Skolutflykt

För ett par veckor sedan var vi på utflykt med Ellas skolklass. Yey! 30 barn, deras föräldrar och eventuella syskon. En intim samling på nästan 100 personer. Nu får jag väl erkänna att jag inte är en särskilt social person i stora sammanhang. Jag är helt enkelt inte så förtjust i folk som jag inte känner redan. Och att förstöra en lördag med att vara tvungen att vara trevlig mot folk jag inte känner och deras osnutna ungar är inget som jag såg fram emot. Som tur är finns det en handfull föräldrar i klassen som jag har känt ganska länge och ett par av dem är nära vänner.

Det hela startade med att det var bilkö in i parken och jag såg för mig hur vi skulle gå på led hela turen. Lyckligtvis var det bara en fråga om ett parkeringsproblem i början så efter att vi hade passerat den första parkeringen fortsatte vi ytterligare 5 km tills vi kom fram till vår startpunkt. Park Adullam är ett litet naturreservat ca 30-40 minuters bilväg från Rehovot. Det ligger i närheten av Elladalen, där vi ganska ofta gör utflyker. Landskapet är typiskt bibliskt, enligt vad jag föreställer mig – böljande kullar, stenrösen, små grottor, en fåraherde… Vi hade turen att komma när det blommade som mest, om ett par månader kommer allt att vara torrt och brunt. Parken var verkligen fin och jag skulle gärna åka tillbaka, men utan alla andra människor! Och vi lyckades ditcha den där sista pitabrödsbakningen eftersom Y behövde åka hem och jobba, sån himla otur… 🙂 Nedan kommer en bildkavalkad, jag kunde inte välja bland alla fina vyer så ni får nästan alla!

Böljande kullar
Böljande kullar
Bloomande äng
Blommande äng
Typ blåsippa?
Typ blåsippa?
De tvar lite trångt på stigen ibland
Det var lite trångt på stigen ibland
Grottmänniska
Grottmänniska
Och en till...
Och en till…

IMG_5314

Det finns alltid lite ruiner att klättra på
Det finns alltid lite ruiner att klättra på
Annons

Det är öken

Jag har tre inlägg på gång men det tar sån tid att skriva så jag slänger in ett inlägg som inte kräver så mycket ord utan mest bilder. Min bror med familj är på besök och på deras att-göra lista stod bland annat en vandring i öknen. En vandring som skulle vara ok för mindre barn (ok, Eitan är minst i samlingen men han är ju mer eller mindre en Duracell-kanin) och som helst skulle inkludera vatten i någon form. Ja, vi har ju redan gjort exakt den vandringen en gång så vi tog med dem till Nahal Arugot igen. Stack hemifrån strax efter sju på morgonen och vid nio började vi vandra. En viss oro över att det skulle vara fullpackat med folk pga helgdag gjorde att vi stressade lite men det visade sig vara helt ok.

Efter några dagar med temperaturer runt 30 dagar hade temperaturen sjunkit ordentligt och gjorde det därför uthärdligt, kanske till och med behagligt, även i öknen. Vandringen är ju huvudsakligen i vatten och det är rätt ok att vandra när man kan doppa sin hatt i vattnet då och då. Svennarna i sällskapet tyckte då och då att det var lite väl varmt men i stort gillade de det.

Kamel
Mycket uppskattat att det stod kameler utefter vägen
Grand Canyon?
Vattenrutschkana
Min familj
Infinitypool au naturel
Selfie
Duracellkaninen intervalltränar
Döda havet
En till på Döda havet, och lite dadelpalmer

Dinosaurietårtan

Min son fyllde 4 i början på april och på lördagen efter födelsedagen ställde vi till med kalas. Eitan har sällan stora önskemål men han bad uttryckligen om en dinosaurietårta. Och vill Eitan ha det till sin födelsedag så blir det så. En sak är säker – han är inte det första barnet som har bett om en dinosaurietårta till sin födelsedag. Internet kryllar av instruktioner för hur man gör.

Jag valde en tårta som krävde två stycken sockerkakor till botten och här vet jag inte om jag ska skämmas eller vara väldigt stolt över mig själv – för första gången i mitt liv köpte jag en färdigmix. Sån som man bara tillsätter ägg och vatten. Så simpelt, snabbt och slött. Jag lutar mest åt att vara stolt – varför göra livet mer komplicerat än vad det redan är liksom.

