Debatter

Som så många andra satt vi framför TV’n igår kväll och kollade på den första presidentdebatten. Och herregud vilket spektakel. Jag kan verkligen inte förstå hur man kan tycka att Trump skulle bli en bra president. Jag kan förstå att man inte gillar Clinton. Jag kan förstå att man vill rösta på någon annan kandidat. Men jag kan inte förstå att man kan tycka att Trump är ett bättre alternativ.

Debatten igår gjorde ingenting för att få mig på andra tankar, den bara förstärkte mina åsikter om Trump. Han gick på om hur fantastisk han är, hur fantastiskt hans företag är, hur mycket pengar han tjänar, använda sina fantastiska ord (tremendous användes 13 ggr) och vilket fantastiskt temperament han har. Allt som känns som relevant för en blivande president för en supermakt… Det här till exempel, använde han som ett tecken på vilka goda relationer han har till svarta väljare:

”I’ll go one step further. In Palm Beach, Florida, tough community, a brilliant community, a wealthy community, probably the wealthiest community there is in the world, I opened a club, and really got great credit for it. No discrimination against African-Americans, against Muslims, against anybody. And it’s a tremendously successful club. And I’m so glad I did it. And I have been given great credit for what I did. And I’m very, very proud of it. And that’s the way I feel. That is the true way I feel.”

 POTUS… Soon on a Reality show near you…

MIT Museum

De senaste två helgerna har gått väldigt mycket åt att försöka att hålla oss borta från hemmet medan Y har jobbat på bidragsansökningar till jobbet. Som jag nämnt tidigare så är det ju ingen jättekonst att hitta på saker att göra på helgerna i Boston-området så vi har inte direkt lidit. Igår var det sista söndagen i månaden och då är det gratis inträde på MIT’s museum så vi passade på att åka dit. MIT, Massachusetts Institute of Technology, räknas som ett av världens främsta universitet och muséet består av utställningar och saker som skapats på och i samarbete med MIT. Muséet är inte särskilt stort men packat med mycket spännande saker.

img_6416

img_6414

Det första ställe vi hamnade på var the Idea-hub, en ”verkstad” för barn där de får jobba med olika teman. Igår var temat ”kedjereaktioner” och det byggdes kulbanor, katapulter och annat skoj. Idea-hub är gjort för barn från 12 år och uppåt men han som var ansvarig sa att han alltid brukar försöka ha aktiviteter som passar barn från 6 år också. Det var en himla tur att de stängde en timme innan resten av muséet annars hade mina barn inte sett något annat. Fast man ska väl inte klaga på att ens barn har roligt.

img_6433

En utställningsdel handlade om robotar. Eitan passade på att se en film om detta med Alan Alda som berättare.

img_6438

Ella spanade in Kismet, en robot som känner igen och simulerar känslor.

img_6439

Eitan ritade en egen robot. En pennvässarrobot.

img_6426

Den här robotarmen var en del av utställningen för olika studentprojekt.
img_6441

Efter att vi sett en utställning om hologram (förbjudet att fota där) och en annan om fotografi inom vetenskap (där jag glömde bort att fota) tog vi trappan ned till museishoppen. Finns det något bättre? Den här var full av skojiga och spännande saker om man gillar robotar, celler, universum och vetenskap i stort.

img_6407

img_6447

Muséet är öppet dagligen (med några få undantag), och är gratis sista söndagen i månaden. Idea Hub är öppet på helgerna. Det är inget stort ställe så räkna med 2-3 timmar. Det finns ingen restaurang i muséet men det finns massor av restauranger och fik i närheten.

Brookline Day

I söndags ordnades Brookline Day i en park för femte året. För oss var det så klart premiär. Man hade ordnat shuttle-bussar från olika delar av stan för att undvika parkeringskaos så för mig blev det även premiär på att åka en riktig amerikansk skolbuss. Kändes lite roligt när vi på bussen storögda passerade det ena mansionet efter det andra i södra Brookline, som om vi satt på någon sorts turistbuss. Ella konstaterade rutinerat att de inte hade några trottoarer i området eftersom alla ändå har bil där och inte behöver gå någonstans. Det har hon nog rätt i.

