Befinner mig återigen i Sverige. Vilken lyx, två gånger på två månader. Vi har firat min mammas 70-årsdag med dunder och brak, varit bortkopplade från Internet (ok, en och annan instagrambild blev det) i min brors stuga i några dagar men nu är vi tillbaka i civilisationen igen. Min chef skickar frågor på Whatsapp och jag svarar ärligt att jag inte kommer ihåg svaren på allt han frågar och skickar bilder på isbjörnar tillbaka. Drabbades dock av en liten jobbstressattack igår kväll när jag skulle sova med följd att jag bara sovit fyra timmar i natt. Skönt att befinna sig i kaffets högborg då, andra kannan är snart tömd. Barnen är i lekparken med mormor, en av dem hann inte ens ta av sig pyjamasen innan. Tänkte ta med mig dem på bio och se Nicke Nyfiken idag, får se till att de väcker mig när filmen är slut bara. Ibland slås jag av tanken att jag borde höra av mig till vänner och bekanta men jag har ingen kraft för det. Jag prioriterar mig själv och familjen istället.
Karinistan 
Prioritera familjen:)
Det gjorde jag verkligen!
När vi är i Israel så blir det mest familj, det blir färre och färre vänner som hinns med ju fler år som går. Men det förstår nog de flesta!
Det är ju bara att inse att man inte kan hålla kontakten med alla. Har man bara en vecka eller två per år så går det inte, trist men inte mycket att göra åt.