jag tog varje tillfälle i akt att vara förbannad på honom.

Tvåmånadersäventyret i den lilla staden i Kanada som var känt för sin årliga snömängd, då på snowboard. Känslan att stå precis vid repet när lavinpatrullen öppnade upp ett nytt område för åkning efter ett av dessa episka snöfall. Resorna till Chamonix och instruktionerna från vår franske guide om hur vi skulle ”eat the snow” när han egentligen sa ”hit the snow”. Vi gjorde både ock. Absint och Bloody Marys i baren på Chambre Neuf…

chamonix
Chamonix, 2003 kanske?
dsc00545
Jackson Hole, WY – tror att det var 2004.

Skidåkningen (och snowboardåkningen) har verkligen givit mig så mycket. Min pappa fick aldrig se hur mycket eftersom han gick bort i cancer när jag var tretton och jag tror att det var därför det kändes så stort att få föra vidare intresset. Han hade nog gillat att få susa nedför backarna i Vermont med sina barnbarn.

Vad tyckte barnen då? Jo, det är helt klart två nya skidåkare födda. Ella sken som en sol redan efter första dagen. Eitan var mest intresserad av att få åka de stora liftarna och känslan när vi plötsligt såg honom från sittliften, svänga nedför backen under oss var, som maken sa, roligare än all egen skidåkning han gjort. Det var ett utmärkt beslut att låta de gå 3 heldagar i skidskolan, de fick lära sig av proffs medan jag och Y fick njuta av åkning på egen hand. Vi ska försöka komma iväg ett par gånger på februarilovet också men jag tror att det är säkerställt att det inte var  sista gången vi åkte.

Helgrapport

Åkte på något virus i slutet på veckan med halsont och en bedövande trötthet som följd. Kände att det började krypa på redan på torsdag eftermiddag men tog en tupplur på eftermiddagen så att jag skulle orka gå ut på en avskedsmiddag för en svensk kompis. Trevlig middag av tråkig anledning, det är något visst med att få byta några ord på svenska på väg till och från skolan på nästan daglig basis. Och i januari sticker den andra svenska familjen på skolan så då blir jag ensam svensk vid hämtningarna och får nöja mig med engelska och hebreiska.

På fredag var det -16 grader på morgonen, med vindfaktorn -26 grader, så barnen blev ordentligt påbylsade och jag skippade morgonpromenaden. Precis innan hämtning fick vi ett mail från skoldistriktet som meddelade att det fanns en vild, aggressiv coyote (prärievarg?) i krokarna och att man skulle ta det försiktigt och inte närma sig den om man såg den. Det går vilt till här i Brookline. Ella var lite skrajsen på vägen hem men det enda vi såg var de gamla vanliga kalkonerna. Vi tillbringade eftermiddagen i köket (jag) och hos grannarna (barnen) så det var väl inte mer än rätt att jag försåg grannarna med både linssoppa, pizza och muffins.

Hela natten mot lördagen snöade det och vädret slog om till nollgradigt så säsongens första snögubbe tillverkades ute på gården. Min plan att åka skridskor ändrades eftersom det började regna på eftermiddagen och jag var dödstrött. Vi hängde i soffan, jag plöjde Curtis Sittenfelds ”Eligible” och de andra tittade på film/spelade Minecraft/skrev vetenskapliga artiklar…

img_7675 img_7679

På söndagen hade vädret återigen slagit om, nu var det plötsligt 15 grader varmt och de enda spåren av lördagens snögubbe var en morot och ett par grenar på marken. Grannkillen hade 6-årskalas och vi sjöng för honom på 6 språk (engelska, hebreiska, spanska, svenska, kinesiska och arabiska). Japanerna hävdade bestämt att man sjunger Happy Birthday på engelska i Japan så vi fick inget prov på någon japansk variant.

img_7689

Vårkänslor?

Väderprognosen har sagt ett tag att det skulle snöa idag. Dagen efter vårdagjämningen… Mycket riktig, redan innan jag lade mig igår kväll började det. Det första jag gjorde när jag vaknade i morse var att kolla mailen – skulle det bli ytterligare en snow day, dvs inställd skola pga snön? Jag kom lindrigt undan, den enda förändringen var att skolan började vid tio istället för vid åtta. Tillräckligt med tid för att gatorna skulle kunna röjas från den decimeter snö som fallit och skolbussarna därmed kunde åka säkert.

IMG_1059
Så här såg vår gata ut när vi vaknade

Barnen var nöjda och kastade sig ut på vår gård så snart de ätit frukost och klätt på sig alla kläder. Jag passade på att koka pasta och en sås så att de skulle få varm lunch med sig i mattermosarna.

IMG_1061
Perfekt kramsnö

Även om jag sett fram emot våren och glatt mig över de blommande krokusarna och påskliljorna så måste jag erkänna att snön gör allt så vackert. Så här såg det ut i mina kvarter när jag promenerade till affären efter att ha lämnat barnen i skolan.

IMG_1063

IMG_1064

IMG_1066

IMG_1068

IMG_1070

IMG_1069

Nu har det mesta av snön smält, resten av veckan ska det bli runt 10 grader så jag tror att våren kommer att återhämta sig rätt snabbt ändå.

IMG_1074