Väl i parken så var det fullt ös. Det fanns brandbilar, polisbilar, traktorer och till och med en ismaskin för barnen att klättra upp i och ”köra”. Riktigt bra band på scenen, food trucks, hoppborgar och klättervägg för barn samt massor av stånd för organisationer och företag i Brookline. Vi gick runt bland stånden och barnen plockade på sig gratissaker, pysslade och tävlade. Stötte ihop med grannar och klasskompisar. Som grädde på moset vann Ella ett bokpaket i deras stora lotteri och blev jättelycklig när det visade sig att det inte bara fanns böcker (på engelska, blä!) utan också Harry Potter-knappar.

img_6293
Han ser ju precis ut som Marshall i Paw Patrol!
img_6295
I väntan på lunchen

img_6308

img_6310
Älskar den här bilden på Ella. Hon ser så full i sjutton ut. 
img_6313
Hittade en Pokemon
img_6317
Älska Harry Potter-knappar!

Veckomeny och meal prep

Jag tänker alltid att jag ska göra en veckomeny och följa den för att vara förberedd, minska matsvinn och vara allmänt organiserad. Även om jag inte skriver ned exakt vad vi ska äta så har jag ofta någon slags plan – typ köttfärs på måndag, veggo på tisdag, pizza på onsdag och så kyckling nån dag där…Jag brukar vara rätt bra på att improvisera runt mat om jag bara har någon slags grund.  Jag gillar ju att tänka på mat, kolla nya recept och få inspiration men ibland tar det upp lite för mycket av min tid, speciellt när jag även försöker packa hyfsat nyttiga luncher till mina barn. Därför bestämde jag mig i söndags kväll för att ägna måndagen åt att fixa nästan allt så jag inte behöver lägga så mycket mer kraft på mat den här veckan.

Jag började med att fixa menyer – både middagar och barns luncher. Skrev shoppinglista och gick till Trader Joe’s för första shoppingrundan – av någon anledning går det aldrig att hitta allt man vill på bara en affär här i USA… Hem och lassa av första omgången. Vidare till bfresh, lite dyrare affär än Trader Joe’s men med ett stort utbud av grönsaker och mycket saker som man kan köpa på lösvikt (jag köpte t ex ris, röda linser och kikärtor).

img_2869
På Trader Joe’s får man, förutom att fylla sitt dagsbehov av hipsters och sjunga med i deras trallvänliga spellistor, lära sig mer om produkterna man handlar!

Efter att ha hämtat barnen och fått i dem mellanmål började jag preppandet. Fick hjälp av Ella att fixa en Cottage Pie (Shepard’s Pie men med köttfärs) till gårdagens middag, gjorde en dubbel sats av tomat- och linssoppa (dagens middag + en middag i frysen), kycklingschnitzel till fredag och två pizzor som frusits in i bitar för barnens lunchlådor. På onsdag blir det ostfylld ravioli som jag bara behöver koka och fixa en sås till och på torsdag räknar jag med att det blir omelett och rester. Återstår bara lite tillbehörsfix, samt grönsaks-/salladshackande och det brukar barnen gilla att göra. Barnen kommer utöver pizza att få pastasallad, sandwich och förhoppningsvis rester av raviolin. Känner mig väldigt nöjd!

Hur gör ni andra? Veckomenyer, matkassar, går efter dagsformen, Gorby-piroger i micron (been there, done that)??