IMG_0490

Bottnarna bakade jag två dagar före kalaset och slängde in dem i frysen för att de skulle smula mindre när de skars upp. Kvällen innan tog jag ut dem ur frysen, skar upp dem enligt mall och monterade ihop dem. Efter att ha spacklat tårtar kavlade jag ut ett sjok av grön sockerpasta och täckte kakan med. Jag tillverkade piggar som skulle sitta på ryggen och som jag sedan satte fast på morgonen innan kalaset. Självklar var jag inte supernöjd med slutresultatet och funderade på hur jag skulle ha gjort istället men det är väl ingen överdrift om jag säger att tårtan var en succé. Resten av kalaset skriver jag om senare.

IMG_0707

Dagisutflykt

På Alla hjärtans dag var jag och Ella på utflykt med hennes dagisklass till en apelsinodling som grundades för 110 år sedan och som idag används för studiebesök och forskning. Efter frukost blev det en guidning i apelsinlunden och en lektion i tidiga 1900-talets sionism. Barnen pressade apelsinjuice och sedan avslutades det med den obligatoriska pitabakningen och en glass.

IMG_0043IMG_0051

Min höjdpunkt kom efter besöket när jag handlade frukt på den lilla marknaden bredvid apelsinlunden – 8 stora apelsiner, 3 avocados och 2 pomelit (sweeties tror jag det ”svenska” namnet är) för 16 shekel (~30 sek).

Eller, den riktiga höjdpunkten kom till lunch när vi åt hembakad pizza och drack massor av vin hemma hos Ellas bästa kompis familj medan barnen snällt tittade på två (!) hela Disneyfilmer. Åh vad jag gillar spontanluncher. Och goda vänner. Och vin.

Nahal Arugot

Förra helgen gjorde vi en vandring i Nahal Arugot vid Döda havet. Vi åkte ner på fredag eftermiddag och slog upp tältet på stranden. Dagen därpå startade vi vår vandring strax efter klockan åtta på morgonen och var i stort sett ensamma på denna populära vandring. Nahal Arugot är en flod (ok, vattendrag, så himla mycket vatten är det inte) som ligger i Ein Gedi’s naturreservat. Trots att det var sista januari så var det varmt och skönt, men inte så där läskigt varmt att svetten rann av en. Under vintern är öknen ok att vandra i, sedan får man flytta sig norrut för att i stort sett göra ett uppehåll för utomhusaktiviteter under sommaren.

Den första delen av vandringen är ca 3 km och man kan välja mellan att gå en bit ovanför vattnet eller att, där möjlighet ges, vandra vid/i vattnet. Vi valde naturligtvis den andra varianten som är lite roligare. Vid ett par tillfällen såg vi hyraxar, små marsvsinsliknande djur som är ca 30 cm långa. Efter ca 2 timmar, med vatten- och snackspausar kom vi fram till det ”gömda vattenfallet”. Vi hoppade raskt i vattnet hela familjen och njöt av det svala, kristallklara vattnet. Jag passade på att ställa mig under vattenfallet och fick en ordentlig ryggmassage. Precis när vi hade börjat äta våra medhavda mackor dök en mamma med dotter upp och snäste åt oss att ”ni vet väl att det här är ett naturreservat, ni får inte äta här”. Precis så man gör för att få människor att vilja följa regler… Tur nog hade vi kollat med personalen i början av vandringen och de sa att man fick absolut äta medhavd matsäck om man inte skräpar ned och inte tänder en eld så vi kunde genast tillrättavisa henne men hon såg inte ett dugg glad ut över vår information…

Från vattenfallet gick vi vidare till de ”övre poolerna”, ca ytterligare en kilometers vandring. Kollade några websiter där det stod att det var för vana vandrare. Jag tror iofs att man måste vara väldigt ovan vandrare för att inte klara av det – snart 4-årige sonen satt i bärstolen en halvtimme och 5,5-åriga dottern travade glatt på för egen maskin hela vägen. Väl vid poolerna kastade barnen av sig alla kläder och lekte i de naturliga vattenrutschkanorna tills de hade skrubbsår på rumporna.

På vägen tillbaka var dottern trött och sur och hävdade att hon inte ville vandra i vatten mer och att vi var dåliga föräldrar som inte hade frågat henne om hon ville vandra i vatten. Sen insåg hon att vi skulle passera vattenfallet igen och då glömde hon bort att vara sur och tvingade oss att gå dit igen så att hon fick bada igen… Det kan ha varit en liten hjälp att hon fick en energibar när det var som värst iofs, gäller att ha koll på när blodsockret behöver en liten skjuts på traven! Väl tillbaka vid vattenfallet fick vi trängas med ca 50 andra vandrare och upplevelsen kändes väl inte så unik längre.

Jag kan verkligen rekommendera den här vandringen, både för barnfamiljer och vana vandrare. Naturen är mäktig och vattenfallet uppfriskande skönt. Försök bara att se till att börja tidigt för att undvika trängseln!

Detta bildspel kräver JavaScript.