 

En liten bokhandel

Om man promenerar från Chinatown till Boston Common och inte absolut måste ta den snabbaste vägen så kan man hamna på West Street. Där, mellan mexikanska restauranger och kontorsbyggnader, ligger Brattle Book Shop inklämt. Ett gammalt antikvariat med en utedel där man kan leta i hyllorna efter fynd för några dollar. Jag är faktiskt inte så förtjust i gamla, gulnande böcker men maken slog till på en bok av Churchill. Eitan hittade en bok om flygplan som han fördjupade sig i. Tyvärr hade det nyligen regnat så bokhyllorna som i vanliga fall står utrullade på asfaltsplanen var nu övertäckta med plast men det var fortfarande en ganska fotovänlig plats!

img_6262

img_6264

img_6267

img_6270

Identiteten och svenskheten

Igår åt jag middag med ett gäng svenskor som bor häromkring. Som vanligt blev det ganska mycket jämförelser mellan Sverige och USA och som vanligt får det mig att fundera på min identitet. I sällskapet var det mest personer som är här på kortare kontrakt, 1-2 år, och sedan kommer att flytta tillbaka till Sverige men även en som varit här i två år och precis sålt sitt boende i Sverige och inte riktigt vet hur länge de blir kvar samt en som bott här i nästan 20 år och inte har någon plan att flytta till Sverige igen.

I FB-gruppen SMUL (Svenska som Modersmål UtomLands) diskuterades det nyligen vad man vill sätta för hashtag på sig själv – utlandssvensk, expat, globalsvensk… Jag hade nog till för ganska nyligen använt mig av utlandssvensk men iom att jag nu flyttat från ett annat land än Sverige är jag ju även utlandsisrael och jag identifierar mig inte egentligen med uttrycket utlandssvensk längre. Jämförelser mellan svenska och amerikanska skolan går lite över mitt huvud för jag har inte längre förstahandskoll på den svenska skolan. Jag vet inte vad som är dyrt i USA med svenska mått för jag har tillbringat max 2 veckor/år i Sverige de senaste 10 åren och jag tror att växelkursen är 8 SEK/1USD men det kan lika gärna vara 7 eller 9 SEK per dollar. Jag saknar väldigt sällan konkreta svenska saker utan mer en känsla, en plats, naturen… (och så klart personer). Jag tror inte att jag kommer att flytta tillbaka till Sverige inom en överskådlig framtid men jag vet inte heller om vi kommer att stanna i USA, flytta tillbaka till Israel eller kanske hamna någon helt annanstans. Jag känner inte heller någon oro inför denna rätt ovissa framtid.

Jag blir förvirrad när någon frågar var jag kommer ifrån. Försöker lista ut vad personen i fråga är ute efter. Är det en israel som frågar brukar det bli staden vi flyttade från i Israel. Svenskar träffar jag så få av men det är sällan en fråga som kommer upp på en gång så då blir det oftast den lite längre förklaringen. Med amerikaner kan det vara Sverige, Israel, Boston eller Brookline… Beror på situationen. Jag blir glad när Sverige vinner OS-medaljer men egentligen är jag ganska ointresserad. Skulle Sverige och Israel tävla mot varandra håller hjärtat på Sverige. Jag pratar svenska med barnen, skriver bloggen på svenska men ibland glömmer jag bort ord och använder hebreiska el engelska ord istället (om ni bara visste hur ofta jag använder Google translate för att komma på svenska ord till bloggen…). Jag skriver mina inköpslistor på svenska och engelska, räknar i huvudet på svenska, kan bara mitt israeliska personnummer på hebreiska, läser helst böcker på engelska och tänker på tre språk beroende på vad jag tänker på. Jag har ingen aning om vilket språk jag drömmer på. Jag vet inte om jag direkt behöver någon hashtag för mig själv men ibland skulle det vara lättare att kunna sätta en etikett på vad jag är. Jag tror att det här mellanförskapet både tar från mig och ger till mig. Ganska ofta känns livet som att jag befinner mig mitt i en film medan jag gör mina vardagliga sysslor. Igår köpte jag ett paket Gevalia-kaffe, inte för att jag saknar svenskt kaffe utan för att det var en rolig grej. Och går jag och brygger en kopp för jag har inget bra avslut på det här inlägget.

North End

I söndags tyckte jag att det var dags att besöka North End, Bostons ”Little Italy”. North End är Bostons äldsta bostadsområde, sedan 1630-talet har människor bott här.  På 1930-talet var 99.9% av North Ends befolkning av italienskt ursprung men har sedan dess sjunkit till ca 30%. Vill man äta italiensk mat är det här ett säkert ställe och på helgerna är köerna långa utanför Mike’s och Modern Pastry när turister (Mike’s) och locals (Modern) vill köpa cannoli. Vi snikade lite med våra matsäcksmackor som vi intog i en park vid vattnet men slog till på varsin gelato på vägen hem.

North End är definitivt värt ett besök enligt mig. Det doftar ljuvligt från restaurangerna och menyerna får det att vattnas i munnen. Kommer att komma tillbaka för en middag med maken när vi har barnvakt någon gång! Och cannolin tänker jag också testa, men inte  på en söndag när köerna går längs hela kvarteret. För historieintresserade finns det massor av saker att se men det går precis lika bra att bara strosa runt och titta på husen och dricka en espresso.

img_6065

img_6066

img_6068

img_6071

img_6074
Paul Reveres hus är Bostons äldsta, byggdes 1680.
img_6081
The Freedom Trail är en gångväg genom den amerikanska revolutionen och Boston och den går så klart förbi Paul Revers hus och vidare genom North End.. 
img_6112
Här har vi Skinny House, Bostons smalaste hus. 

img_6123

img_6131
All Saints Way, en privat hyllning till alla helgon.

img_6140

img_6146

 

Lösryckta funderingar

Vet inte vem som sa ”att vara tillsammans med barn är som att vara med ett gäng fulla personer när man själv är helt nykter” men jag kan verkligen relatera till det ju mer tid jag tillbringar med dem. De har såna där idéer som andra barn tycker är helt normala medan man själv tänker ”are you out of your mind!!”. Ella har bestämt sig för att hon vill börja samla på något men vet inte riktigt vad. Just nu står valet mellan små gosedjur, suddgummin eller olivkärnor. Olivkärnor. What?? Jag röstar för suddgummin.

Ibland kan man ju ha en riktigt dålig dag på jobbet (förutsatt att man har ett jobb alltså). Jag vet inte om ni hört om rymdraketen som exploderade i Florida häromdagen under ett test? Raketen skulle transportera en satellit som bl a skulle förse stora delar av Afrika med internet. En god vän var chefsingenjör för den satelliten. Några års arbete som brann upp på ett par sekunder. Det är en dålig dag. Tur ändå att det inte var satelliten som var orsaken…

Personer som designar vitlökspressar utan att testa dess funktion borde få fängelsestraff. Vår press borde heta vitlöksmosare. Värdelös. Inser just nu att jag inte har slängt den och förstår inte varför.

Amazon Prime borde få Nobelpriset. Igår morse kl 8 kom min son upp och väckte mig. ”Mamma, du måste komma ner och låsa upp dörren, vi har fått ett paket!”. Att få en ny kaffebryggare levererad kl 8 på en lördag morgon måste vara världens bästa grej!

Vermont

Makens chef hade hyrt ett ”lake house” i Vermont för några dagars retreat. Familjer/respektive var medbjudna men eftersom det var mitt i veckan var det bara vi och en till utomstående som kom med. Det blev förvisso en hel del jobbsnack dem emellan men utöver det, shit vilka trevliga kollegor min man har. Kan definitivt rekommendera hjärnforskare som sällskap!

Huset låg i Wilmington, 2.5 timmes bilresa från Boston. Vi kom dit redan på söndagen medan de andra anslöt på måndagen. Det var ett stort, fullt utrustat trähus med strand mot en liten sjö. En stor altan löpte längs hela framsidan av husen och det fanns kanoter, paddleboards och annat skoj. Blev man less på vattnet, eller att sitta på altanen, fanns det pingisbord och dart i bottenvåningen..

IMG_5957

IMG_5999
Varmt och skönt i vattnet. Jag är väl egentligen en havsperson men med barn är det lättare att hantera sjöar. 
IMG_5988
Fiska, grilla, bada. Repeat.
IMG_6022
Morgondimma på sjön. 
IMG_5991
Inte helt fel sätt att börja morgonen på…
IMG_5995
Furu galore. Som en typisk svensk fjällstuga.
IMG_6010
Eldplatsen nere vid vattnet fick bara användas utan tillstång om man lagade mat på den och till barnens stora förtjusning räknades s’mores som mat. 
IMG_6014
S’mores – grahamskex, choklad och grillad marshmallow
IMG_6023
Vi vandrade upp på ett berg en dag. 
IMG_6024
Vermonts gröna berg. 

Skolstart och flyttdag

Igår började så skolan. Ella hade en riktigt dålig uppladdning då hon lyckades trilla med en scooter (kickbike?) och skrapade upp halva ansiktet. Genom tårarna, med blodet droppande, skrek hon att hon inte skulle gå till skolan. Det var med väldigt hängande (och bortvänt) ansikte som hon gick till skolan bara för att komma ut nöjd och glad i slutet av dagen. Hon vet hur man skapar drama den tjejen.

Eitan var superpeppad och berättade hur han nu skulle lyssna och göra allt man bad honom om, för så gör man när man går i första klass. Det hade hållit i sig till strax efter lunch då han tyckte att det var dags att gå hem och inte hade den minsta lust att sitta lugn i sitt klassrum. Så när jag kom för att hämta upp honom kom han inte ut med alla andra barn utan jag fick gå och hämta honom i ett annat rum dit han hade fått gå efter att ha fått sprungit upp och ner för trapporna ett tag. Eitan var dock jättenöjd och deklarerade stolt för mig att han hade räknat ända till 200. På engelska. Och så sa han ”I have a lot of energy”. På något sätt känns det som att det kan ha plockats upp från något som en lärare sagt…😀 Ja, min sexåring har väldigt mycket energi och jag fattar att efter ett helt sommarlov där mycket tid ägnats åt att springa/klättra/cykla/simma så är det inte helt lätt att hålla koncentrationen hela dagen. Vi får se hur det går idag. Måste kolla upp vilka dagar han har gymnastik och vilka dagar de går till parken så att jag kan ta ut honom för att springa löst de andra dagarna.

IMG_6034
Så här peppad av Eitan! Jag fick ta en bild av Ella men under inga omständigheter visa den för någon annan.
IMG_6048
Eitan och hans fröken medan han fortfarande var i tron att förstaklassare gör allt som man ber dem om!

Utöver skolstart var det dessutom flyttdag för stora delar av Boston igår. En stor majoritet av alla hyreskontrakt i Boston-området gäller från 1 Sep till 31 Aug. Detta beror naturligtvis på det stora antalet universitetsstudenter som bor här och som börjar terminen i September. Dagarna runt 1 September går allmänt under namnet ”Allston Christmas” – pga av alla möbler och inventarier som lämnas på trottoarerna i studenttäta områden. Allston är ett av de populäraste ställena att bo i för studenter som bor ”off-campus” och igår var det kaos! Bara på den lilla del av min gata som jag ser från fönstret såg jag 8 flyttbilar igår, och då är det inte ens i Allston. Jag tog med mig barnen och promenerade ned till Allston (ca 5-10 mins gångväg) och det var hysteriskt. Bilköer pga alla flyttbilar som stod dubbelparkerade på vissa håll. Inte så mycket möbler på trottoarerna men vi gick inte särskilt långt in i området. Och utanför mataffären som var vårt egentliga mål stod tomteklädda anställda och delade ut frukt och juice till förbipasserande. Som vanligt var det någon flyttbil som fastnat under en av broarna på Storrow Drive som är en vältrafikerade led genom stan. Nu är de flesta förhoppningsvis på plats och vi kan dra igång höstterminen!

IMG_6050

IMG_6053
I den här, ganska stora, korsningen räknade jag till sammanlagt 19 flyttbilar och 2 poliser som dirigerade den minst sagt kaotiska trafiken!